Vad för djur ?

Jag vandrade bergslagsleden och var på väg ner för Stora Rankemossen, som ligger cirka 2 km norr om Bäckelid (vindskydd), 10 km söder om Svartå herrgård.

Helt plötsligt rasslar det till snett nedanför bland blåbärsriset (5-10 meter). Stannar upp och uppmärksamheten höjs direkt. Djuret "flyr" bort (inte flyger) mycket snabbt och jag hinner ej se några skarpa konturer. Bara något lågt/stubbaktigt/ej litet....som rör sig. Är absolut ingen djurexpert men någon älg eller rådjur var det inte. Det "luffsade/sluggade" sig fram blixtsnabbt....sedan tyst.

Mårddjur ?
 
Mårdhundar ses överallt där fantasin (eller alkoholhalten) är tillräckligt stor, däremot så fastnar de aldrig på foto och de sublimerar i dödsögonblicket.
 

Aktuellt

Äventyraren Tim Marklowski – stora bedrifter och liten miljöpåverkan

Tim Marklowski vill utmana bilden av de stora outdoor-äventyren. Under 2025 gjorde han flera extrema turer – med minimala CO2-utsläpp.

Vinn två par handskar från Hestra!

Vi tävlar ut två härliga vinstpaket med två par handskar vardera: ett i juniorstorlek och ett par av Hestras populäraste skidhandske i vuxenstorlek.

Grattis Utsidan – en av Sveriges äldsta webbplatser har fyllt 30!

2025 fyllde Utsidan 30 år. I årets sista intervju pratar vi med grundaren Christer Lindh om hur sidan kom till, dess historia – och framtid. 10 kommentarer
Just "lufsandet" gör att åtminstone jag tänker på mest på grävling. Man brukar höra/känna tydliga steg från vildsvin på ett annat sätt tycker jag. Räv har jag aldrig nånsin överraskat på det viset. Mårdhund etc. har jag ingen erfarenhet av.

Min erfarenhet är iofs att sinnena spelar en spratt ibland när man blir lite overaskad/uppjagad av okända ljud. Minns en gång när jag uppfattade tunga steg, frustande och morrande i ett buskage, och fick gåshud direkt. Efter att ha lugnat ner mig och konstaterat att det var det för mig dittills okända ljudet av, wait for it, igelkotthannar (!) i tvekamp. Morrandet låter faktiskt ganska mycket, men frustandet och framförallt de tunga stegen sken med sin frånvaro när förvirringen avtog lite.
 
Kanske en vanlig mård (OBS! ej att förväxla med mårdhund)?

Har bara sett en i skogen en gång men de är snabba och den hade en lufsande gångstil. De är bruna i pälsen och vanligare än man tror i skogarna eftersom man sällan ser dem.

/Anna
 
Vi kan helt enkelt bara spekulera om vad det var, bara så förbannat STÖRIGT att inte sett djuret, åtminstone lite av det. Och just att djuret "lufsade" är ju bara mitt antagande/gissning/känsla av det lilla jag såg/hörde....blåbärsris som rasslade/hördes....snabbt iväg sedan tyst....
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips