Räddhågsna landsbygdsbor

[BAX]

Kan tillägga att jag inte orkar utveckla resonemangen för eventuella kränkta jägare/landbyggdsbor med bristande självinsikt.

Ni får söka på tidigare trådar om ni är intresserad av svar.

[Ändrat av crazy 2007-02-05 kl 15:06]

Du menar tråden där du levererade din IQ, EQ samt skroderade lite allmänt om din intellektuella, etiska och gud-vet-vad nivå??

Och för att nästan citera dig själv: "jag orkar inte leta reda på tråden där det skrevs" [/ironi]

Och för att du själv skall slippa ödsla tid på ett svar, ja, jag är landsbygdsbo. Dock såpass bildad att jag kan stava till det.

 

[mellpat]

Som f.d. landsbygdsbo och uppväxt på en lantgård i Skåne hade jag före femton fyllda blivit sparkad av en hingst, avkastad av ett sto, trampad på av en ko, stångad av en tjur, släpad i tjudret efter en stut, kissad på av en kanin, riven av en katt, stungen av en bålgeting, biten av en gädda, stucken av en igelkott, delat säng med en mus (vaknade av att något kröp på ryggen) samt sist men inte minst blivit omkullvräkt och biten i kinden av en gås. Alla mer eller mindre hemtama djur som jag var snäll mot. Finns ingen anledning vänta sig något gott av en vild varg. För att inte tala om galna staboar (stadsbor).

 

[Zeeke]

Tro honom inte. Älgar är liksom hästar och de flesta hovdjur flyktdjur. Att de blir ställda av hunden beror inte på bristande flyktdrift. Sannolikt handlar det om att den saknar flyktväg.

Motsatsen till rädsla är mod. Om en stadsbo inte är rädd för vargar beror det inte på att han är modigare eller att landsortsbon är räddare. Att inte vara rädd för en fara för att man inte inser risken är inte mod. Det är dumdristighet.

Landsortsbor klagar väl på vargar för att de finns i deras närhet. Stadsbon ser dem bara på vykort eller tidningsfoton.

 

[Zeeke]

Stadsbor i Sverige - Bybor i Europa.

Jag undrar om vi i över huvud taget ska skilja på landsorts- och stadsbor i Sverige.

Till stadsbor kan man väl snarare räkna folk i städer vars befolkning är lika med eller större än den totala befolkningen i Sverige.

Snacka om sandlåda?

 

[gundj]

Som f.d. landsbygdsbo och uppväxt på en lantgård i Skåne hade jag före femton fyllda blivit sparkad av en hingst, avkastad av ett sto, trampad på av en ko, stångad av en tjur, släpad i tjudret efter en stut, kissad på av en kanin, riven av en katt, stungen av en bålgeting, biten av en gädda, stucken av en igelkott, delat säng med en mus (vaknade av att något kröp på ryggen) samt sist men inte minst blivit omkullvräkt och biten i kinden av en gås. Alla mer eller mindre hemtama djur som jag var snäll mot. Finns ingen anledning vänta sig något gott av en vild varg. För att inte tala om galna staboar (stadsbor).

Kul att höra, synd att det gick bra.

 

[Anders M]

Om en stadsbo inte är rädd för vargar beror det inte på att han är modigare eller att landsortsbon är räddare. Att inte vara rädd för en fara för att man inte inser risken är inte mod. Det är dumdristighet.

He, he, den var bra. Jag ska nämna för min svärfar och bönderna i den spanska byn som jag brukar besöka att svenskarna tycker jag är dumdristig som åker dit på semestern. Jag ska nämna det för mina barns kusiner också så kan de få sig ett gott skratt.

Eller menar du allvar?

 

[Stadan]

Som f.d. landsbygdsbo och uppväxt på en lantgård i Skåne hade jag före femton fyllda blivit sparkad av en hingst, avkastad av ett sto, trampad på av en ko, stångad av en tjur, släpad i tjudret efter en stut, kissad på av en kanin, riven av en katt, stungen av en bålgeting, biten av en gädda, stucken av en igelkott, delat säng med en mus (vaknade av att något kröp på ryggen) samt sist men inte minst blivit omkullvräkt och biten i kinden av en gås. Alla mer eller mindre hemtama djur som jag var snäll mot. Finns ingen anledning vänta sig något gott av en vild varg. För att inte tala om galna staboar (stadsbor).

Kul att höra, synd att det gick bra.

Men det förklarar ett och annat.

 

[The Trooper]

Som f.d. landsbygdsbo och uppväxt på en lantgård i Skåne hade jag före femton fyllda blivit sparkad av en hingst, avkastad av ett sto, trampad på av en ko, stångad av en tjur, släpad i tjudret efter en stut, kissad på av en kanin, riven av en katt, stungen av en bålgeting, biten av en gädda, stucken av en igelkott, delat säng med en mus (vaknade av att något kröp på ryggen) samt sist men inte minst blivit omkullvräkt och biten i kinden av en gås. Alla mer eller mindre hemtama djur som jag var snäll mot. Finns ingen anledning vänta sig något gott av en vild varg. För att inte tala om galna staboar (stadsbor).

Kul att höra, synd att det gick bra.

Men det förklarar ett och annat.

Hahaha....Tonen är rå men hjärtlös.


peter

 

[mellpat]

Jag ska nämna för min svärfar och bönderna i den spanska byn som jag brukar besöka att svenskarna tycker jag är dumdristig som åker dit på semestern.

Att etnomasochism är typiskt svenskt vet man nog redan i Spanien.

 

[mellpat]

Hahaha....Tonen är rå men hjärtlös.

Ping, det är lugnt. Stadan och några andra har bara lite egendomliga föreställningar om det "goda samtalet".

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=41050

 

[avslutad210712]

Problemet är väl framförallt att en massa "grönavågare" från stan flyttat ut på landsbygden och därmed har den naturliga hårdheten som skildras i tex Jägarna gått förlorad.

 

[Anders M]

Att etnomasochism är typiskt svenskt vet man nog redan i Spanien.

Med en pappa från finska tornedalen och en mamma från svenska tornedalen är jag nog mer finsk än svensk.

Stadan och några andra har bara lite egendomliga föreställningar om det "goda samtalet".

Jag trillade nog dit själv. Ska försöka hålla mig på en sansad nivå i fortsättningen.

Allvarligt talat, hur förklarar man den svenska vargrädslan för en spansk bergsbonde? Att de svenska landsbygdsborna inte är så vana vid vilda djur?