a.boden@swipnet.se (Anne Bodén)
Gäst
Jag har en tendens att få ont i vristerna efter någon timmes åkning. Har någon ett tips på vad detta kan bero på (mer än att man är dåligt tränad?!). Kan det bero på en felaktigt justerad bindning?
thure.bjorck@sssk.se (Thure Björck)
Gäst
Inställning i sidled, vristremmen?
Svårt att veta utan att titta på dina fötter, kängor, bindningar och hur allt passar ihop. Kanske har du för hårt snörda kängor eller för hårt åtdragen vristrem?
Inställningen i sidled vid hälen är min käpphäst. Prova med att vinkla hälbeslaget så att du får skenan närmare inre sidan av hälen. Justera tre millimeter i taget tills det känns bra.
Lycka till.
Thure
Svårt att veta utan att titta på dina fötter, kängor, bindningar och hur allt passar ihop. Kanske har du för hårt snörda kängor eller för hårt åtdragen vristrem?
Inställningen i sidled vid hälen är min käpphäst. Prova med att vinkla hälbeslaget så att du får skenan närmare inre sidan av hälen. Justera tre millimeter i taget tills det känns bra.
Lycka till.
Thure
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
us@silverlink.nu (Ulf Silfverling)
Gäst
Några erfarenheter
Jag hade samma problem och följde Thures råd. Flyttade hela skenan inåt 7, 8 mm (utan att förlora längdlinjen!). Krävdes en hel del borrande, men det gjorde underverk! (Skidskatingåkarna har ju skäret ännu längre in mot hålfoten.)
Dessutom satte jag på Rottefellabindning så jag kan köra med lös häl vilket ger ett mycket mjukare rörelseschema. En sådan passar de flesta kängor (Nordic) och kan fås för några hundralappar.
Har också erfarit att man ska ha lös snörning upptill. Man tror istället att man ska dra åt när man blir trött i vristerna. Men med lösare känga upptill rör sig foten mer harmnoniskt utan spänningar. (Idag på Drevviken glömde jag sockorna och körde 18 km i bara strumpor i mina telemarkskängor. Det gick alldeles utmärkt!)
Ulf S.
Jag hade samma problem och följde Thures råd. Flyttade hela skenan inåt 7, 8 mm (utan att förlora längdlinjen!). Krävdes en hel del borrande, men det gjorde underverk! (Skidskatingåkarna har ju skäret ännu längre in mot hålfoten.)
Dessutom satte jag på Rottefellabindning så jag kan köra med lös häl vilket ger ett mycket mjukare rörelseschema. En sådan passar de flesta kängor (Nordic) och kan fås för några hundralappar.
Har också erfarit att man ska ha lös snörning upptill. Man tror istället att man ska dra åt när man blir trött i vristerna. Men med lösare känga upptill rör sig foten mer harmnoniskt utan spänningar. (Idag på Drevviken glömde jag sockorna och körde 18 km i bara strumpor i mina telemarkskängor. Det gick alldeles utmärkt!)
Ulf S.
