Upplyftande. Där befinner jag mig dryga veckan efter midsommar
Raskesven
Det verkar som om vi båda utmanar ödet veckan efter midsommar. Men man kan alltid trösta sig med att högfjällen aldrig är långt borta. I fallet med myggplågan vid Virihaure så var jag ändå på väg västerut då mygginvasionen inträffade och kunde snabbt fly upp mot gränsfjällen och Rago. Det var därefter fascinerande att upptäcka att inte ett mygg stod att finna på den norska sidan, inte ens i den lägre terrängen.
I höstas, i samband med en Sarek-tur, kom jag i samspråk med några Tuorpon-samer. Då de har vistet vid Staloluokta och även har renbete på västra sidan om Virihaure, nämnde jag mina mygg-upplevelser från sommaren två år dessförinnan. De visade ett tydligt medlidande, men samtidigt var det uppenbart att medlidandet riktades till mig som turist från söder och inte som fjäll-jämlike. Det visade sig också att under samma tid som jag flydde mot Norge för att undkomma myggen så hade de haft kalvmärkning i ungefär samma område. Det är skillnad på fjällfolk och fjällfolk.
