Stor kniv till vad?
- Trådstartare Schneeberger
- Start datum
-
- Taggar
- tillspetsat
avslutad210712
Gäst
-Patric-; sa:
8 mil fågelvägen kan vara långt ifall det står ett elakt berg eller ligger en elak sjö mellan
Eller om man går i cirklar i naturen vilket jag naturligtvis aldrig har gjort men andra kanske gör det......
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Jag har alla möjliga knivar, från relativt stora till pyttesmå, men inga sådana "häng på väggen knivar eller rambo-deluxe knivar" och jag tycker dock det är fördelar och nackdelar med både de små och stora - precis som allt annat. Sedan handlar det ju om smak och behov också, inte alla tycker mora är världsbäst till allt och allting när var och hur...
En sak som folk oftast inte har en aning om är att de knivar som förekommer i Rambofilmerna är: 1. Inte samma kniv i alla filmer och 2. Inte designade av samma knivmakare.Mepps; sa:
Framför allt kniven i Rambo II är riktigt påkostad. Tillverkad i rättigenom utsökta material och stål.
Vad folk idag ofta refererar till som Ramboknivar (och rynkar på näsan i bästa fall) är de tusentals kopiorna. Det är dessa som har förstört ryktet för den här typen av kniv eftersom de ofta tillverkas i Kina och andra U-länder och inte kommer i närheten av originalet i vare sig precisionen eller materialvalet.
Knivarna till de två första Rambofilmerna togs fram av den nu framlidne Jimmy Lile. Här på bilden med Sylvester Stallone inför premiären av Rambo II:
Till den tredje och sista var det Gil Hibben som tillverkade knivarna. Han har också varit med och tagit fram de knivar som förekommer i Rovdjuret med Arnold Schwarzenegger, Rambo, Deep Space Nine, Star Trek filmerna, Perfect Weapon och Mortal Kombat.
Han har alltid rört sig i de amerikanska Martial Art kretsar och känner därmed en hel del "celebrities", bla a var han bundis med Elvis Presley på sin tid då Elvis fortfarande försökte hålla sig i form
Det är Gil längst ut till höger i bild:
De nämnda knivarna:
Tänkte att det här kunde vara kul läsning för oss film- och knivälskare
~Paul~
Kort och telefon funkar på alltfler ställen och självklart finns det tillfällen då man har större glädje av en kniv. Fast jag menade inte heller att det var på äventyr i skogen som man rimligen hamnar i problem under livet, lite statistiskt sisådär.
När jag paddlar som nån, tog upp så känns det som att jag i många lägen kan paddla till nån slags civilisation i de allra flesta lägen, och då är kreditkortet bra att ha för att lösa oförutsedda problem. När jag paddlar på vintern, kalkylerar jag med risken att hamna i allvarliga problem vid plurr. I det läget har jag mobilen i vattentätt fodral på kroppen, inte i kajaken, ifall jag simmar iland utan kajak, kläder osv. I det läget ringer jag 112 innan jag blir helt stelfrusen, med sällskap som jag alltid brukar ha i de situationerna behövs antagligen inte det, utan då kan sällskapet komma och rädda mig med hjälp av min egen kajak och packning, och inte minst med assistans.
Det här är ändå rätt extrema situationer, som jag ser det. I vintras paddlade jag med en kamrat utanför skärgårdens isar. I det läget har man ju prylar med sig, men samtidigt tror jag faktiskt att det är telefonen som känns som den viktigaste livräddaren. Fast det är ju rätt töntigt att ringa sjöräddningen, när man klantat sig, jämfört med att sätta igång och averka på nån öde ö, bygga läger och göra brasa, jaga villebråd eller vad man nu ska ta sig till som en riktig karl...
Fast jag har ju varit i skogen i dåligt väder med nån fiskekompis som blev rätt apatisk och skärrad när vädret aldrig ville bli bra, och vi hade gått så länge att blodsockret hade hamnat under komfortgränsen. Ett Kom-fort-samtal på mobilen var nog vad som hade räddat honom om han varit ensam (täckningen var inget vidare i o f s, men 112 funkar NÄSTAN i hela Sverige om man bara hittar en plats i skogen där det är lite bra "radiosikt"). Jag var ingen större hjälte själv men såg situationen som rätt normal p g a erfarenhet, och gjorde sen eld med tändstickor, utan kniv (och utan tändstål). När tältet var uppe och elden brann och maten lät sig smaka var allt bra, och då var det praktiskt att skära sig en korvskiva med moran. Kompisen kvicknade till successivt...
När jag paddlar som nån, tog upp så känns det som att jag i många lägen kan paddla till nån slags civilisation i de allra flesta lägen, och då är kreditkortet bra att ha för att lösa oförutsedda problem. När jag paddlar på vintern, kalkylerar jag med risken att hamna i allvarliga problem vid plurr. I det läget har jag mobilen i vattentätt fodral på kroppen, inte i kajaken, ifall jag simmar iland utan kajak, kläder osv. I det läget ringer jag 112 innan jag blir helt stelfrusen, med sällskap som jag alltid brukar ha i de situationerna behövs antagligen inte det, utan då kan sällskapet komma och rädda mig med hjälp av min egen kajak och packning, och inte minst med assistans.
Det här är ändå rätt extrema situationer, som jag ser det. I vintras paddlade jag med en kamrat utanför skärgårdens isar. I det läget har man ju prylar med sig, men samtidigt tror jag faktiskt att det är telefonen som känns som den viktigaste livräddaren. Fast det är ju rätt töntigt att ringa sjöräddningen, när man klantat sig, jämfört med att sätta igång och averka på nån öde ö, bygga läger och göra brasa, jaga villebråd eller vad man nu ska ta sig till som en riktig karl...
Fast jag har ju varit i skogen i dåligt väder med nån fiskekompis som blev rätt apatisk och skärrad när vädret aldrig ville bli bra, och vi hade gått så länge att blodsockret hade hamnat under komfortgränsen. Ett Kom-fort-samtal på mobilen var nog vad som hade räddat honom om han varit ensam (täckningen var inget vidare i o f s, men 112 funkar NÄSTAN i hela Sverige om man bara hittar en plats i skogen där det är lite bra "radiosikt"). Jag var ingen större hjälte själv men såg situationen som rätt normal p g a erfarenhet, och gjorde sen eld med tändstickor, utan kniv (och utan tändstål). När tältet var uppe och elden brann och maten lät sig smaka var allt bra, och då var det praktiskt att skära sig en korvskiva med moran. Kompisen kvicknade till successivt...
