Jag tror man far dela in alpinismen i lite olika "grenar" for att ge ett rattvist svar pa den har fragan.
1. Sport alpinism sa som turer kring liftar och hyttor tex Chamonix.
Har ar det primara att klattra en led och inte ga till en topp. Granskar vi tex claims pa turer sa har Extremt manga gjort Super Couloir i Chamonix men valdigt fa har gjort den till toppen och gatt ner Mt Tacul. Jag tror fa skulle sag att det misslyckats om de firar av efter 500 meter nar det flackar av. Samma sak med No Siesta pa Grand Jourasses. Inte skulle jag springa bort till hogsta punkten. Turen och vaggen ar gjorde done deal.
Sedan kan man ju ge sig av pa topp tur pa Mt Blanc och da vill man ju inte vanda pa Mt Maudit det ar ju battre an att vanda pa Norts spot pa Shis men langt fran toppen. Har ar det skulle jag saga mer ambitionen som avgorr om det varit lyckat eller misslyckat.
2. Himalaya och Grater ranges.
Har ar det mer seriost och turerna kraver mer planering och det ar en milja som ar mer utsatt. Har ar det en resa, en upplevelse och sa ska det klattras vilket procentuellt sett ar en liten del av hela projektet. Dock ar det ju sa att 95 prcent av alla som aker pa expeditionsliknande turer har for avsikt att klattra ett berg varfor allt annat blir lite av ett misslyckande.
Som Staffa sager sa har det val att gora med vad malsattningen ar fran borjan. Jag tittar pa olika projekt i Himalaya och for mig ar ett projekt inte mindre sexigt for att det inte leder till en topp. South Face pa Nuptse tex ar ett berg som lockat valdigt manga av de basta klattrarna i varlden och Nuptse ar har lite olika toppar och det ar valdigt fa som slapat sig till den hogsta. I alpin stil ar det bara Benegas avd jag vet.
Nuptse ar ett berg for klattring och i vars sa fick inte de Piolet d Or nominerade Franska klattrarna Stéphane Benoist and Patrice Glairon-Rappaz nagon guld yxa med motiveringen att det inte gatt till toppen utan vant nar klattringen var slut. Patrice ar bergsraddare i CRS pa heltid och en valdigt valrenomerad bergsraddare. Deras motivering till att de skippat 300 meter snopulsning var att det kande att de var trotta och att det skulle innebara onodig fara utan att addera nagon fin klattring. Helt enkelt ett Judgement call.
Jag tycker personligen att det var en extremt dalig signal av jurryn att inte ge dem en guldyxa da nagon av nomineringen som fick en yxa var gaska en genska medioker tur. Men jag tycker jurryn missa en utmarkt mojlighet att premiera gott omdomme. Att inte ta det for langt och pa sa satt riskera att andra klattrare maste rycka ut och riskera livet.
http://www.climbing.com/news/hotflashes/french_pair_climb_nuptses_south_face/
3. 8000 metare.
Har ar det glasklart att det ar toppen och inget annat som raknas om inget annat anges men da fins det knappast anledning att tala om det.
Det handlar val om tydlighet i de fall man ar publik med vad man ska gora och HUR man ska gora det. Personligen tycker jag dett sista ar langt viktigare allt annat kommer pa kopet.