sluta äventyra

häromdagen förstod jag på min chef att hon förväntade sig att mina semesteraktiviteter skulle kräva mindre tid och planering någon gång i framtiden. inte så att hon är ostöttande, tvärtom. jag tror faktiskt att hon sa det för att trösta lite.

bara några timmar senare läser jag att luktafotogen ska göra sin sista grej innan han lägger av.

är det många som planerar ett antal grejer att göra för att sedan luta sig tillbaka och njuta av minnena enbart? vad är det som får folk att "sluta"? jag tänker mig att familjeliv och arbetsliv periodvis kan vara svåra att kombinera med tidskrävande fritidsprojekt, men varför bestämma sig för att "lägga av"?

min avsikt är inte att starta en ny tråd om vad som är äventyr och vad som är friluftsliv. jag undrar bara om det finns folk som bestämt sig för ett slutdatum.
 
sluta???
då kan man väl lika bra ta livet av sej direkt, om man ska tvingas tillbringa resten av livet framför TVn.
suck, vilket mörker!!!
-NEJ!!!! aldrig i livet!!!

skrev häromdan om en bekant som är 83 och han är INTE direkt pigg. men han har gett sej f..n på att han ska köra ner till potrugal i vinter. han har varit inne på "service" på ett sjukhus i frankrike. men nu hoppas jag att han är på väg igen. ett tag var det snack om att hans barn skulle komma och hämta honom och köra hem hans bil för han va så dålig. men det blev inte så.
nä fy fan, det är väl bättre att kola när man gör nåt man vill hålla på med. klart bättre än att kola på långvården.
.....eller tvingas sitta framför TVn flera år å vänta på liemannen.

sluta ALDRIG!!!!

ps. jobb är ett jävla skit. det tar alldeles för mycket tid av den dyrbara fritiden : )
 
Det är väl snarare tvärt om för min del. Jag började med friluftsliv redan innan jag blev tonåring, med scouter och att alltid vara i skogen på landet (sommarstugan).
Sen, strax efter 20 så blev det radhus, volvo och ungarna kom ut som på rad... Då blev det inte mycket tid till övers för skogen, tyvärr.
Idag så är de flesta ungarna utflugna och de som inte lämnat boet än är så pass gamla att de klarar sig själva. Så nu, sen ett tiotal år tillbaka har man dammat av gamla prylar och köpt på sig en hel del nytt och är åter igen aktiv med friluftslivet.
Och jag är glad över att varken fru eller barn är det minsta intresserade för lite skogsliv, då får jag ha allt för mej själv... Jag försöker komma ut nästan varje helg, den egentiden är den bästa uppladdningen för en ny vardagsvecka. Och det är inget jag kommer att sluta med, snarare tvärtom, jag ser fram emot pensionen och att inte behöva jobba mer, bara ägna sig åt det jag trivs bäst med...
 
Är det så att fritiden går ut över jobbet eller varför tog hon upp det?

häromdagen förstod jag på min chef att hon förväntade sig att mina semesteraktiviteter skulle kräva mindre tid och planering någon gång i framtiden. inte så att hon är ostöttande, tvärtom. jag tror faktiskt att hon sa det för att trösta lite.
 
jag har en släkting ålder okänd men någonstans 70-80år som lever för friluftslivet och det har helt klart hållt honom vid liv. han fick cancer för ett antal år sedan och skulle sedan några år tillbaka vara död enligt läkarna.
Det senaste jag hörde så låg han på sjukhus i norrland, jag utgår ifrån att det inte är cancern utan att han skadat sig på något "äventyr".
sluta med äventyr/friluftsliv nej det vågar jag inte. Det kan ju vara livsfarligt
 
Nu är det ju faktiskt arbetslinjen som gäller, man måste ju i alla fall vara så ansvarsfull att man inte har fritidsaktiviteter som på något sätt påverkar arbetslinjen.
 
utan att lägga en värdering i vad som är äventyr och vad som är friluftsliv, det är en subjektiv fråga som vi aldrig kan besvara.. men varför skulle man sluta med sina intressen, förändra.. jo.. men sluta.. det finns perioder i livet som gör att man måste välja andra vägar, har man en viss typ av arbete kan man kanske inte vara ledig 10 veckor i streck, då får man nöja sig med 5-6 veckor(det finns människor med så pass stimulerande arbete att dom inte ser det som en belastning utan som ett stort värde i livet).. får man barn så kanske det inte blir samma utan lite modifierat.. jag tycker att det är trist om livet är så svart och vitt att man inte kan förändra sig utan är så låst i huvudet att det är antingen eller.. livet är en resa, när man är ung så gör man det man har råd med, medelåldern består ofta av karriär och små barn, ålderns höst blir man kanske lite förhindrad av kroppen men man har kanske råd och tid att göra det man vill..
 
Är det så att fritiden går ut över jobbet eller varför tog hon upp det?

nope. jag tog upp det trista faktum att jag aldrig kommer till skott och doktorerar och hon menade att det finns en tid för allt. äventyr nu, doktorandstudier sen.

äventyrandet får många gånger oftare stå åt sidan för jobbet än tvärtom. och när jobbet får stå åt sidan är det inget konstigt med det tycker jag. folk får barn, måste hämta på dagis, har vaknätter... det påverkar mer.
 
Håller med dig Patric, jag har satsat lite annorlunda och började jobba mycket i unga år och efter mycket glädje och sorg har jag nu när jag är mindre ung (36) och fått barn tagit tag i frilufsandet igen. jag vill gärna upp i fjällen en gång/år försöker utforska göteborg med omnejd så ofta det funkar. Jag driver eget företag och är jävligt duktig på det jag gör men det behöver inte betyda att man måste jobba ihjäl sig.
jag planerar att efter sommaren arbeta 6 timmars arbetsdagar alternativt vara ledig på fredagar.
Anledningen till detta är att jag vill spendera mer tid med mina barn ute i naturen.
jag har nyligen kommit till insikt att friluftsliv även är när man lastar ryggsäcken med ved, korv mm och tar en liten promenad till en eldstad för att där sitta och grilla lite. Barnen brukar släppa loss efter en liten stund och sedan hittar dom på något i grönskan.

Jag blir galen när ungarna hela tiden skall ha dator, tv eller mobiltelefon som underhållning.
kasta ut ungarna!!! Vi köper extremt bra ytterkläder till våra barn, då är det surt när dom inte används.

Friluftsliv är allt man gör i fria luften. Äventyr är friluftsliv där man inte är helt säker på utgången.
 
Friluftsliv är allt man gör i fria luften. Äventyr är friluftsliv där man inte är helt säker på utgången.

när 17 är man säker på utgången?

men jag tänkte fel. istället för att skriva att avsikten inte var att skapa en diskussion om vad som var äventyr och friluftsliv, borde jag just ha definierat äventyr, eftersom diskussionen bara MÅSTE föras.

min fråga gällde äventyrande. när jag startade tråden tänkte jag mig äventyr enligt den definitionen min chef har när hon tror att jag ska sluta med dem någon gång i framtiden. dessa äventyr tar oftast längre tid än 4 veckor, brukar föregås av några månaders planering och äter upp större delen av min lön. det är såna äventyr (eller sånt friluftsliv, om ni så vill) jag undrar om folk planerar ett slut för.

det känns skönt att läsa att föräldrar fortfarande har picknick i skogen med barnen, men det var inte det jag menade med äventyr. no hard feelings, men om det är det som är era äventyr ser jag det nog som att äventyren upphör med komsten av knattar. och därmed har ni ju svarat på en av frågorna :)
 
nu halkar vi in på subjektiva värderingar, äventyr för dig är runt 4 veckor med visst mått av planering.. andra kallar det semester.. du vill inte diskutera skillnaderna men du lägger i värderingar som du inte tydliggjort i början på tråden.. vart vill du komma?

varför se livet som delar som upphör.. man göra olika vid olika tidpunkter.. man kanske måste göra korta äventyr under perioder med småbarn för att när dom blir större kanske ge sig ut igen.. eller när dom lämnat huset..
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.