Ostadigt nedför på turskidor!?

Skönt att höra att det är fler som har problem.
Jag plogar gärna och är "feg" i utförslöporna. Många gånger upplever jag att det är svårt att se höjdskillnader pga ljusförhållandena. Det blir svårt att se gropar och mindre vallar.

Långsamhetens lov är min ledstjärna när jag åker utför på turskidorna. Skrååking med klumpiga plogsvängar, viftande stavar, hasning nedför branter. Det ser sällan snyggt ut, men säkert.
Packningen har stor betydelse för mig, Givetvis tyngst längt ner.
Är det för isisgt eller hård skare så "fegar" jag och går nedför brantare partier. Är det isigt och längre och brantare utförslöpor åkar stighudarna på. Skador mitt ute på fjället är lite för allvarligt.

Skidteknik kan utföras på olika sätt - några vänner i Helsingfors spelade in detta - http://www.youtube.com/watch?v=HZVnJnD870M - galningar!!!
 
Tack för alla svar! Ja, jag är tydligen inte ensam. ;-)

Min senaste vurpa skedde på skare i Vålådalen, vid nedförsbackarna i närheten av Lunndörren i riktning mot Vålåstugan. Mitt i självaste självmordsbacken släppte skaren och jag föll igenom marken, i riktning mot skärselden. En sekund senare "lyftes" jag åter uppåt på skaren, tog en flygtur på två meter och landade sedan baklänges på den 16 kg tunga ryggsäcken. Snyggt. Snygga spår i snön. Och ganska skönt.

Men det är nog bara en tidsfråga innan något går sönder.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
Bristande skare

är givetvis tufft ingen tvekan om det.

Där är skråande och lappkast vettigt man bör om möjligt belasta skidorna lika mycket när man glider ovanpå skaren för att minska risken att det bär igenom.

Ploga funkar ibland speciellt i lite lösare snö men blir jobbigt i långa och isiga backar. Bra att växla teknik i det läget.

Telemarkteknik är kul och ofta men inte alltid lämpligt att använda.

Thure
 
Att ta sig upp efter ett fall kan även det ha sina utmaningar. Körde själv omkull nedför i Kieronbacken för många år sedan. Detta var i början av maj, snön var tung tövädret dvs ganska svårt före att hantera när man fått upp farten. Körde ur och landade ihop med en liten björk i över 1m tjock snö av sockerkvalitet. Hur jag än vände och vred mig sjönk jag bara ner utan att få fast mark under fötterna, tog flera minuter att i skönaste simstil med stavar och skidor kravla mig tillbaka till spåret där det var lite fastare:cool:
 
Just det genomslagssnö

leder med ryggsäck till rätt så spektakulära fall.

Snön saknar bärighet skidorna åker ned typ en halvmeter, du och ryggsäcken fortsätter framåt, du hamnar mellan skidspetsarna och ryggsäcken hamnar ovanpå axlar och huvud vilka trycks ned ytterligare 30 cm i bottenlös snö.

Thure
 
Påminde mig om en tur i Rondane. Snön var rutten och vi fick staka oss fram för kung och fosterland i nedförslöporna med snö upp till knäna. Med stighudar brukar jag ibland vända uppåt i backen. Med pulka vrider jag pulkan runt en sten eller driva. Brukar gå att få stopp på den så att man kommer runt. Upplever dock att stighudar är en skräck nerför för att de täcker stålkanterna.
 
Påminde mig om en tur i Rondane. Snön var rutten och vi fick staka oss fram för kung och fosterland i nedförslöporna med snö upp till knäna. Med stighudar brukar jag ibland vända uppåt i backen. Med pulka vrider jag pulkan runt en sten eller driva. Brukar gå att få stopp på den så att man kommer runt. Upplever dock att stighudar är en skräck nerför för att de täcker stålkanterna.

Om stighudarna ska täcka stålkanter eller ej är väl upp till dej som håller i kniven och skär till dem. Går att göra täckande och icke-täckande.

Vid riktigt brant och hårt uppför kan man bli hjälpt av skarjärn, ett skidornas stegjärn, som t ex någon av dessa:
http://www.addnature.com/search_new...fGender=&_suid=135818693579202607759970939306

Ingen erfarenhet av hur de funkar utför påtagna men tror det är risk man står på näsan då.

/Patrik
 
Snöskor

Har ej prövat skarjärn eller stighudar men haft moderna snörskor med i pulkan. Tar på dem i brantare uppförs och nedförsbackar om det är isigt eller släpper igenom. Det blir snigelfart men har sparat på knän.
 
Är det så mycket bättre med turskidor på platten jämfört med lätt randonne-utrustning? Har själv bara gjort två vinterturer och det var 15 år sedan med sladdriga haglöfskängor och kabelbindning, ingen höjdare så fort det lutade lite neråt... Börjar nu vara riktigt sugen på att skaffa randoprylar, men det är ju dyrt. En lätt utrustning borde väl väga under 5kg för skidor, pjäxor och bindningar. Vad väger traditionell turutrustning?
 
Har nästan aldrig åkt slalom så jag är lite feg i nedförsbackarna. Speciellt när jag har pulkan bakom mig.

Är det hyfsad lutning behåller jag stighudarna på.

Är det för stor lutning så tar jag av mig skidorna och går ner.

Det sistnämnda är riktigt jobbigt om det är slaskväder då man lätt sjunker ned till knäna/ljumskarna.

Den fart man förlorat på nedförsbackarna får man ta igen i uppförsbackarna. ;-)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips