Optimering för att minska kraften på kilen

Uttråkad? Låt mig hjälpa till så ska det nog bli värre.

Har skrivit en text/artikel om hur man ska optimera systemet för att minimera kraften i översta mellansäkringen. Jag skrev den mest för mig själv men har bestämt mig för att sticka ut hakan och dela med mig. Troligen får min haka några smällar från Jonas W.

Det är helt meningslöst så låt mig sammanfatta:
Ansträng dig för att minimera repdraget, säkra med ATC och använd handskar.

Möjligen kan texten öka din systemförståelse.

...och JA, Jag är sjuk i huvudet. Ingen jävel vill läsa detta.

/Calle Martins
 

Bilagor

  • Systemoptimering av Calle Martins.pdf
    267.1 KB · Visningar: 1,683
Usidan finns just för den typen av texter; från sjuka jävlar, som ingen
(frisk) jävel vill läsa.
Men du får förstås räkna med att bli emotsagd oavsett vad du skriver.
/Sjuk jävel
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Tävling: Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.
Shit vad långt! Jag lovar att läsa surt negativt och kritiskt något senare, men jag tror knappast jag kommer utdela smällar (hoppas jag).

Utan att tänka särskilt noga (och utan att läst hela artikeln): När situationen är sådan att en fallererande mellansäkring leder till ond bråd död skulle jag överväga att säkra med sportåtta + handskar.

Titta på youtubeklipp från världskuppstävlingar i alpländerna där gamla gubbar säkrar med åttan, och betrakta hur bisarrt långa fall de tävlande får... de måste tyda på låg bromskraft...

ex: 4:12 in i denna http://www.youtube.com/watch?v=ObMe5hXnkgg
 
Helt super Calle! Du har lyckats med konststycket att förvirra mig mer samtidigt som du har gjort saker klarare. Speciellt det med revolverkarbinen har skruvat sig i huvudet för mig. Jag hade tidigare hört att den minskade belastningen i den översta särkingen samtidigt som min förståelse för mekanik sa att den ökade belastningen i den översta säkringen.... Nu vet jag inte vad jag ska tänka längre. Men tack för bra jobb!
 
Jag gick direkt till avsnittet om ankarkarbinen, men hade inte tid att läsa ordentlgt just då (typ)...

Det negativa med en Revovlver är väl att det du kallar pulleyeffekt ökar, samtidigt som det positiva är att repet mellan bromsen och karbinen töjer sig och ökar bromssträckan.

Då kanske det finns en viss gräns för hur lång ökning av bromssträcka som åtgår för att det ska vara mer positivt än ökningen av pulleyeffekt?

Det kanske rent av var en av slutsatserna?

Jag ber att få återkomma...
 
Ah, det efterlängtade slutgiltiga testamentet från mr martins!

Skall spara detta till en lugn kväll med en kopp te och chokladboll.

Men redan nu läser jag förstås sammanfattningen:
"Som Robin sa, man ska inte tänka för mycket på system-optimering för då förbereder man sig mentalt på att falla vilket ökar risken för att trilla ner."

Alltså skall en verklig riskoptimering också ta hänsyn till behovet av att inte tänka...
 
Utan att ha läst all text så kastar jag mig ändå direkt på en komponent som jag tror saknas i analysen.
När repet töjer sig, så är det i viss mån så att en rent elastisk töjning egentligen ackumulerar den energi som fallsträckan innburit, så att även om fjäderkarakterisitken är gynnsam i repet så är den ändå ofrånkomligen så att när repet bottnar och därefter vill dra ihop sig så motsvaras denna "vilja" av en fjäderkraft. Om repet däremot har stora hysteresförluster, och i praktiken uppträder lite mer viskoelastisk - med betoning på visko - så minskas denna energilagring, och därmed en potentiell maxkraft i slutet av "bromssträckan".

Rep har enligt på utsidan tidigare presenterade rön, viskoelastiska egenskaper. Ett problem med analysen i detta är ett det i någon mån kan anses handla om transienta förlopp, varvid det har stor betydelse i vilken följd och i vilket tidsperspektiv de olika energiupptagande mekanismerna förekommer. Dvs har repet bottnat långt innan glidningen i bromsen upphört - eller är det tvärtom osv osv.
Jonas bifogade länkar till en undersökning som både till stor del var analytisk och byggde på numeriska modeller, men där även en del input (och ev kontroll av slutsatser?) byggde på fysiska prov. Jag minns att jag läste slarvigt, men uppfattade innehållet som ganska viktigt. Möjligen minskade betydelsen av att det var ansatser och modeller som jag inte insåg relevansen av (därmed inte sagt att de var det minsta irrelevanta).
 
Jag har tydligen svår att skiva kort om detta

@Alla. Tack för uppskattning och att ni postar feadback.

@Achtimus. Artikeln behandlar frågan om mycket låg bromskraft. Tydligen är det mycket svårt att hålla jämn bromskraft över lång glidning i repbromsen. >1/4 glidning mot fallsträckan är nästan alltid verkningslöst. ¼ blir dock jävligt mycket glidning vid ett långt fall, kanske är åttan en bra metod för att nå dit. Det är naturligtvis beroende av repets egenskaper (diameter, yt-finish mm.), handkraft och vinkeln på passiva. I artikeln förordar jag ATC för att man ska kunna variera bromskraften på olika delar av leden genom anpassa säkringstekniken (svårt), eftersom olika delar medger olika lång bromssträcka.

@Mezzner och Lyckegard. Angående friktionen i översta karbinen. Jag gör ett nytt försök att förklara vad som tog mig tid att förstå. All min info kommer från McMillan ”How strong does your climbing gear need to be”, läs den.

När klättraren hänger stilla i repet är det klättrarens vikt på 100 kg som är den maximala/definierande kraften. I ett dynamiskt förlopp kan vi låta bromskraften vara den maximala/definierande kraften. Om bromskraften är 1,75 kN VILL VI ATT REPEN PÅ BÅDA SIDOR ANKARET SKA VARA LIKA BELASTADE dvs noll friktion. Om vi lägger till friktion kommer repet på klättrarens sida belastas med 1,75 kN + friktionen. I ett dynamiskt förlopp blir alltså belastningen på ankaret bromskraften x2 + friktionskraften.



Fortfarande inte fattat? Jag fortsätter och tar det från början.

Tänk så här:
Ju mer statiskt förloppet är ju mer verkar hög friktion i ankarkarbinen till att minska kraften i ankaret. Ju mer dynamiskt förloppet är ju mer verkar låg friktion i ankarkarbinen till att minska kraften i ankaret.

Noll friktion betyder total pulley-effekt. Repen är lika belastade på båda sidor ankarkarbinen.

Total friktion betyder ingen pulley-effekt. Tänk på det som att det sitter ett dubbelt halvslag i ankarkarbinen. Endast ena repet är belastat medan repet på andra sidan ankarkarbinen är helt obelastat.

Det mest statiska förloppet är att klättraren (F1) hänger stilla i repet. Klättraren väger 100 kg.
- Med total friktion kommer ankaret belastas med 100 kg.
- Med noll friktion kommer repet på andra sidan ankarkarbinen (F2) som går till säkraren belastas lika mycket dvs med 100 kg. Belastningen på ankaret blir 200 kg.
- Vi drar ner det till mer rimliga siffror. En ankarkarbin med effektivitet på 50% ger följande belastning på ankaret: (100) + (100 x 0,5) = 150 kg. En Revolverkarbin med effektivitet på 75% ger (100) + (100 x 0,75) = 175 kg


Förloppet är tillräckligt statiskt för att friktion ska verka till vår fördel även då man tar ett fall om repbromsen är helt statisk (fastförankarat rep). Enligt McMillan gäller det oavsett fallfaktor. Jag tror tror inte på det och här kommer vi till ditt påpekande Mezzner. Det måste komma en brytpunkt då fallfaktorn är tillräckligt låg för att effekten av att mer rep är med och bromsar fallet (låg friktion) överväger effekten av minskad pulley-effekt (hög friktion). Jag har ingen aning om när den brytpunkten kommer men den måste finnas.

Orsaken till att jag inte hade med detta i artikeln var att vi ska bortse från repets dämpande egenskaper. Mezzner har rätt i att repet dels verkar som en fjäder och dels verkar med viscoelastisk dämpning. Dock är det fel att kraft-toppen kommer i slutet av repets töjning då man testar rep. De kurvor jag sett har en kraftkurva som är ganska symmetrisk på båda sidor kraft-toppen. Anledningen till att vi ska bortse från repet och koncentrera oss på repbromsen är att bromsen kan åstadkomma en bättre kraftkurva än vad repet kan. En bra kraftkurva är en platt kurva vilket en falldämpare åstadkommer bäst. En platt kraftkurva ser ut som en rektangel medan repets kurva ser ut som Cerro Torre. Så Mezzner släpp repet, låt dess töjande egenskaper bara vara ett plus.

Häng med nu, nu kommer det. När klättraren hänger stilla är det klättrarens vikt på 100 kg som är den maximala/definierande kraften. I ett dynamiskt förlopp kan vi låta bromskraften vara den maximala/definierande kraften. Om bromskraften är 1,75 kN VILL VI ATT REPEN PÅ BÅDA SIDOR ANKARET SKA VARA LIKA BELASTADE dvs noll friktion. Om vi lägger till friktion kommer repet på klättrarens sida belastas med 1,75 kN + friktionen. I ett dynamiskt förlopp blir alltså belastningen på ankaret bromskraften x2 + friktionskraften.
 
Den effekt man får av att friktionen (förstås) är lägre än oändlig i ankarkarbinen är ju inga konstigheter utan trivial mekanik.
Om man har mycket rep och eftergivlighet på "andra sidan" karbinen så är det förstås positivt, men om man föreställer sig att man t ex får ett faktortvåfall med i princip inget rep på andra sidan karbinen och en stum självlåsande broms är det ju så att "pulleyeffekten" ger ökande kraften i ankarkarbinen vid minskande friktion i karbinen.

Det måste finnas en "brytpunkt" för när det antingen är positivt eller negativt, och den är på sätt och vis lätt att beräkna om man man bara har vettiga indata. Problemet i verkligheten är ju att man inte kan göra denna beräkning när man klättrar och på sätt och vis kan man inte anpassa så mycket i sitt sätt att säkra beroende på ovanstående samband. Men det är ju tänkbart att en beräkning skulle kunna visa att det i princip alltid, i typiska praktiska scenarion är bra eller dåligt med en revolverkarbin. Om så är fallet kan man ju sen välja att använda dem eller ej...

Om jag orkar ska jag prova att ställa upp en jämvikt för detta.

Suck... dina sjuka onödiga funderingar smittar alltså....

När det gäller viskoelastiska egenskaperna i repet, eller snarare hysteresförlusterna så tror jag inte de är överkurs, utan tvärtom det som verkligen gör dynamiken i ett rep nyttigt! En förlustfri töjning skulle inte vara till nån större nytta. Dock är det förstås så att töjningen i det praktiska fallet med flera mellansäkringar garanterat inte är förlustfri oavsett repets egenskaper. Friktionen i alla karbiner är oerhört gynnsam på det viset att töjningen ger en energiförlust både på utfjädringen och återfjädringen.
 
Friktionen i alla karbiner är oerhört gynnsam på det viset att töjningen ger en energiförlust både på utfjädringen och återfjädringen.

Aha, så plötsligt är det inte ens säkert att det är positivt med revolver på mellansäkringarna?

(Jag tänkte just skriva ett påpekande att även om du inte kan vara säker på att revolvern gagnar dig om du faller i just den säkring där den sitter, så verkar den till din fördel så snart du satt nästa säkring.)
 
Sant!
Här finns ytterligare ett motsatsförhållande; låg friktion i karbinerna är positivt på så sätt att fallfaktorn verkligen utnyttjas avseende töjningen i hela repet, men den energiförlust som sker vid all glidning trots ett visst repdrag (friktion mot karbiner, klippa osv) är positiv såtillvida att den förlorade energin inte kommer att ligga lagrad i ett elastiskt rep.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips