Skrämma vilt?!

Hej. Jag är väldigt novis på detta med vilt och hur man bäst håller dom hungrigare köttätarna på avstånd samt försvarar sig vid ev attack. All kunskap är välkommen. Men framförallt undrar jag om där finns något sätt att skrämma bort med ljus eller dyl? Hört att glowsticks kan användas för det.. Stämmer det? Hur isf?
 
De enda som blivit angripna av vilda djur (köttätare eller inte) i Sverige är jägare
som skadskjutit björnar respektive kommit in mellan en djurhona och hennes ungar
och då har ofta hund varit pådrivande som extra stressfaktor för djurhonan...

Är man inte jägare, samt ser till att man hörs när man knallar omkring i naturen, så
håller sig de djur som är stora nog att kunna utgöra en skadeorsak på långt avstånd
från dig.

Ser man dessutom till att skornas steg på marken orsakar vibrationer- så flyttar sig
även huggormar (som ju faktiskt kan vara farliga om de blir överraskade eller trampade
på) i god tid.
/Odd
 
Rovdjur har jag aldrig varit rädd för att möta - men vildsvin, som väl kan ligga o trycka i snåren tills man är alldeles intill(?), tänker jag ofta på.
Och med referens till ovanstående: Svanar är inte heller att leka med!
 
Vildsvin har rotat runt tältet vid ett tillfälle. Då skrek jag åt dom att "fara åt h-vete" och dom försvann inom några sekunder. En svan har däremot "nypt" till mig en gång när jag hamnade på fel brygga!
 
De enda som blivit angripna av vilda djur (köttätare eller inte) i Sverige är jägare
som skadskjutit björnar respektive kommit in mellan en djurhona och hennes ungar
och då har ofta hund varit pådrivande som extra stressfaktor för djurhonan...

Det där är inte riktigt sant.

Om vi talar djur som äter kött så har Björn tex angripit röjsågsarbetare vid flera tillfällen, även med skador som följd.
Två pojkar som olyckligtvis åkte skidor över ett Björnide i Funäsdalen och en blev biten.
Det finns fler exempel.

1.PNG


När det gäller icke köttätande djur så är det sannolikt vanligare att ickejagande folk blivit angripna än av rovdjur om talar vi om varmblodiga storleksordningen från fåglar till Älgkor.


Fast sannolikheten att som ickejägare bli anfallen av ett Vildsvin så där hux flux är nog nära lika med noll, det finns däremot en liten liten risk att bli påsprungen när Vildsvinet försöker fly efter att ha legat och tyckt i sitt gömsle om man överraskar det.
 
Senast ändrad:
När det kommer till att "skrämma vilt" så finns det mig veterligen inget pålitligt sätt om dom av någon anledning skulle bestämma sig för att anfalla, många av våra större djur har rent krasst väldigt lite att frukta hos en tomhänt människa.
Vi har väldigt avtrubbade sinnen, är långsamma, ospänstiga, svaga och har dålig uthållighet i en jämförelse.
,
Men de flesta större vilt i Sverige flyttar sig när dom hör, känner vittring eller ser människa då bla långa traditioner av jakt gjort dom flesta av dessa arter skygga för oss.
Dessutom står vi inte på deras naturliga meny, även om vissa av dom kan äta av oss som kadaver.
 
Senast ändrad:
När det kommer till att "skrämma vilt" så finns det mig veterligen inget pålitligt sätt om dom av någon anledning skulle bestämma sig för att anfalla, många av våra större djur har rent krasst väldigt lite att frukta hos en tomhänt människa.
Vi har väldigt avtrubbade sinnen, är långsamma, ospänstiga, svaga och har dålig uthållighet i en jämförelse.
,
Men de flesta större vilt i Sverige flyttar sig när dom hör, känner vittring eller ser människa då bla långa traditioner av jakt gjort dom flesta av dessa arter skygga för oss.
Dessutom står vi inte på deras naturliga meny, även om vissa av dom kan äta av oss som kadaver.
Håller med allt utom det där med att vi människor inte är uthålliga. Homo Sapiens har i alla tider jaggat snabbare byten till dess att bytet kollapsat. Vårt släkte är otroligt uthålliga om vi nu inte är helt försoffade. Det är mest psyket, det mentala, som för många av oss sätter stopp när vi blir trötta. Inte kroppen.
 
Håller med allt utom det där med att vi människor inte är uthålliga. Homo Sapiens har i alla tider jaggat snabbare byten till dess att bytet kollapsat. Vårt släkte är otroligt uthålliga om vi nu inte är helt försoffade. Det är mest psyket, det mentala, som för många av oss sätter stopp när vi blir trötta. Inte kroppen.

Både ja och nej.

Människan som art har förutsättningarna att vara uthållig, men är det oftast inte dom senaste årtusendena sedan vi började gå från rörligt jägarfolk och övergick till bosättning.

En Järv eller Varg kan tex utan vidare förflytta sig 7mil på en natt i ostigad terräng och även i snö oavsett temperatur eller väder, när dom är framme är dom fullt kapabla att slå ett byte eller slåss om revir, detta gäller alla friska individer.

Skulle man göra ett liknade prövning med människor så talar vi kanske i promille av hur många individer som klarar den bedriften, snittet är nog rätt dystert.
Betänker man att vi skulle göra det så som vi skapades, dvs nakna utan hjälpmedel som skor och kläder så blir det nog inte många kvar.

Du kan ju alltid prova att springa efter en Älg eller Järv några kilometer nästa gång du ser en. ;)

Så visst är vår art uthållig om man är topptränad, men dom flesta är inte det och man lär ju se på snittet.
 
Senast ändrad:

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.