Jo det är seriöst.
På vintern måste man hålla en sån kurs, att man passerar bondgårdar dagligen, eller åtminstone varannan dag, för att kunna köpa hö till hästen.
På sommaren behöver man inte färdas i närhet av bebyggelse, bara det finns någorlunda öppna partier där gräs växer här och var.
Han som red från Luleå till Västerås nämnde att hästarna magrat, o det är helt normalt, hästar gör det.
Och ja, dom klarar sig på gräsbete, beroende på hur hårt dom rids.
Om man ska ha egen häst eller inte väljer man själv, men en lättgödd islänning kanske inte är helt fel, och helst 2 st, så en kan bära packning, annars får nog ryttaren gå bredvid långa stunder.
Eller varför inte en nordsvensk travare.
Packning, en varm sovsäck, ett enkelt lätt tält, något att koka mat i, en massa massa tändstickor, lite havre till hästen som belöning, (ris?) Läst att det finns packsadlar som fylls med ris.
Vattenflaska, kniv.
Man rider på mjukt underlag för att spara på hovarna.
Resten får man lära sig på vägen.
Björnar och hästar låter inte som en bra kombination.
Åt minstånde två bör man vara, för att hålla en lägereld igång mot björnar.
Plus en vaktar eld och hästar, den andra sover, så turas man om.