Trötta skidåkare räddades i Kebnekaise

Då är vi tillbaka i samma debatt som tidigare förts i en annan tråd - ska rattfulla få samma vård utna kostnad, ska den som går ut berusad på krogen och hamnar i slagsmål få kostandsfri vård, ska fortkörare få vård (hur för fort får man köra och fortfarande erhålla fri vård?)?
Alal exempel ovan har också genom egna val försatt sig i en situation med förhöjd risk till skada - är det samhällets ansvar eller ej?

Försäkringsbolag (som är privata och inte "samhället") reducerar t ex ersättning för skadat eget fordon vid rattfylleri.

Inte självklart vad samhället sak stå för och vad som är den enskildes ansvar.

/Patrik
 
Vem kastar första stenen?
Vem det än är hoppas jag att denne person har lite mer kött på benen än en ynka tidningsnotis. Som bekant är medias verklighet sällan delad av de som faktiskt var på plats och/eller besitter djupare kunskaper inom ämnesområdet.
Nog för att det slösas en och annan skattekrona i det här landet, men sjukvård och räddningstjänst är i mitt tycke inte de första områdena där svångremmen bör dras åt.
 
Det är faktiskt ...

Det är faktiskt fullt möjligt att bli så trött eller snarare utmattad att man inte orkar mer och innan dess så har ju ens mentala kapacitet för att ta sunda beslut blivit sämre. Det är ju tur att samhället har en organisation som möjliggör att bistå om det skulle inträffa.

Uttröttning enl. ovan har det med sig att den smyger sig på en och till slut är kroppen slak, energidepåer är tömda och omdömet är inte vad det borde. Alla kan vi överskatta vår förmåga underskatta väder och före. Om det händer är det tur att det finns hjälp att få så vi kommer hem och kan dra lärdom av det inträffade och sedan ge oss ut på nya turer bättre rustade tack vare den erfarenhet vi förvärvat.

Till yttermera visso så känns det som om min slanka plånbok inte har blivit explicit slankare av den behjärtansvärda räddningsaktionen i trakterna av Kebnekaise. Att leta efter dem som försvunna hade väl dragit avsevärt mer resurser antar jag och det kostar ju avsevärt mer?
 
Fjällräddningen är en ideell svensk organisation. Den enskilde fjällräddaren måste själv stå för en stor del av utrustningen som krävs. Denne måste ha bil, släpvagn, snöskoter (som ska vara godkänd av polisen) med en kälke, 4-hjulig motorcykel med släde, mobiltelefon samt personlig utrustning.

Fjällräddningen är en extremt billig resurs om vi nu skall snacka skattepengar. Att en fjällräddare tog sin egna skoter och hämtade två skidåkare torde ha en efter omständigheterna låg kostnad.
 
skit bra att de hämtade de trötta skidåkarna, om de hade fortsatt att ta sig framåt så kanske de hade begått störe misstag och verkligen hamnat i en kris, till följd att det skulle krävts betydligt större resurser i eftersök och läkarvård.
 
Det finns oändligt med avvägningsproblem kring detta och kring det mesta annat här i livet.

Historien errinrar mig om en episod för ett par år sedan då min fru och jag hade startat litet sent från Storulvån på väg mot Sylarna. (påsk, alltså skidor). Vi mötte en oväntat hård motvind varför det hela blev både ansträngande och gick litet långsamt. Bortsett från vinden så var vädret bra och vi välutrustade så den enda oron gällde ifall vi skulle hinna fram innan matbutiken på Sylstationen stängde.

När vi kom till det sista vindskyddet innan den sista branta stigningen upp mot Sylstationen så stod det två skotrar där. Vi tänkte väl inget mer på det annat än den sedvanliga irritationen över skoteråkandet i fjällen. Då körde den ena skotern fram till oss, föraren presenterade sig som Fjällräddningen och undrade ifall vi ville ha skjuts upp till Sylstationen. "An offer you ca´nt resist".
Vi hoppade in i släpkärran och skumpade upp till stationen och hann handla käk till middagen. Erbjudandet om ersättning avvisades vänligt men bestämt. Jag hade aldrig själv kommit på tanken att be om att bli uppskjutsad, vi hade klarat oss ändå, till priset av en liten påver kvällskaffning, men som sagt, att tacka nej hade också bara kän
nts "macho". Dock anser jag inte att vi blev "räddade" av fjällräddningen.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.