Jag är säker på att du har missförstått texten Niklas.
Fritt översatt står det:
"Hårda arkansasstenar är väldigt finkorniga och därför mycket omtyckta av snickare och andra hantverkare som sysslar med trä, men alldeles för finkorniga för att på ett praktiskt sätt kunna användas i samband med köksknivar.
De hårda, genomskinliga arkansasstenarna är de allra bästa och (därför) tämligen dyra."
Så står det. Varken mer eller mindre
.
I artikeln anser man således att denna typ av sten är olämplig i köket inte för att den är för hård, utan för att den är för finkornig!! Att den är hård är endast en biprodukt.
Tvärtom så eftersträvar man så hårda stenar som möjligt i samband med köksknivar eftersom dessa allra oftast är tillverkade med blad i rostfritt stål. Rostfritt stål innehåller inte allt för sällan en väsentlig andel krom-, molybden-, och vanadinkarbider vilka är avsevärt hårdare än de stackars arkansasstenar som vi behandlar här.
Skall man vara helt krass så duger egentligen bara diamant och syntetisk safir när man handskas med hårda rostfria och högt legerade blad. Visst går det att få ett sådant blad vasst även med hjälp av naturstenar men det kommer att ta evigheter och dessutom får du vara beredd att byta sten ofta. Den kommer nämligen att bli uppäten på ganska kort tid
.
Några siffror att tänka på. Ett högt härdat blad har en HRC på ca 60-65. Kromkarbider är 66-68, molybdenkarbider 72-77, volframkarbider 72-77 och vanadinkarbider (de hårdaste av alla) 82-84 HRC.
Ett bryne i arkansaskvalité ligger på ca 65-67 HRC. Du kan därför tänka dig vad ett blad i Uddeholm Vancron 40 skulle kunna göra med ett sådant bryne. Vancron 40 innehåller 8,5% vanadin räknat på matrisens viktprocent på järnbas!
När det gäller din andra fråga, dvs vilka strävheter man bör satsa på svarar jag följdaktligen: Det beror på vilket stål du ämnar att slipa/bryna. Går m a o inte svara generellt på den frågan..
~Paul~
