orösat i Norge? Reflektioner.

Har haft funderingar på att göra en tur som kombinerar
Dovrefjell och Tafjordfjella. Jag skulle binda ihop dem
via Lesjaksog, med möjlighet till matinköp. kanske
10 dagars proviant att börja med, fylla på
med vad som behövs, kanske 4 dagsransoner..

När man tittar på norska Statskartan ser man att
det KANSKE går att vandra orösat från Lesjaskog
till Torsbui. Det finns en lägre variant, genom Lordalen,
men där har man redan avrått mig: det är tuff vegetation bitvis,
midjehöga videsnår.

En högre variant kräver - och detta är enda problemet -
att man antingen
kommer över älven Storgröna som KAN ha en bro
som inte finns på kartan; eller korsar man den tidigt
och HAR TUR så att den höjd man senare ska besegra
inte är för brant i början. På kartan ser den inte orimlig ut,
men det hänger ju på terrängen, om den ex.vis är
mycket lös, eller fläckvis brantare än man kan
se på kartan.'

En vänlig person på turistkontoret i Bjorli har försökt hjälpa
mig med upplysningar. Jag måste erkänna att det var svettigare
än jag trodde att få ihop information om två etapper
utenom löypene och att det är svårare än jag hoppades
att få ut nödvändig information från enbart kartan.

Kunde vara skoj att jämföra erfarenheter med andra som
verkligen genomfört orösade turer i de svenska fjällen.
Gick ni med näsan i Grundsten hela tiden eller
hittade ni genuint egna varianter?

il C.
 
Jag har gått några orösade sträckor i både Sverige och Norge. Man kommer rätt långt med att läsa kartan tycker jag. Det som kan ge problem och som inte framgår av kartan är ur och kratt. Jag försöker att gå högt och gärna uppe på ryggar. Vattendragen är mindre och man får överblick över terrängen och kan välja lämpligaste vägen.

Jag har kollat lite på sträckan du har tänkt att gå på nätversionen av 50.000-delen. Jag skulle välja att gå stigen som går upp på västsidan av Gröna och sedan välja stigen som går på nordsidan av Veslgröna, runda Skarvehöe på nord- och västsidan, söder om Digerkampen och sedan rätt på Torsbu. Det enda som ser lite knepigt ut är där stigen slutar. Där höjdkurvorna väldigt taggiga, vilket kan tyda på oländig terräng, men det är ett kort stycke och inte särskilt brant.

Lycka till
Harald
 
haraldn; sa:
Jag har kollat lite på sträckan du har tänkt att gå på nätversionen av 50.000-delen. Jag skulle välja att gå stigen som går upp på västsidan av Gröna och sedan välja stigen som går på nordsidan av Veslgröna, runda Skarvehöe på nord- och västsidan, söder om Digerkampen och sedan rätt på Torsbu. Det enda som ser lite knepigt ut är där stigen slutar. Där höjdkurvorna väldigt taggiga, vilket kan tyda på oländig terräng, men det är ett kort stycke och inte särskilt brant.

Lycka till
Harald

Om jag fattat rätt (jag har inte kartan framför mig)
skulle jag inte korsa sidoflödet utan runda det, och
därmed slippa en brant obanad stigning.
jag har tänkt på den varianten. Enda problemet
jag då ser är att vägen (enligt min sagesman i lätt
terräng) håller sig väldigt länge på 1500 meters
höjd, vilket oftast inte är tältvänligt. I Sydnorge
brukar jag räkna med 1100-1300. Men jag har stött
på en fantastis tältplats på 1500 i Jotunheimen ...

il C
 
graylingman; sa:
haraldn; sa:
Jag har kollat lite på sträckan du har tänkt att gå på nätversionen av 50.000-delen.

Var hittar jag nätversionen av 50000-delen? Kan man få en länk?
Anders

Man får tillgång till den genom att köpa CD:n Oplev Norge för 495 solida norska kronor. Det är inget alternativ till papperskartorna. Man kan i kartan som finns på CD:n (400.000-del) markera en plats och klicka på webkart. Är man då uppkopplad så får man titta på ett utsnitt som är cirka 2,5 km i nord-syd och 4 km i öst-väst.

Hälsningar
Harald
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
upplösningen

Lösningen på min rebus blev mu, ofråga frågan. Jag kommer,
iår, att göra en annan tur, i Skarvheimen, från Finse
och norrut, men på andra varianter än för tre år sedan.

Det som tog emot till sist, var inte frågan om orientering
i relativt tydlig terräng (i klart väder, förstås), eller den
om tältplatser, utan turens början. 1997 tyckte jag Dovrefjell var
fantastiskt; det var definitivt mer spännande
och omväxlande än jag anat. Jag blundade för några
timmar på en trist kjerreveg i norra änden eftersom
allt annat var så vackert, speciellt denna vackra sommar.

Men jag längtar just nu
inte tillbaka, och det som stör mig mer och mer
för varje gång jag studerar kartan är kontakten med Kraft-Norge i väster. Dammar, anläggningsvägar. Vidare blir rutten inte så naturlig
som den nu blir i Skarvheimen, en resa med bestämd riktning.
Tydligen kommer jag genom den också att hamna i
Jotunheimen för fjärde året irad, men jag har fortfarande en del kvar
där, speciellt i syd.

Mår jag bra efteråt kanske jag åker till Otta och provianterar
för en kortare tur i Tafjordfjella, Billingen-
Geiranger, t ex, men troligen inte. Det är också något
jag drar mig för, att proviantera på plats. Det blir
sällan så lyckade och effektiva lösningar som när
man har allt med sig hemifrån.

Om ngn undrar så går det bra att gå från Lesjaskog mot Torsbui
och det är helt säkert vackert.
Jag kanske gör det någon annan gång.

il C.
 
reflektioner efter turen

Frågan om oröst uppstod egentligen två gånger, båda
gångerna i södra Jotunheimen.

Den ena är det en långa
svängen runt Trollsjöen upp mot leden mellan
Tyinholmen och Hjelle. När jag hittade läger på drygt 1400
meters höjd och tittade ner insåg jag att det rimligen fanns en
orösad men lättgången genväg öster om den älv som går i nord-sydlig riktning. Det retade mig att inte ha insett
eller vågat detta, men i ärlighetens namn är vandringskartan
över SKarvheimen i den människofientliga skalan 1:100 000
rejält svårläst. Turakrtan Årdal (som jag inte hade då
antuyder en annan, västligare genväg, oklart om man
kan korsa alla vattnen dock).

Den andra var från Fleskedalen mot Skogadalsböen.
Den konstlade skråleden måste vara den tråkigaste
sträckan i hela Jotunheimen (jag har gått den tre gånger!).
Funderade på hög variant med lätta orienteringsmärken, ett vattenfall, två sjöar på drygt 1400 meters höjd.
Så ser jag att denna variant för (rätt brant)
ned i en dal som heter
"Urdadalen" vilket genast det är avskräckande.
Än mer att de yttersta delarna av dalen heter
"Storurdi" och "Steinengen". Så det fick bli
den vanliga vägen.

il C.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips