Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
i varje fall en per grupp tycker jag är vettigt. Philips skruvmejsel nummer 3 brukar vara bra för bindningar. Ett par reservskruvar. Textiltejp. En stark och tunn lina.
Man kan laga en stav med hjälp av en pinne eller rörbit. Bökigt att släpa på extra stav. Allt tynger i packningen. Hittills har vi aldrig haft stavbrott (minst 15 vinterturer). Däremot har trugan lossnat eller gått sönder ett antal gånger. Då gäller järntråd. En liten bit finns alltid med. Dessutom sydon, säkerhetsnålar, mindre buntband, multiverktyg, några skruvar lämpliga för bindningsmontage. Kanske en liten flaska snabblim. Vi har skippat skidspetsen! Tandkitt har varit bra till mycket genom åren, inte minst till tänder! Har fungerat att limma skruvarna med detta. Det härdar snabbt i fuktig miljö. Lite silvertejp är aldrig fel. Dessutom lite tunn lina, behövs kanske inte så mycket, ett par meter.
stav kan vara omöjlig att laga men det beror lite på godstjocklek och material. En teleskopstav kan man ofta få plats med utmed ryggsäckens sida utan att den märks så mycket.
Jag splittrade en stålstav i 10-talet fragment när staven fastnade mellan ett par stenar på väg ned mot Tjätkastugan för 20 år sedan. Då var det bra med reservstaven.
Ett sätt att laga en stav med tvärbrott kan vara med en eller två aluminium L-profiler. Det hade inte funkat med min stav ovan. En reserstav svajar förstås inte lika mycket som en spjälad stav.
Rörstump kan funka om den har rätt diameter men diametern är ju olika på olika höjder av en konisk stav.
Efter att ha burit repsats, verktyg, delar, spik, plåt och metalltråd, jämte reservvire och skidspets i åravis, lämnade jag repsatsen hemma, den har inte behövts ännu......har behövt reservvieren och lånat ut reservskidpetsen. Både hängslen och livrem kanske blir för mycket, något litet brukar ju knäcka kamelens rygg till slut......
Ofta har man ju en hel del reparationsmaterial med sig i form av sådant som kan snos från annan utrustning. Ryggsäcken kan kanske donera ett par spännremar, tältet eller jackan klarar sig utan något av sina snören osv.
man på känn vilka utrustningsdetaljer som är tveksamma men ibland inte.
Terräng snöförhållanden last åkteknik mm spelar också roll. Moderna fjällskidor är väldigt hållbara men lätta stavar kan man knäcka. Personligen är jag mera förtjust i icke teleskopstavar på långtur p g a vikt och mindre svaj men jag vet inte vilka som går sönder lättast respektive är enklast att laga.
Det är tänkbart att teleskopstavar lättast knäcks i skarven och i och med det kanske man enklare kan åstadkomma en nödlagning?
Har varit ute några ggr i år på tur i större grupper och 2 ggr har vi fått vänta på dom med teleskopstavar att dom kunnat fälla ut dom vid starten... annars inga problem....
Har själv blivit lite feg med hoppfällbara grejer som man måste lita på.... paddlade med VKV kolfiberpaddel i somras under 3 veckor med en delbar paddel där jag inte har något förtroende för att den håller vilket inte känns bra.....
i varje fall en per grupp tycker jag är vettigt. Philips skruvmejsel nummer 3 brukar vara bra för bindningar. Ett par reservskruvar. Textiltejp. En stark och tunn lina.
Det där är intressant! På äldre skidor är bindningen oftast monterad med spårskruvar, som ju går att dra med vilken fick-kniv som helst, eller t.o.m. en femtioöring. Varför slutade man med det? Den 'moderna' stjärnskruven är ju konstruerad för att man ska kunna dra som attan utan att förstöra spåren, men sådant moment kan väl knappast vara nödvändigt i en skida?
Ang. extrastavar: Jag har gjort bedömningen att jag aldrig kommer att lyckas bryta av mina stålstavar från försvaret. Ska dock erkännas att de nog är minst dubbelt så tunga som ett par av aluminium, så ingen viktbesparing där.
Repkittet består istället av några tändstickor och två halv-urklämda epoxi-tuber. Det kan man pilla ned i kratern av en ursliten bindning och få fast den igen. Några meter fallskärmslina eller dyneema-lina runt 2mm är också med, för att laga bindningar och ryggsäcksdetaljer. Ersätter dessutom vajern i en trasig stövelbindning.
Jag har hittills fått 'chansen' att prova materielen på 1st bindning där skruvhålen revs ur, och 1st pjäxa där sulan släppte fram i bindningen, och det har funkat fint.
Vi från Skåne Vandring Community har vandrat längs West Highland Way (WHW, även kallad) under vår årliga långresa. Den klassiska leden längs med de ...
Hold your horses…eller Sakta i backarna!
Jag sitter vid jokken Njabbejokkå vid backen ned till Suorva. Jag sitter här och pustar efter den mycket ...
5 kommentarer
Norra Mora vildmark är ett stort naturreservat i det nordvästra hörnet av Mora kommun, drygt 6 mil norr om Mora. Stora delar av området ligger mer än ...
2 kommentarer
Kilimanjaro-dagboken, del 3
”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro ...
1 kommentar
Allt började med en fråga: ”Vad ska du göra efter det här?” Det var efter att jag fått utmärkelsen ”Årets näräventyrare 2012” och mina äventyr börjat ...
Sommaren 1811 var det revolutionär stämning bland allmogen. Tvångsutskrivningar till Sveriges deltagande i Napoleon-krigen var minst sagt populärt. ...
Andra delen av vandringen runt Skoarkki.
Vandringen fortsätter genom dalgångarna/bergspassen Skájdásjvágge och Basstavágge.
Tid: 27:e juni till ...
2 kommentarer
En dagsutflykt till den 1968 meter höga toppen av Vuojnestjåhkkå.
Därefter var tanken att jag skulle vandra runt Sarektjåhkkåmassivet och tillbaka ...
3 kommentarer