Var väldigt viktiga när jag rehabbade efter en trafikolycka 2008. Tydligen hade jag tappat styrka i rumpmusklerna på vänster sida genom att gå med krycka i höger hand (alla skador var på vänster sida). Första delmålet var att kunna resa mig på ett ben från stolshöjd (=vågräta låtr 45 cm. Där var jag redan på den goda sidan, höger. Det tog väl 2 månader att återfå styrkan på vänster sida. Sen fortsatte det under ett par år; jag kunde ett tag resa mig på vardera benet från en psoaskudde på 30 cm.
Under de senaste åren har jag av försumlighet eller andra skäl tappat mycket så ett av flera mål under min senaste PT var att åtm. komma tillbaka till att klara stolshöjd, med marginal (och kanske vikter), på både vänster och höger (där vänster denna gång är den goda sidan). Det är klart segare nu (vid 77) än då (vid 63). Min PT lade också till den extra komplikationen att resa mig till rakt ben och sätt mig mjukt och fint utan att däremellan sätta den fria foten i golvet,;"uppresning med kvalitet" kallade han det. Jag fick börja med att sikta lite högre än 45 cm, kanske 50, det finns många bänkar av olika höjd vid utegymmet nära min bostad. Det går ibland, jag har t o m klarat 42 cm "med kvalitet" åtm. med vänster fot. Det är en svår avvägning och intressant utmaning: Jag ska resa mig med tillräcklig kraft för att nå upp, men inte kraftigare än att jag kan hålla balansen -- ibland har jag lyckats genom att satsa för fullt och fixa till balansen i sista stund. Möjligen har jag siktat för högt genom att verkligen försöka bli stående flera sekunder med sträckt stödjeben--skönt när det går. Nån som har erfarenheter eller trick att bjuda på?
Under de senaste åren har jag av försumlighet eller andra skäl tappat mycket så ett av flera mål under min senaste PT var att åtm. komma tillbaka till att klara stolshöjd, med marginal (och kanske vikter), på både vänster och höger (där vänster denna gång är den goda sidan). Det är klart segare nu (vid 77) än då (vid 63). Min PT lade också till den extra komplikationen att resa mig till rakt ben och sätt mig mjukt och fint utan att däremellan sätta den fria foten i golvet,;"uppresning med kvalitet" kallade han det. Jag fick börja med att sikta lite högre än 45 cm, kanske 50, det finns många bänkar av olika höjd vid utegymmet nära min bostad. Det går ibland, jag har t o m klarat 42 cm "med kvalitet" åtm. med vänster fot. Det är en svår avvägning och intressant utmaning: Jag ska resa mig med tillräcklig kraft för att nå upp, men inte kraftigare än att jag kan hålla balansen -- ibland har jag lyckats genom att satsa för fullt och fixa till balansen i sista stund. Möjligen har jag siktat för högt genom att verkligen försöka bli stående flera sekunder med sträckt stödjeben--skönt när det går. Nån som har erfarenheter eller trick att bjuda på?
