Olyckor på väg att hända -- vad göra?

Hej!

Vad gör ni andra när ni träffar på uppenbart icke-kompetenta klättrande medmänniskor?

I helgen träffade jag och mina klätterkamrater på tre unga killar (varav en uppenbarligen skulle visa/lära de andra), vilka helt klart gjort bäst i att stanna hemma och läsa en bok/gå en kurs innan de gav sig ut på klippan. Orkar inte gå in på alla galenskaper de ägnade sig åt, utan nämner bara deras milt uttryckt excentriska ankare. Ja, och så var det det där med att inte kunna säkra... Strunt samma, ni vet säkert ungefär vad jag menar: olyckor på väg att hända.

Vi försökte -- utan att helt mosa till "ledarkillen" -- att lite smidigt påpeka de värsta felen, möjliga lösningar samt det goda i att lära sig lite mer om det de höll på med. Det föll inte i särskilt god jord, men förhoppningsvis fick de sig i alla fall en tankeställare.

Efteråt diskuterade vi vilket ansvar man egentligen har som medmänniska i såna här lägen. Och hur man säger till, om man nu ska göra det. Hur resonerar ni andra?

undrar
/Lotta
 
Kan bara svara för hur jag själv skulle reagera i det läget. Eftersom klättring är en risksport skulle jag definitivt suga åt mig och lyssna på alla råd jag får och jag skulle definitivt inte låta snålheten bedra visheten.

Som nybörjare så började jag min karriär genom att gå en grundkurs i somras och det var värt varenda öre. Liknande kunskaper går ju att få via mer rutinerade vänner och bekanta, men hur vet man som nybörjare hur pass duktig kompisen är?

Ni handlade helt klart rätt och tog Ert ansvar som medmänniskor. Ser man nån som gör fel ska man definitivt påpeka detta.
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Agera så att...

...du själv kan leva med det om det sedan skulle hända en olycka. Om du inte säger något så kommer du med säkerhet att gräma dig till döds om en olycka skulle ske.

Dessutom tycker jag att du skall göra en incidentsrapportsanmälan till Svenska Klätterförbundet. De ska finnas på hemsidan.
 
Hej!

Jag känner igen ditt dilemma. Det är inte alltför sällan som man stöter på människor som "visar fel" eller på annat sätt utsätter sina vänner för livsfara. Jag tycker att det går bra att säga till om de klättrar på någon led intill vår led, då kan jag referera till min egen säkerhet. Det är svårare att säga till när man ser det på håll. Men å andra sidan tycker jag att vi alla har en skyldighet att ingripa för att undvika olyckor. Jag var själv med om att hjälpa några alpinister upp ur en glaciärspricka på Monte Rosa. De hade inte knutit in sig för att de trodde inte att de hade kommit ut på glaciären ännu!! Men istället för några tröstande ord blev de ordentligt tillrättavisade av en bergsguide från ett annat replag.

Dessutom, vem vill i framtiden säkras av personer som har fått så bristande och kanske felaktig utbildning. Man måste ju kunna lita på alla våra kollegor på klipporna runt om i landet.

Jag tycker att du inte ska ha dåligt samvete för att du "lägger dig i". Tvärtom, du kanske räddar ett liv!

/Henrik
 
Att kunna ta till sig råd av någon annan handlar väl ganska mycket om "the levels of ignorance", alltså att man måste veta att man inte vet det man borde veta för att veta att man borde veta det. Man måste veta att det finns något att veta, och helst också vad. Ungefär.

Problemet med att lära sig av andra (kompisar, självutnämnda bergsguider etc) uppstår när man själv kan så lite att man inte kan bedöma någon annans kompetens. I det aktuella fallet var de två "medföljarna" nog redo att ta till sig av det vi sa, medan ledarkillen stördes oerhört av att vi undergrävde deras förtroende för honom. Ni skulle hört honom fnysa... :)

Dåligt samvete hade jag bara haft om jag inte sagt något. Jag tycker personligen att det är ens förbaskade plikt att säga till. Att man riskerar att bli betraktad som en tant får man ta... ;)

Men det här med incidentrapportering, är det normal rutin att anmäla även sånt man själv inte är inblandad i? Jag vet att det lämnas in långt färre incidentrapporter än det händer (eller inte händer) grejer, och rapportfloden skulle väl bli stridare om alla rapporterade även icke självupplevda incidenter. Det finns just inga instruktioner på SKF:s sajt -- kanske borde det finnas?

/Lotta
 
farligt...

Det e nog större risk att bli misshandlad på krogen än att råka ut för en klätterolycka..

Samtidigt så gäller det att välja sina strider, jag ser dagligen bilister i trafiken som skulle behöva körlektioner av olika anledningar.. Jag har inte tid eller lust att köra efter dom och utbilda dom i korrekt bilhandhavande. Det finns folk som super sig så jäkla fulla varenda helg så att dom är en fara för sig själv och andra, skall jag följa dom hem och se till att dom får reda på alkoholens skadliga effekter... näää tror inte det!

Oavsett om det handlar om klättring eller annan "farlig" sysselsättning så kan man ofta snabbt läsa av en människa och des mottaglighet till goda råd om man samtalar lite allmänt med dom innan man ger en massa goda råd som riskerar att se som besserwisseri, man skall inte kasta pärlor åt svin(eller som det Skånska orginalet säger: man skall inte servera spittekaga till en Göteborgare(hets mot folkgrupp?)).
 
Re: farligt...

Men en viktig del av att tillrätta någon i den typen av situation, är väl att döva det egna samvetet?

Patric du blandar päron och äpplen. Exempel:
Jag var ute och körde bil i helgen. Smal väg, 70 km/h, på ett ställe god sikt och ändå kör en j-la idiot om en bil som kommer från andra hållet. Både jag och den andre "normale" bilisten tvingas tvärnita för att undvika kollision. Hade jag blivit uppskakad om idioten i hastigheten råkat köra av vägen och möta döden i form av en riktigt stor björk. Absolut. Hade jag haft dåligt samvete. Nej. Det hade naturligtvis inte funnits nån möjlighet för mig att "tala föraren till rätta".

I situationen som Lotta beskriver så har hon en rimlig chans att komma med pekfingrar. Hade man inte gjort det, och det sen händer en olycka, så tror jag nog att de flesta skulle känna att de har en liten del i skulden. Motsatt om de hade sagt nåt som ignorerades och det hände en olycka så blir det ett "Vad var det jag sa"-fall.

Alltså: Det egna samvetet är en viktig del i varför man ska säga åt någon, som man vet ändå inte kommer ta det till sig.

Och Patric "Man skall inte servera spittekaga till en Göteborgare" är inte hets mot folkgrupp, det kan nog snarare tyda på omtänksamhet om göteborgarna...

/Håkan
 
Re: Re: farligt...

Håkan K; sa:
Men en viktig del av att tillrätta någon i den typen av situation, är väl att döva det egna samvetet?

/Håkan

Min jämförelse var kanske lite långsökt i bilfallet men ändock så e det i mina ögon samma sak.. Men jag missförstod alltihop, jag visste inte att tillrättavissningen var en egoistisk handling..

:)
 
I någon mån tycker jag liksom Micke tidigare att "tillrättavisningar" delvis handlar om att kunna friskriva sig själv ansvaret för eventuella olyckor.

Man kan säga att det handlar om någon sorts allmänmänsklig moralisk skyldighet att förklara för andra sånt som det har nytta av att veta, men för mig handlar det faktiskt också om att jag vill kunna säga till mig själv att jag gjort det jag kunnat för att minska olycksrisken för andra. Det kan man väl kalla en egoistisk grund för min handling. Om (eller snarare när) skiten träffar den berömda fläkten har jag inte lust att stå bredvid och konstatera att en olycka kunnat undvikas om jag sagt något tidigare.

Jag vet inte riktigt vad som kommer först, omtanken om mig själv eller om min nästa...

:) /Lotta (inte bara tant, utan också egotrippad)
 
En undran till i förbifarten: är det ingen som tycker att killarna ifråga (och alla andra pappskallar) får skylla sig själv om det skulle hända något?

En liten och riktigt egotrippad (men inte alls särskilt tantig) röst viskar i mitt huvud att jag inte är ute och klättrar för att dadda pappskallar...
 
Lotchen; sa:
En undran till i förbifarten: är det ingen som tycker att killarna ifråga (och alla andra pappskallar) får skylla sig själv om det skulle hända något?

En liten och riktigt egotrippad (men inte alls särskilt tantig) röst viskar i mitt huvud att jag inte är ute och klättrar för att dadda pappskallar...

Du menar självsaneringsfilosofin?

Ibland när man blir sur så funderar jag skarpt på att börja leva efter sköt-dig-själv-skit-i-andra principen, tyvärr så blir det svårt att leva med sig själv om man inte påverkat när man hade chansen..



:)
 
FJS90/91; sa:
Lotchen; sa:
En undran till i förbifarten: är det ingen som tycker att killarna ifråga (och alla andra pappskallar) får skylla sig själv om det skulle hända något?

En liten och riktigt egotrippad (men inte alls särskilt tantig) röst viskar i mitt huvud att jag inte är ute och klättrar för att dadda pappskallar...

Du menar självsaneringsfilosofin?

Ibland när man blir sur så funderar jag skarpt på att börja leva efter sköt-dig-själv-skit-i-andra principen, tyvärr så blir det svårt att leva med sig själv om man inte påverkat när man hade chansen..

:)
Och det var ju det som var min teori! En egoistisk handling. Tack för att du stödjer mig, Patric. :)

/Håkan
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips