Paddling från Öland till Gotland

5-6 mil borde ju inte vara omöjligt att genomföra om man planerar turen med gott omdöme..
Varför inte ragga en följebåt.

Att nämna iPhone i funderingen om GPS tyder dock på avsaknad av omdöme..

Lycka till...
 
....avsaknad av omdöme????

jag tror att minst 2/3-delar av dagens båtägare inte har den minsta koll på hur snabbt man förlorar mobiltäckningen när man avlägsnar sej från land. jag ändrar mej förresten till 3/4-delar : ) MINST!!!!

det är väl kul att det fortfarande finns några som inte är så gamla å trötta och försoffade så dom bara sitter vid datorn eller tvn på sin fritid, utan orkar företa sej nåt å hitta på lite galna upptåg : )
om man ska vara livrädd för allting kan man ju lika bra lägga av med det mesta direkt å långtidsparkera framför tvn. man kan ju bli sjuk när som helst, så ska man bara sitta hemma med telefonen i hand då och vara redo att ringa ambulans? fast det är klart att man kanske kan tälta på nåt gräs vid parkeringen utanför sjukhuset? då har man ju nära till hjälpen om man skulle bli sjuk eller nåt : )

impulsgrejor blir ofta av att göra och kan vara väldigt kul. medan lång planering gör att när tiden för genomförandet närmar sej, så är man spyfärdig på hela projektet och vill inte hellre än skita i det hela. så funkar i alla fall jag.

jag har en bekant som är 83 och han börjar bli riktigt jävla risig. men han SKA till portugal med sin lilla mazdaskåpbil med säng i. han skiter i att han kan dö vilken dag som helst. han är på rymmen från "hemmet" fast han troligtvis borde ligga på sjukhuset nu. det sista jag hörde va att han va inne på lite "service" på nåt sjukhus i södra frankrike. men nu tror jag han ä på väg igen.
jag tycker det är helt rätt det han gör. hur jävla kul är det att bara ligga och vänta på att kola? då är det bättre han försöker genomföra sin plan å komma till portugal. han kommer ju i vilket fall som helst att dö. och det kommer troligtvis att bli på ett för honom roligare sätt nu, än om han hade lagat på sjukhus eller på sitt ålderdomshem. men vem vet??? han kanske är hemma igen till somaren??

så för helskotta!!! paddla till gotland!!!
hur man än gör så dör man förr eller senare. så varför inte göra det på ett roligare sätt än att sluta sina dagar på långvården : )

nu menar jag inte att en gotlandspaddling skulle vara nåt lämpligt kamikazeuppdrag : )
med största sannolikhet kommer det att gå bra. och gör det inte det så slipper man ju långvården.

så tänker jag, men jag är säkert både korkad och omogen och........ ja .... fan vet vad???
ska man va skithispig för allt ,så blir det inget kul gjort.
dator och en massa tv-kanaler är ganska dålig ersättare för verkligheten och ger inte riktigt samma kick och välbefinnande
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Jag tackar för alla svar, tips och råd. Jag har eventuellt fått med en kompis som ska följa med på denna färd. Detta med vädret blir det svåraste att tima in då man vill ha så bra väder som möjligt.

Hur är det med maxfart på en kajak? Hur snabbt kan man paddla i stilla vatten samtidigt som man tycker att det är bekvämt och inte alltför slitsamt? Man får inte ta ut sig alltför tidigt.

Jag kan lägga till att jag är 22 år fullt frisk och hållit på med idrott hela mitt liv. Ishockey är det jag lagt mest fokus på men även spelat väldigt mycket fotboll när jag var yngre. Gym har jag hållit på med under hela tonåren i princip tillsammans med mycket löpning då kondition varit viktigt i hockey. Jag fick en knäskada för cirka 1.5 år sedan efter en dag med mycket crossåkande. Detta fick mig att hoppa av brandkårs uppdraget jag hade haft i två år och flytta från orten. Nu har jag varit stillasittande ett tag och är något ur form men är väldigt motiverad att komma i form igen och jag har på senare tid efter mycket surfande och tv zappande kommit till insikt med att man faktiskt bara har ett liv och om man inte vågar testa nya saker och utmana sig själv så kommer man på ålderns höst att ångra sig.
 
helt rätt!
det är klart bättre att ha massa korkade grejor som man gjort att ligga å fundera på den dag man hamnar på långvården, än att ångra att man aldrig fick tummer ur.

räkna med 3 knop bara. det blir alltid lite fix med grejor och ätande som sänker medelfarten. för motvind ska man ju undvika vid en så lång paddling. kortare sträckor kan du nog räkna med 3.5-4 knop. men inte under längre tid, tror jag.
så 9-10 timmar kanske räcker från grankullaviken (heter det va) till lilla karlsö. tar man det som en nattpaddling så kan man ju ta paus där över dagen kanske och sen fortsätta på kvällen till gotland.

jag tycker det låter kul. men jag är väl knäpp : )
 
Paddling

Tur att man inte är ensam med tokiga ideer ! Det enda råd som jag kan ge dig är att gå med i en Kanot klubb och va med på deras träningar och ta vara på alla tricks som dom ger dig . Träna även eskimåsvängar för det är inte så lätt som det ser ut.
Kan även på denna tråd höra om det finns intresse av att vara med på paddlingen runt Sveriges kust 2013!
www.pagaj.n.nu
 
I en sån här fråga liksom när det gäller en del alpinism-projekt, så tycker jag man ska ställa sig frågan: "Vill jag bara klara av det, och kunna skryta om det", eller "vill jag samla på mig kompetens (sjövett/alpin rutin) för att kunna veta vad jag gör och kunna behärska kniviga situationer".

I det senare fallet bygger man upp sin kompetens och låter det ta tid, och har roligt under tiden. I det förra fallet tutar man och kör, och för det mesta går det bra.

Så tycker iaf undertecknad, som har klättrat mer än paddlat, men jag inbillar mig att bristande sjövett t.o.m. kan vara farligare än bristande "alpint vett".
 
Varför skulle man vilja skryta över att man nått inre frid? Tror folk att man gör extrema saker för att kunna skryta? Anledningen jag ibland säger vad jag har gjort är för att inspirera andra. Har alltid sagt att jag är en helt vanlig man som gör lite ovanliga saker som vem som helst kan göra. Är trött på allt tjat om äventyr och att det är så extremt.
 
Man är olika, men jag tror att jag och många med mig drivs i alla fall lite av skryt/prestations-faktorn. Att kunna säga att man gjort det ena eller det andra. Men, kanske med åldern, har jag också lärt mig att uppskatta gedigen och äkta kompetens, inom olika områden.

Inre frid, det får man väl när man undkommit en nära-döden-upplevelse och somnar i tältet :)
 
I en sån här fråga liksom när det gäller en del alpinism-projekt, så tycker jag man ska ställa sig frågan: "Vill jag bara klara av det, och kunna skryta om det", eller "vill jag samla på mig kompetens (sjövett/alpin rutin) för att kunna veta vad jag gör och kunna behärska kniviga situationer".

I det senare fallet bygger man upp sin kompetens och låter det ta tid, och har roligt under tiden. I det förra fallet tutar man och kör, och för det mesta går det bra.

Så tycker iaf undertecknad, som har klättrat mer än paddlat, men jag inbillar mig att bristande sjövett t.o.m. kan vara farligare än bristande "alpint vett".

Just kopplingen till alpina äventyr har jag också gjort, eftersom jag numera håller på med det också. Där är det frekvent förekommande att man träffar på oerfarna (män) som tror att det bara är att ge sig ut och klättra. Ja det är det ju. Klättring är en billig sport om man bara struntar i om man kommer hem. Friktionsskor och en kritpåse. Men vill man vara hyfsat säker på att komma hem krävs en hel del utrustning, kunskap och säkerhetstänk. Har mött en del av dessa "klättrare" och jag tror inte själva de förstod vilken fara de befann sig i. Det är inte roligt att stå 30 m från en person i akut livsfara och med begränsade möjligheter att ingripa.

Varför skulle man vilja skryta över att man nått inre frid? Tror folk att man gör extrema saker för att kunna skryta? Anledningen jag ibland säger vad jag har gjort är för att inspirera andra. Har alltid sagt att jag är en helt vanlig man som gör lite ovanliga saker som vem som helst kan göra. Är trött på allt tjat om äventyr och att det är så extremt.

Självklart kan man göra sina bravader för den inre fridens skull. Det gör jag själv. Det gäller bara att göra dem så att valet står mellan inre frid och att vända hem besviken och försöka en annan dag. Inte att de två möjliga utfallen är att få inre frid eller bara frid. Man ska ju gärna få njuta av den där inre friden när man kommer hem.
 
Har mött en del av dessa "klättrare" och jag tror inte själva de förstod vilken fara de befann sig i. Det är inte roligt att stå 30 m från en person i akut livsfara och med begränsade möjligheter att ingripa.

Jag har själv genom åren kunnat konstatera att jag gjort potentiellt farliga misstag: slarv och felbedömningar. Akut livsfara kanske är en överdrift i de sammanhangen, men erfarenhet handlar om att ha gjort en massa felsteg och dragit lärdom.

Nu har jag avvikit från ämnet en aning, men eftersom dessa trådar om vilda idéer dyker upp lite då och då så ville jag ändå slå ett slag för värdet av lång erfarenhet, och att ha gjort en massa misstag innan man gör en såpass seriös sak som en längre paddling på öppet hav är. Jag tycker inte det är en negativ och tråkig inställning, tvärtom.
 
Ingen tur är ju över förrän man sitter hemma i fotöljen och skriver sin egen genomförandesammanfattning.
Det är alltid lika trist när någon annan måste skriva den någonannanstans.

Vi månniskor gillar att tänja på vår egen förmåga. Ibland så långt att det beror mera på tur än planering och klokskap att det gick väl, trots allt.

Som ung och grön älskade jag att gå i berg solo. Sedan dess har ego blivit lite klokare.

Vid ett par tragiska tillfällen har ego behövt skriva den där slutrapporten över dem som vi hade lagt i bårhuset. Det var inte muntert.
 
min senaste paddlingskompis va helt kass och oerfaren i höstas. han hade lite för rank kajak och vågade inte ens paddla med den. sen köpte han en lite bredare och stadigare och vi va ute en hel del, framför allt när det va ett jävla väder. efter nån månad köpte han en sea pearl och den är ju inte speciellt stadig, tycker jag. det blev mycket bada i början, men han har tränat upp sej så in i helskotta mycket nu, så han badar praktiskt taget alldrig numera. jag vill minnas att han hade gått en halvdagskurs bara innan vi drog igång. så fegar man inte för mycket och börjar med rätt kajak så man vågar sej ut i oväder å stora vågor, så är inlärningskurvan otroligt brant. mycket bad och räddningar har det blivit. men nu känns det som att om jag skulle paddla nånstans och behöva ha med nån jag litar på till 100%, så blir det självklart han. så inte behöver man år av träning. bara man ligger i å kör i alla väder och i stora vågor.

så för gotlandpaddlaren tror jag det skulle funka bra med en forskajakkurs + bassängträning med eskimosvängsträning, för att se att det inte alltid är bästa sättet att ta sej upp. och så är det bara att köra igång ute å köra i alla väder så fort isen börjar ge sej. givetvis med sällskap så man lär sej vad som funkar och vad som inte funkar den dag man ligger i plurret. sen är det bara att dra till öland och invänta den perfekta natten, för överfarten.
svårare är det inte!
eller????
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips