Översyn av program IV. Uppresningsövningar.

Den 12 februari 2008, kl 9.58, blev jag påkörd på en cykelöverfart. I fallet ådrog jag mig tre frakturer: armbåge (opererades), bäckenben (stabil) och handled, alla på vänster sida. Det blev åtskilliga besök hos fysioterapeut, prognosen (enligt läkare) var att bli fullt återställd efter 6 månader. Mot slutet av mars noterade hon att jag var försvagad i rumpan på vänster sida, kanske för att jag gått med krycka. Hon anbefallde uppresningsövningar på ett ben, med sikte på att klara, säg, normal stolshöjd, 45 cm. Jag klarade rätt fort det goda benet, höger. För vänster höjde jag sitsen med böcker tills det gick. Sen arbetade jag mig gradvis nedåt. Utöver pass på motionscykel och lite balans var detta min enda träning.

När vi träffades sista gången, i början av maj kunde jag resa mig på vardera benet från en psoaskudde på 40 cm. Jag hade då hunnit med en vandring från Åby (Norrköping) till Katrineholm, 7 mil, 4 dagar. Den 18 juni påbörjade jag en 15 dagar lång vandring i franska Alperna. Jag var alltså fullt återställd efter 4 månader, eller kanske 3!

Ett av skälen till att gick för en PT 22/2 2021 -- 13/4 2022, var att jag tappat åtskilligt i ben- och rumpstyrka, bl a beroende på atros. Jag har vunnit tillbaka en hel del, t ex stolshöjd, är inget problem på det nu goda benet, vänster, men på höger går det bara om jag för det fria benet bakåt (istf. framåt, då får jag lägga på 2 cm). Psoaskudde klarar jag ännu inte (en gång klarade jag rutinmässigt 30 cm) Det är rätt stora framsteg från en rätt dålig utgångspunkt men inte vad jag hoppades. De kan ju ha med åldern att göra, då 63, nu 78, och artrosen. I andra avseenden har träningen varit framgångsrik. Jag har återupptagit kontakten med PTn, vi ska ses kanske 2-3 gånger, med rätt
stora mellanrum, 3-4 veckor. Spännande. Ungdomen åter?
 
Den 12 februari 2008, kl 9.58, blev jag påkörd på en cykelöverfart. I fallet ådrog jag mig tre frakturer: armbåge (opererades), bäckenben (stabil) och handled, alla på vänster sida. Det blev åtskilliga besök hos fysioterapeut, prognosen (enligt läkare) var att bli fullt återställd efter 6 månader. Mot slutet av mars noterade hon att jag var försvagad i rumpan på vänster sida, kanske för att jag gått med krycka. Hon anbefallde uppresningsövningar på ett ben, med sikte på att klara, säg, normal stolshöjd, 45 cm. Jag klarade rätt fort det goda benet, höger. För vänster höjde jag sitsen med böcker tills det gick. Sen arbetade jag mig gradvis nedåt. Utöver pass på motionscykel och lite balans var detta min enda träning.

När vi träffades sista gången, i början av maj kunde jag resa mig på vardera benet från en psoaskudde på 40 cm. Jag hade då hunnit med en vandring från Åby (Norrköping) till Katrineholm, 7 mil, 4 dagar. Den 18 juni påbörjade jag en 15 dagar lång vandring i franska Alperna. Jag var alltså fullt återställd efter 4 månader, eller kanske 3!

Ett av skälen till att gick för en PT 22/2 2021 -- 13/4 2022, var att jag tappat åtskilligt i ben- och rumpstyrka, bl a beroende på atros. Jag har vunnit tillbaka en hel del, t ex stolshöjd, är inget problem på det nu goda benet, vänster, men på höger går det bara om jag för det fria benet bakåt (istf. framåt, då får jag lägga på 2 cm). Psoaskudde klarar jag ännu inte (en gång klarade jag rutinmässigt 30 cm) Det är rätt stora framsteg från en rätt dålig utgångspunkt men inte vad jag hoppades. De kan ju ha med åldern att göra, då 63, nu 78, och artrosen. I andra avseenden har träningen varit framgångsrik. Jag har återupptagit kontakten med PTn, vi ska ses kanske 2-3 gånger, med rätt
stora mellanrum, 3-4 veckor. Spännande. Ungdomen åter?
Samarbetet böjade förstås i decenber, inte februari.
 
Jag slutade definitivt för den här PTn i maj iår. Han har varit pappaledig sen dess och lär återkomma men på en ny tjänst. Eller något annat inom ramen för det AB han och hans hustru startat. Vi träffades sammnalagt 10 månader, vilke är länge nog. Att gå för en PT får inte bli en vana -- man ska gå med ett ärende -- varje gång.

Jag gjorde en del framsteg nu senast, och en övning som hjälpte var att långsamt sätta sig, snudda med rumpan mot stolen och vända upp igen. Försvåras dock av dålig balans och knäartros. Tydligt är dock att jag blivit starkare på den dåliga sidan, höger. För artrosen har jag anlitat en fysio, återstår att se vad som kommer ut av detta.

Jag är nu tämligen säker på att resa mig från stol eller bänk på 44 cm med fria foten framåt -- den snuddar lätt vid golvet, men utan att ta stöd.

Nu läser jag i en artikel i SvD att siktet borde vara 40 cm, vilket jag klarade när jag började med sådana här övningar 2008. Jag klarar idag kanske 42-43 vilket enligt artikeln placerar mig i den sämsta sjundedelen!!

Så frågan är hur jag går vidare. Och en annan fråga -- varför rekommenderar flera fysior jag konsulterat uppresning på båda benen,
det en framskjutet?

Ännu en fråga, hur tränar jag benstyrka utan att hämmas av t ex min armskada (invaliditetsklassad)? Jag har ett tag kunnat göra benböj med 20 kg, men nu får jag inte längre upp stången. 17,5 verkar gå. Vi testade en gång 30 eller 35 kg på PTns gym, men då hade jag ju hjälp av en ställning, Sånt har jag inte hemma.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.