Alla klättrare har väl lärt sig att små, trånga skor med överperfekt passform gör att man klättrar minst en grad hårdare. Men är det verkligen så?
När jag lämnade in mina skor för att fixa nya sulor för ett par veckor sedan, så funderade jag på varför formel-1 förare har breda däck och dragsterracare har lågt lufttryck i bakdäcken. Naturligtvis är det för att öka gummiytan som anlägger mot asfalten och därmed få bättre grepp. Detsamma måste ju funka med gummisulor för klättrare.
Denna tankegång måste ju testas, så jag tänkte att kanske skulle jag sätta på ett par storlekar större sulor. Naturligtvis ville jag inte riskera mina favoritpjuck, så istället skaffade jag ett par begagnade 46
r. Normalt kör jag med 39r. Ett halvt gäng innersulor och raggsockor åstadkom en hyfsad passform. Tyvärr var det ju snö och is därute, så jag fick otåligt vänta på våren, som nu äntligen är här.
Så förra veckan bar det av till en mindre känd klippa ett par mil härifrån. Jag ville ju inte riskera att nån annan skulle se mig med dessa jättetofflor som gjorde att jag vagt påminde om Långben. Raskt hoppade jag på en av de enklaste lederna eftersom jag var lite ringrostig efter vinterns uppehåll. Det var inte speciellt utmanande, så jag fick ingen känsla för om jättesulorna hjälpte. Nyfiket satsade jag på min standard-vårens-första-led och det kändes hur bra som helst att glida upp en normalt utmanande led. Med ökat självförtroende startade jag mitt 'personbästa' på just den här klippan. Kruxet är ett litet tak med en fingerspricka ovanför men just inget för fötterna nedanför, dvs ett perfekt sva-test för dojjorna. Med lite vatten i sprickan ovanför blev det ett 'bättre' test än väntat. På en bra dag klarar jag leden, annars inte. Jag tackar mina nya superpjuck som gjorde årest första ute-dag till en bra dag! Polarn var mäkta imponerad av att jag klarat denna led på säsongens första dag, och blev än mer imponerad när hans fingrar blev plaskvåta i sprickan (som jag naturligtvis inte hade förvarnat om). Han slutade skratta åt mina tofflor och jag föreslog att han skulle testa dem vilket han raskt vägrade. Det hjälpte inte hur mycket jag försökte övertala honom, han trodde inte på mina supertofflor. Efter ett par andra leder och ytterligare misslyckade övertalningsförsök, så föreslog jag en vadhållning. Om jag klarade en led jag aldrig lyckats med förut, så skulle han testa dojjorna. Visst, sa han. Det hade börjat mörkna, så vi fick skjuta upp vadhållningen.
Naturligtvis var det planerat av mig att 'skjuta upp' vadhållningen. Jag hade upptäckt att små men vassa lister var lite knepiga med jätteskorna. Raggsockorna gled lite grann, så det var svårt att hålla sulorna horisontella. Min första tanke var att gipsa fötterna, men det verkade lite opraktiskt. Ett alternativ var att limma på sandpapper utanpå raggsockorna som då greppar nästa par sockor bättre. Efter ytterligare funderande kom jag på att det måste gå att sy ihop fyra par sockor i varandra för en mer stabil verkan. Slutlösningen blev enklare än så: ett tjockt lager bandage. Det funkade alldeles utmärkt på golvlisten hemma i lägenheten så jag siktade på att tjuvträna lite med en polarinna i klubben. Hon fnissade gott när mina jättepjuck kom fram ur ryggsäcken vid klippan, men hon blev mäkta förvånad och imponerad när hon såg hur bra det gick att klättra. Jag gjorde min utvalda led åtskilliga gånger på topprep och allt kändes alldeles utmärkt.
Så igår bar det av för vadhållningen. Och igår fick jag en nyfrälst medlem i 'jättetoffelklubben'! Jag hade tagit med sex extra rullar bandage, så polarn körde med mina pjuck hela dagen. Under min tvådagars tjuvträning hade jag kommit på en hel del speciella tekniker som jag lärde polarn och han höll med om att det faktiskt kändes lättare att klättra hårt.
Hör gärna av er om ni vill klättra en grad hårdare! Jag kan tipsa om en hel del luriga tekniker för att utnyttja den utökade gummiytan maximalt och få ett supergrepp du aldrig känt förr.
När jag lämnade in mina skor för att fixa nya sulor för ett par veckor sedan, så funderade jag på varför formel-1 förare har breda däck och dragsterracare har lågt lufttryck i bakdäcken. Naturligtvis är det för att öka gummiytan som anlägger mot asfalten och därmed få bättre grepp. Detsamma måste ju funka med gummisulor för klättrare.
Denna tankegång måste ju testas, så jag tänkte att kanske skulle jag sätta på ett par storlekar större sulor. Naturligtvis ville jag inte riskera mina favoritpjuck, så istället skaffade jag ett par begagnade 46
r. Normalt kör jag med 39r. Ett halvt gäng innersulor och raggsockor åstadkom en hyfsad passform. Tyvärr var det ju snö och is därute, så jag fick otåligt vänta på våren, som nu äntligen är här. Så förra veckan bar det av till en mindre känd klippa ett par mil härifrån. Jag ville ju inte riskera att nån annan skulle se mig med dessa jättetofflor som gjorde att jag vagt påminde om Långben. Raskt hoppade jag på en av de enklaste lederna eftersom jag var lite ringrostig efter vinterns uppehåll. Det var inte speciellt utmanande, så jag fick ingen känsla för om jättesulorna hjälpte. Nyfiket satsade jag på min standard-vårens-första-led och det kändes hur bra som helst att glida upp en normalt utmanande led. Med ökat självförtroende startade jag mitt 'personbästa' på just den här klippan. Kruxet är ett litet tak med en fingerspricka ovanför men just inget för fötterna nedanför, dvs ett perfekt sva-test för dojjorna. Med lite vatten i sprickan ovanför blev det ett 'bättre' test än väntat. På en bra dag klarar jag leden, annars inte. Jag tackar mina nya superpjuck som gjorde årest första ute-dag till en bra dag! Polarn var mäkta imponerad av att jag klarat denna led på säsongens första dag, och blev än mer imponerad när hans fingrar blev plaskvåta i sprickan (som jag naturligtvis inte hade förvarnat om). Han slutade skratta åt mina tofflor och jag föreslog att han skulle testa dem vilket han raskt vägrade. Det hjälpte inte hur mycket jag försökte övertala honom, han trodde inte på mina supertofflor. Efter ett par andra leder och ytterligare misslyckade övertalningsförsök, så föreslog jag en vadhållning. Om jag klarade en led jag aldrig lyckats med förut, så skulle han testa dojjorna. Visst, sa han. Det hade börjat mörkna, så vi fick skjuta upp vadhållningen.
Naturligtvis var det planerat av mig att 'skjuta upp' vadhållningen. Jag hade upptäckt att små men vassa lister var lite knepiga med jätteskorna. Raggsockorna gled lite grann, så det var svårt att hålla sulorna horisontella. Min första tanke var att gipsa fötterna, men det verkade lite opraktiskt. Ett alternativ var att limma på sandpapper utanpå raggsockorna som då greppar nästa par sockor bättre. Efter ytterligare funderande kom jag på att det måste gå att sy ihop fyra par sockor i varandra för en mer stabil verkan. Slutlösningen blev enklare än så: ett tjockt lager bandage. Det funkade alldeles utmärkt på golvlisten hemma i lägenheten så jag siktade på att tjuvträna lite med en polarinna i klubben. Hon fnissade gott när mina jättepjuck kom fram ur ryggsäcken vid klippan, men hon blev mäkta förvånad och imponerad när hon såg hur bra det gick att klättra. Jag gjorde min utvalda led åtskilliga gånger på topprep och allt kändes alldeles utmärkt.
Så igår bar det av för vadhållningen. Och igår fick jag en nyfrälst medlem i 'jättetoffelklubben'! Jag hade tagit med sex extra rullar bandage, så polarn körde med mina pjuck hela dagen. Under min tvådagars tjuvträning hade jag kommit på en hel del speciella tekniker som jag lärde polarn och han höll med om att det faktiskt kändes lättare att klättra hårt.
Hör gärna av er om ni vill klättra en grad hårdare! Jag kan tipsa om en hel del luriga tekniker för att utnyttja den utökade gummiytan maximalt och få ett supergrepp du aldrig känt förr.
