Snart slut på årtiondet - vilka var de största svenska alpina prestationerna?

[Mezzner]

Båda, men självsäkrad soloklättring är ju i allmänhet alldeles för tidskrävande i fjällen (om inte bara i korta delar).

Frisolo utan inövning med rep är den finaste stilen i vår sport, och för mig är det nästan helt obegripligt hur någon kan anse något annat. Har ni överhuvudtaget någon erfarnhet av soloklättring?

Nja, min erfarenhet begränsar sig till att jag kommit upp till standplats på lätt led utan att ha lagt nåt på vägen dit. Det var itne meningen, men föregicks väl av ett antal "äh, va fan". Erfarenheten gav dåligt samvete eftersom replängden var relativt traverserande och alltså var det inte snällt mot andremannen.

Jag tror inte att man kan resonera som så, att man måste ha erfarenhet av soloklättring för att ha en åsikt om det. Man kan ju göra ett övervägande och komma fram till att solo inte känns rätt (expempelvis p g a man har barn) och då provar man inte ens. Det är ju bara konsekvent. Om någon annan gör en annan bedömning är det hans sak. Jag äressutom avn åsikten att den som gör en annan beömning också bör tycka att det i första hand gäller hans egen klättring.
Det finns f ö många exempel på beslut man måsta ta utan att ha erfarenhet av alternativen man beslutar om.
Föreslår att vi fortsätter denna diskussion i Seons gamla tråd om omdömeslös klättring - eller startar en ny om klättringen ädlaste stil. Rent principiellt håller jag med om att onsight och utan rep är den "finaste" stilen.

 

[spacemonkey]

Frisolo utan inövning med rep är den finaste stilen i vår sport, och för mig är det nästan helt obegripligt hur någon kan anse något annat. Har ni överhuvudtaget någon erfarnhet av soloklättring?

Observation:
Som vanligt när det kommer till internet-forum så skenar tråden raskt iväg åt alla möjliga håll!

- - -

Det här med soloklättring, speciellt då frisolovarianten, tycks alltid leda till många åsikter och diskussioner från klättrare.

Det framgår oftast, i mitt tycke, att de flesta svenska klättrare tycker det är förkastligt och provocerande att frisoloklättra, medan en liten, liten, minoritet kan kanske tycka det är okej - inte ofta har jag hört åsikter som den achtminus postade ovan!

Jag minns fortfarande när jag var helt ny här på Utsidan och startade upp tråden "The Dark Art", eftersom jag som aktiv frisoloklättrare var rätt frustrerad på svensk klättermentalitet i allmänhet.

Satt just och skummade igenom det jag själv och andra skrivit i den tråden. Fortfarande så aktuellt trots åren som gått.

Minns ännu meningsutbytena mellan mej och Duracellkaninen, samtal som gick djupare och djupare, även vid sidan av den officiella tråden, via vår privata mail.

Ja, frisolo berör.

Berör de som helt ensamma och utan återvändo försöker lista ut en cruxsekvens 800meter upp på en fjällvägg och det berör dem som aldrig skulle göra något liknande...


peace

 

[gahne]

Eftersom det var det här inlägget:

Krister Jonssons nytur (solo) på Stetinds östvägg 2008 är en annan imponerande prestation.

http://www.kristerjonsson.se/KristerJonsson/Stetind.html

som fick tråden att byta ämne till att handla om (fri)soloklättringens vara eller inte vara, så kanske det är läge att påpeka att Kristers tur gjordes MED rep och säkringar.

 

[JonasPon]

Det bor papekas att ett svenskt replag gjorde Fisken langt fore mig jag mins dock ej vilka eller nar.

Petter From och Henk Kniper gjorde fisken i slutet av 90-talet, dock inte helt fritt, de aidade några repor.

 

[f94-ave]

Ett försök till sammanfattning

Efter en hel del inlägg och en urspårning om solo och frisolo klättring så sticker jag ut hakan och försöker göra en första sammanfattning och en prioritering (ja alpin klättring är ingen sport med väldefinierade regler, så listan blir subjektiv)

Jag ser fram emot motargument och andra förslag

1. Erik Massih & Co för nydanade bigwall klättring på Grönland, hög svårighetsgrad tex Nalumasortoq (2,045m), Life is Beautiful, first free ascent.

2. Krister Jonsson, Eiger solo och Stetind, snygg stil, Eiger NW solo är det kanske lite många andra som gjort

3. Janne Corax och Nadine Saulnier, en förstabestigning av ett fjäll är imponerande, dock så kanske cruxet var att ta sig dit, inte upp

En fribestigning av El Cap är alltid imponerande (iallafall för mig), men det finns ju ganska många som gjort det innan. Sedan kan jag inte bedöma hur skidåkarna, Tomas Olsson, Olof Sundström etc platsar, de har ju visserligen gjort nydanade saker på höga berget men där prestationen är exakt motsatt mot övriga som vis diskuterar här, deras fokus och prestationen var på nedvägen, inte uppvägen


Anders

 

[E9climbing]

Johan Hansson & Co i Patagonien. Det ar val kanske den bedrift som verkligen star ut