Skrämma vilt?!

Såg SVTs program om folk som jobbar i naturen i Kanada där en bergsguide säger något i stil med att det farligaste med att vara bergsguide är att köra bil på motorvägen fram till bergen.

Upplevd fara är inte samma som statistikt underbygd fara.

Vi kan köra en repris på sveriges farligaste djur (enl Land), lite beror på hur man räknar (traifkolycka med älg, är det älg-olycka eller trafikolycka):

Geting har ihjäl flest per år i Sverige.

Människa som har ihjäl annan männsika är nog inte inkluderat (mord, dråp, vållande till annans död, trafik-olyckor)

/Patrik
Stort tack för det inlägget!!
 
Det är lite märkligt att man oroar sig för björn, varg o andra vilda djur, men inte känner minsta oro över att färdas i trafiken - snittet ligger väl på ca 400 döda per år där?

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Dessutom är det betydligt fler som dödar sig själva än som dör i trafiken. Så kanske lika väl kan skippa bilbältet med den logiken?

Inte många som dör i snöstorm på fjället heller. de flesta år ca 0 perspner. Så det är knappast nått att oroa sig för :p
 
Ska vi vara ärliga så är det näst intill omöjligt att jämföra vad som är farligast bland helt olika företeelser, eftersom vi utsätts för dem olika ofta. Det sker miljoner bilresor dagligen medan antalet personer som springer på en björn rör sig om kanske en handfull. Ingen vet helt enkelt. Vi kan konstatera att i björntäta områden där människor frekvent vistas, som vissa områden i Nordamerika eller i Rumänien (50 attacker och 2 döda 2020), sker betydligt fler olyckor än i Sverige. På samma sätt är det föga förvånande att hunden står för så många attacker, eftersom samtliga vistas bland oss människor. Många av oss är ju också direkt olämpliga att ha hund eftersom vi inte klarar av att kontrollera våra djur.

Kan också konstatera att innan jag sprang på min första björn så sa jag alltid att jag inte var rädd och att jag såg fram mot mig första möte. När jag väl stod framför min första björn så förändrades läget och det var svårt att inte känna ett visst mått av björnfrossa, något som kan vara svårt att sätta sig in i om man inte varit i samma situation. Vill absolut se fler björnar men jag vidtar numera fler försiktighetsåtgärder i områden där jag vet att det finns mycket björn och jag undviker dem gärna i tät skog. :)
 
Till och med vi som har konstant tillgång till kalorität mat, fettdepå på magen och överskottsenergi att spendera, tycker inte att det är värt att slåss spontant. Hur kan man då tro att djuren, som antagligen är mer eller mindre konstant hungriga och ständigt sökande efter nya kalorier, ska orka mucka med varenda svampplockare som ger sig ut i skogen?

Fast det är ju just tvärt om, ju svårare livstillvaron är för Människan ju närmare kommer våldet.
folk är kapabla att bli mycket våldsamma och även i extremfall Kannibaler om nöden är svår.
Någon veckas svält så vaknar reptilhjärnan oftast även hos oss, undantaget vissa individer som tillsynes hellre svälter ihjäl än äter en artfrände eller hellre blir ihjälslagna än försvarar sig själva med hjälp av våld.
Intressant ämne om mänskligt beteende som vad det verkar dåligt forskat på.

Djur har ofta inget emot att ta till våld men det vill till rätt anledning, möjlighet att få para sig, hävda revir, försvara sina ungar eller att komma åt föda är några.
Människor som plockar svamp eller fjällvandrar kvalar ytterst sällan in som triggerpunkt.


Sen är rädsla högst personlig och sällan statistiskt baserat fördelad, men inte desto mindre verklig för individen.
Är man rädd för tex Varg, Björn eller Spindlar så är man.
 
Senast ändrad:
Fast det är ju just tvärt om, ju svårare livstillvaron är för Människan ju närmare kommer våldet.
folk är kapabla att bli mycket våldsamma och även i extremfall Kannibaler om nöden är svår.
Någon veckas svält så vaknar reptilhjärnan oftast även hos oss, undantaget vissa individer som tillsynes hellre svälter ihjäl än äter en artfrände eller hellre blir ihjälslagna än försvarar sig själva med hjälp av våld.
Intressant ämne om mänskligt beteende som vad det verkar dåligt forskat på.

Djur har ofta inget emot att ta till våld men det vill till rätt anledning, möjlighet att få para sig, hävda revir, försvara sina ungar eller att komma åt föda är några.
Människor som plockar svamp eller fjällvandrar kvalar ytterst sällan in som triggerpunkt.


Sen är rädsla högst personlig och sällan statistiskt baserat fördelad, men inte desto mindre verklig för individen.
Är man rädd för tex Varg, Björn eller Spindlar så är man.

Tittade inte vem som skrivit inlägget förrän efter att jag läst hela inlägget.
Reptilhjärnan e en myt. Sluta sprida nonsens
 
Reptilhjärnan är ingen myt, den är i allra högsta grad verklig vid handlingar som inte grundats på reflektion och förnuftiga övervägningar.
 
Ordet reptilhjärna härstammar från en myt att en del av vår hjärna skulle härstamma från när vi var reptiler (d va vi aldrig) och således stå för primitiva instinkter. Det Stordrulen säger, om hur vi kan reagera, stämmer dock e f9rklaringsmodellen han använder fel. det krävs ganska mycket tankeverksamhet, o både moraliska o naturliga spärrar att riva för att använda kannibalism som överlevnad.
Att använda begreppet reptilhjärna e både förlegat och ignorant, i klass med att använda orden Västindien och Mellanöstern - vad ska centralamerikanare kalla Västindien o vad ska mer än halva världens befolkning (asien o östra/södra Afrika) kalla Mellanöstern?
 
... undantaget vissa individer som tillsynes hellre svälter ihjäl än äter en artfrände eller
hellre blir ihjälslagna än försvarar sig själva med hjälp av våld.
Intressant ämne om mänskligt beteende som vad det verkar dåligt forskat på. ...
Amerikanska militären forskade en hel del före, under och efter andra världskriget på just
sådant där som pacifister och andra, oftast religiösa, medborgare som försökte ducka - vilket
resulterade i att militären själva helt enkelt inte ville ha in de där ohjälpligt fanatiska fallen
eftersom de störde bildandet av solitt uppbyggda och enhetligt fungerande militära förband.

Vilket förklarar det numera generella undantagandet av en del religiösa sekter...
Och även andra, av militären oönskade, element i det militära...
Ofta blev det dåförtiden arbetstjänst istället, men de som vägrade det också - låstes helt sonika in.
/Odd