haha
och då måste ju alla skidor och stavar tillhöra svenska skidförbundet
för att inte prata om alla hundar som ägs av svenska kennelklubben
/Andreas
Vad har ni fått för puckade frågor-kommentarer av omgivningen?
- Trådstartare Teknikern
- Start datum
haha
och då måste ju alla skidor och stavar tillhöra svenska skidförbundet
för att inte prata om alla hundar som ägs av svenska kennelklubben
/Andreas
Undrar verkligen var en sådan missuppfattning kan komma från! Inte bara en person som trodde så dessutom. Ingen som berättade varför de trodde så, eller var de hört det.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Men vem är värst? Den som på grund av okunskap ställer en dum fråga eller den som av självgodhet svarar goddag yxskaft och sen skryter om det på utsidan?
Läs tråden, den ger inget smickrande intryck av utsidans medlemmar.
Och ja, jag har också svarat goddag yxskaft och självgott. Så det är inget angrepp. kanske ett försök till självrannsakan.
Läs tråden, den ger inget smickrande intryck av utsidans medlemmar.
Och ja, jag har också svarat goddag yxskaft och självgott. Så det är inget angrepp. kanske ett försök till självrannsakan.
Visst kan jag hålla med om detta. Jag försöker att inte vara alltför snabb i mitt bedömande av frågeställaren utan hellre vara inställd på att svara så ärligt jag kan (men kanske lite ironi...)!
/Andreas
Håller med...
Det finns - om man får säga det - förbluffande många beskäftiga mallgrodor här... jag har tex. ingen annanstanns stött på så många näsvisa påpekanden (typ "använd sökfunktionen").
Synd, för det finns så mycket erfarenhet att hämta här.
Men det ÄR roligt med oinitierade frågor/kommentarer... vad det än gäller... jag provdrog tex. min makrilldörj i en insjö och fick en del frågande påpekanden
)
Det finns - om man får säga det - förbluffande många beskäftiga mallgrodor här... jag har tex. ingen annanstanns stött på så många näsvisa påpekanden (typ "använd sökfunktionen").
Synd, för det finns så mycket erfarenhet att hämta här.
Men det ÄR roligt med oinitierade frågor/kommentarer... vad det än gäller... jag provdrog tex. min makrilldörj i en insjö och fick en del frågande påpekanden
)Jag brukar inte få så många dumma frågor, men mina kollegor tycker ofta att jag har gjort konstiga saker när jag dyker upp efter helgen med ett leende på läpparna o berättar hur underbart det var att tex cykla över en regnig skånsk åker. Men de börjar vänja sig, . Och det är väl ungefär samma sak.
Det kan väl vara kul att i en grupp med ett speciellt intresse kunna roa sig åt andra människor okunskap inom ett visst område (typ friluftsliv). Däremot inte sagt att man tycker att de som ställer "roliga/dumma" frågor är korkade.
Igår frågade jag om det egentligen var nån skillnad på styrkelyft o tygndlyftning, eller om det bara var en begreppsförvirring. Stora var ögonen som tittade tillbaka på mig, det kändes som om jag hade försökt att jämföra fotboll m hockey. Jag hoppas att den personen kan berätta för sin gymkompisar vilken korkad fråga jag ställde. Inte kände jag mig korkad, men jag blev mer allmänbildad (fast nu har jag iofs glömt svaret..., så intressant var det.)
. Och det är väl ungefär samma sak. Det kan väl vara kul att i en grupp med ett speciellt intresse kunna roa sig åt andra människor okunskap inom ett visst område (typ friluftsliv). Däremot inte sagt att man tycker att de som ställer "roliga/dumma" frågor är korkade.
Igår frågade jag om det egentligen var nån skillnad på styrkelyft o tygndlyftning, eller om det bara var en begreppsförvirring. Stora var ögonen som tittade tillbaka på mig, det kändes som om jag hade försökt att jämföra fotboll m hockey. Jag hoppas att den personen kan berätta för sin gymkompisar vilken korkad fråga jag ställde. Inte kände jag mig korkad, men jag blev mer allmänbildad (fast nu har jag iofs glömt svaret..., så intressant var det.)
Jag är "anafalbet" när det kommer till sport. Har ett stort passionerat ointresse i allt som rör sport och då framför allt sporttävlingar!
Så när folk frågar mig vad jag tyckte om matchen, så svarar jag bara "jo det gick ju som det gick"
eller om det har varit (tydligtvis eftersom alla pratar om det men jag har missat) en stor sporthändelse som nu senast när det var en stor skidtävling i Oslo och man förväntades hänga med att den och den svenska åkaren hade gjort bra ifrån sig osv...
På ovanstående svarar jag oftast att jag hade att annat att göra just då...
/Andreas
Så när folk frågar mig vad jag tyckte om matchen, så svarar jag bara "jo det gick ju som det gick"
eller om det har varit (tydligtvis eftersom alla pratar om det men jag har missat) en stor sporthändelse som nu senast när det var en stor skidtävling i Oslo och man förväntades hänga med att den och den svenska åkaren hade gjort bra ifrån sig osv...
På ovanstående svarar jag oftast att jag hade att annat att göra just då...
/Andreas
"Havskajak, men den kan man väl inte paddla med här heller?" Ja det var den senaste roliga kommentaren när jag blötte paddeln i sjön härhemma. Sen fick jag en föreläsning om sjövägsregler och annat ovidkommande (det här är en ganska liten insjö), jag stängde av hörapparaten ganska kvickt, "ORKA" som ungdomarna säger.
På förra stället var det en inbiten storstadsbo på grönbete som inte i sin vildaste fantasi kunde drömma om att man kunde äga en motorsåg mm. själv, han var övertygad om att jag hyrde alla maskiner han såg.
På förra stället var det en inbiten storstadsbo på grönbete som inte i sin vildaste fantasi kunde drömma om att man kunde äga en motorsåg mm. själv, han var övertygad om att jag hyrde alla maskiner han såg.
När jag springer, speciellt på våren och hösten, får jag ideligen av mötande frågan om jag fryser om benen. Då skulle jag väl klä på mig mer?
Bland de dummaste svar jag fått på vandring var en gång i Font-Romeu i Östpyreneerna. Den byn är ine helt lätt att hitta ut ur. Utrustad för vandring, i typiska vandrarkläder, med stavar i händerna
och ryggsäck på ryggen, frågar jag en kvinna om vägen till Lac des Bouillouses, som ligger
nära trädgränsen, några timmars vandring från Font-Romeu. Svar: "Lac des Bouillouses? Det är alldeles för långt att gå till fots!"
I Jotunheimen 2002 kom jag en gång i samspråk med en norrman. Jag var på vad som skulle bli en 10-dagars rundtur, min kanske bästa fjälltur genom alla tider. Mannen förslog att jag skulle gå in i en viss dal för den var så vacker. Jag tittade på kartan och konstaterade att jag isåfall skulle vara tvungen att gå samma etapp tillbaka nästa dag, ty det var verkligen inte läge att fortsätta ut till landsvägen och avbryta turen redan efter 6 dagar. Svar: inget problem, det är bara att gå ut till landsvägen och ta bussen vidare.
1998 övernattade jag på Graddis Fjellstue på en tur i Saltfjellet och Sulitjelmafjellene. Jag insåg att den rutt jag först tänkt skulle gå rätt lång sträcka genom björkskog och frågade värden om en väg som skulle gå mot gänsen till Sverige, vidare österut , därpå norrut och korsa Silvervägen vid Kuoletisjaure (Jurun, Ikesjaure, Mavas, osv.). Nej, nej, det är en gammal kuskväg som inte används längre, där går inte att ta sig fram. Gå istället ut här mot landsvägen, sen är det bara att följa den 9 km vidare mot Kuoletisjaure. När jag visade skepsis mot detta dumma förslag
sa värden att du kan ju också gå den här stigen först, sen kommer du till ett rengärde, där är det viktigt att du svänger vänster; om en stund är du vid en parkeringsplats. Jag, förvirrad: är jag då i Sverige? Nej, du är kvar i Norge, sen är det bara att följa landsvägen.
Om han var dum eller elak förstod jag aldrig. Men jag pressade honom, pekade på ett par tydliga toppar vid gränsen på kartan och frågade om de syntes härifrån (vilket jag nog hade räknat ut ändå). Han pekade fogligt ut dem. Sen rekognoscerade jag på eftermiddagen, hittade rengärdet och såg direkt att det var istort sett bara att gå rakt fram med topparna som riktmärke, vilket jag gjorde nästa dag. Som jag förmodat, där det funnits en väg var det hur framkomligt som helst.
Men ännu på kvällen förmanade värden hur viktigt det var att komma ihåg att svänga vänster vid rengärdet.
Bland de dummaste svar jag fått på vandring var en gång i Font-Romeu i Östpyreneerna. Den byn är ine helt lätt att hitta ut ur. Utrustad för vandring, i typiska vandrarkläder, med stavar i händerna
och ryggsäck på ryggen, frågar jag en kvinna om vägen till Lac des Bouillouses, som ligger
nära trädgränsen, några timmars vandring från Font-Romeu. Svar: "Lac des Bouillouses? Det är alldeles för långt att gå till fots!"
I Jotunheimen 2002 kom jag en gång i samspråk med en norrman. Jag var på vad som skulle bli en 10-dagars rundtur, min kanske bästa fjälltur genom alla tider. Mannen förslog att jag skulle gå in i en viss dal för den var så vacker. Jag tittade på kartan och konstaterade att jag isåfall skulle vara tvungen att gå samma etapp tillbaka nästa dag, ty det var verkligen inte läge att fortsätta ut till landsvägen och avbryta turen redan efter 6 dagar. Svar: inget problem, det är bara att gå ut till landsvägen och ta bussen vidare.
1998 övernattade jag på Graddis Fjellstue på en tur i Saltfjellet och Sulitjelmafjellene. Jag insåg att den rutt jag först tänkt skulle gå rätt lång sträcka genom björkskog och frågade värden om en väg som skulle gå mot gänsen till Sverige, vidare österut , därpå norrut och korsa Silvervägen vid Kuoletisjaure (Jurun, Ikesjaure, Mavas, osv.). Nej, nej, det är en gammal kuskväg som inte används längre, där går inte att ta sig fram. Gå istället ut här mot landsvägen, sen är det bara att följa den 9 km vidare mot Kuoletisjaure. När jag visade skepsis mot detta dumma förslag
sa värden att du kan ju också gå den här stigen först, sen kommer du till ett rengärde, där är det viktigt att du svänger vänster; om en stund är du vid en parkeringsplats. Jag, förvirrad: är jag då i Sverige? Nej, du är kvar i Norge, sen är det bara att följa landsvägen.
Om han var dum eller elak förstod jag aldrig. Men jag pressade honom, pekade på ett par tydliga toppar vid gränsen på kartan och frågade om de syntes härifrån (vilket jag nog hade räknat ut ändå). Han pekade fogligt ut dem. Sen rekognoscerade jag på eftermiddagen, hittade rengärdet och såg direkt att det var istort sett bara att gå rakt fram med topparna som riktmärke, vilket jag gjorde nästa dag. Som jag förmodat, där det funnits en väg var det hur framkomligt som helst.
Men ännu på kvällen förmanade värden hur viktigt det var att komma ihåg att svänga vänster vid rengärdet.
Det där du nämner om att bli felvisad har jag erfarit ett par gånger så nu frågar jag inte längre utan rekognocerar på egen hand.
För ett par år sen fick jag frågan om vilka öar jag besökt, och förvånade kommentarer om att "nejmen DÄR kan man inte tälta, inte komma iland m. fl. kommentarer. På 3 av dom "omöjliga" öarna hittade jag finfina tältplatser bara en liten bit in och landstigningsplats för kajaken också. Det folk jag kommer i kontakt med inte fattar är att jag helt sonika lämnar kajaken uppankrad en liten bit från land och simmar in och rekar "för hand", innan jag hämtar kajaken. På det sättet känner jag ju djupet, bottenbeskaffenheten och kan bedöma om det är en lämplig landningsplats när jag kommer till ön i mörker. Jag har försökt förklara många gånger att det ÄR inte farligt att simma i mörkret, men det går liksom inte in alls, då är det mycket farligare att försöka paddla ända upp på en okänd strand och kanske bli uppkastad sista biten bland vassa stenar man inte ser av en våg.
Förra veckans roligaste kommentar, "men inte går det att elda med diesel i ett gammalt fotogenkök" och det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att dagens diesel och gårdagens fotogen är i stort sett samma sak. Det spelade heller ingen roll att han såg köket igång, eller drack kaffet som var kokt på dieseln, inte ens när han fick lukta i bränslebehållaren trodde han mig.
För ett par år sen fick jag frågan om vilka öar jag besökt, och förvånade kommentarer om att "nejmen DÄR kan man inte tälta, inte komma iland m. fl. kommentarer. På 3 av dom "omöjliga" öarna hittade jag finfina tältplatser bara en liten bit in och landstigningsplats för kajaken också. Det folk jag kommer i kontakt med inte fattar är att jag helt sonika lämnar kajaken uppankrad en liten bit från land och simmar in och rekar "för hand", innan jag hämtar kajaken. På det sättet känner jag ju djupet, bottenbeskaffenheten och kan bedöma om det är en lämplig landningsplats när jag kommer till ön i mörker. Jag har försökt förklara många gånger att det ÄR inte farligt att simma i mörkret, men det går liksom inte in alls, då är det mycket farligare att försöka paddla ända upp på en okänd strand och kanske bli uppkastad sista biten bland vassa stenar man inte ser av en våg.
Förra veckans roligaste kommentar, "men inte går det att elda med diesel i ett gammalt fotogenkök" och det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att dagens diesel och gårdagens fotogen är i stort sett samma sak. Det spelade heller ingen roll att han såg köket igång, eller drack kaffet som var kokt på dieseln, inte ens när han fick lukta i bränslebehållaren trodde han mig.
Absolut! Visst är friluftsprylarna leksaker, men man leker väll inte special agent Hamilton leken när man är ute och paddlar? Det gör iallafall inte jag...
En klassisk puckad fråga som säkert fler vinterpaddlare än jag fått är "är det inte kallt?". Det är ju inte en särskild smart fråga när man själv sitter i sin kajak med jacka, paddelvantar, mössa och flytväst och de står där utan mössa eller tjock jacka.
Nu faller det ju inte under kategorin dumma kommentarer även om jag själv tänk på både en och annan du kommentar att säga om det, men det var en riktigt kul grej som hände på Nya Zeeland förra året.
En tjejkompis och jag vandrade Abal Tasman Coastal track längst uppe i norr på sydön. Det är en väldigt iordninggjord led med broar och trappor över allt farligt och toaletter på rastplatserna. Det är många ovana vandrare och många familjer med barn som är ute och vandrar, över huvud taget är det väldigt tätt med folk.
Iallafall, vi stod på en strand och tittade på en familj oystercatchers (strandskator) som höll till vid en trädstam när en kille med en stor svart ryggsäck kom ned från skogen och gick över stranden och upp i skogen på andra sidan. Orsaken till att jag nämnde den svart ryggsäcken var att det var det också var det enda han hade på sig
En tjejkompis och jag vandrade Abal Tasman Coastal track längst uppe i norr på sydön. Det är en väldigt iordninggjord led med broar och trappor över allt farligt och toaletter på rastplatserna. Det är många ovana vandrare och många familjer med barn som är ute och vandrar, över huvud taget är det väldigt tätt med folk.
Iallafall, vi stod på en strand och tittade på en familj oystercatchers (strandskator) som höll till vid en trädstam när en kille med en stor svart ryggsäck kom ned från skogen och gick över stranden och upp i skogen på andra sidan. Orsaken till att jag nämnde den svart ryggsäcken var att det var det också var det enda han hade på sig
