Jag är nog böjd att hålla med om vad Mbatikopio och CampDavid skrev häromdagen om vana. Jag har nog inte heller varit utan kniv några längre stunder sedan jag gick i lågstadiet. Och i mer eller mindre vuxen ålder - i princip aldrig. Nånstans längs vägen blev det politiskt inkorrekt att ha sin slidkniv hängande i bältet under kontorskavajen - som ett litet tecken på ens fritidsintressen. Men jag, precis som salig Gösta Bohman, fortsatte ändå med den invanda vanan. Kniven finns fortfarande kvar, en vackert formad Frosts med laminatblad och ädelträhandtag. Men numera, som arbetande på ett kärnkraftverk och inte längre deltidsskogsmulle i det militära, så har den vackra Frosten fått ersättas av en Gerber universaltång (som innehåller det mesta utom en sax) med sin bitssats och så en LED-Lenser T7. De sitter i ett hölster som följer med mig dagligen, oberoende av tillfälle och klädsel. Gerberns knivblad är (efter en liten omslipning) tillräckligt kort för att inte vaktstyrkan ska vilja beslagta den... Jag har naturligtvis AK4/5-bajonetten och Mauserbajonetten kvar också, men dom tillhör numera nostalgiska hyllan och är inga arbetsredskap längre. [Hm, jag saknar en m/94-14 (med balja och m/45-pipskydd), den som var till K-pist m/45C. Om det är någon som har en till salu så får ni gärna höra av er. Det vore kul att ha ett ex av alla tre arbetsredskapen man använt.] Och att ens tänka sig friluftsliv utan en lämplig slidkniv är mig fullständigt främmande, och kommer säkerligen så vara även i framtiden...
