Nödsändare, bra eller dåligt?

Hmm, ok...I´m back här igen.

Om jag förstår det rätt så finns det någonstans en idé om att man tar större risker om man har en nödsändare, som en InReach. Jag är glad att jag inte är den personen. Varför jag skulle ta större risker för att jag kan kalla på hjälp förstår jag inte alls. Min förmåga att klara av "det svårare" har inte förbättras. Jag blir ingen Superman för att jag kan kalla på hjälp.

Om jag ska sammanfatta tillfällen då jag exempelvis råkat illa ut, såsom fallit, stukat foten eller något annat så är det inte alls där det på något sätt är en förhöjd risk, utan där det är som mest vanligt, dvs på stigen, i skogen eller i någon vardaglig situation.

På fjället där det är stenigt, eller man ska vada eller vad det nu kan tänkas handla om tar i alla fall jag det försiktigt.

Jag är nog en tråkig djävel som försöker vandra säkert...och skickar ett meddelande hem på kvällen om att "jag är klar för idag...allt är bra". Jag skickar inte detta för min skull, utan för att de hemma ska veta att allt är ok. Det är viktigt att poängtera. Jag skickar inte detta för MIN skull.

Jag vill avslutningsvis poängtera att detta inlägg INTE pekar ut någon speciell person. Det är inte ett personligt påhopp på någon, och ingen behöver känns sig träffad. Jag bara reflekterar över den allmänna inställningen till att "vara fri från att vara digital". Självklart kan man inte surfa på nätet om det inte finns täckning. På samma sätt kan man inte använda 112-appen, eller ringa efter hjälp, om det inte finns täckning, men det är redan avhandlat i tråden.

Min InReach gör alltså flera saker:
1. Jag kan kalla på hjälp
2. Jag kan skicka ett förinställt meddelande till vem jag vill om läget. Jag skulle inte skicka "Jag saknar dig", då det skulle tolkas konstigt :)
3. En bonus kan vara att man kan få en väderprognos till apparaten...och det är frivilligt att uppdatera vädret. Vill man inte veta vad det blir för väder behöver man inte uppdatera.

Apparaten kan göra fler saker, men det är inte intressant...jag "loggar" inte rundan på det sättet.

Jag förstår och accepterar att man vill vara fri som en fågel när man vandrar, och jag respekterar att man har ett behov av att vara analog på fjället. Det analoga förstår jag mycket väl, då jag ofta i vardagen försöker vara analog. Det brukar jag misslyckas med. Ska försöka bli mer analog...det kan vara min utmaning framöver, i vardagen.

Blev lite reflekterande på slutet av detta inlägg.

Jag önskar alla en fin vandring, om ni har det kvar i år...annars en fin planering till kommande vandringar.
 
Hmm, ok...I´m back här igen.

Om jag förstår det rätt så finns det någonstans en idé om att man tar större risker om man har en nödsändare, som en InReach. Jag är glad att jag inte är den personen. Varför jag skulle ta större risker för att jag kan kalla på hjälp förstår jag inte alls. Min förmåga att klara av "det svårare" har inte förbättras. Jag blir ingen Superman för att jag kan kalla på hjälp.

Om jag ska sammanfatta tillfällen då jag exempelvis råkat illa ut, såsom fallit, stukat foten eller något annat så är det inte alls där det på något sätt är en förhöjd risk, utan där det är som mest vanligt, dvs på stigen, i skogen eller i någon vardaglig situation.

På fjället där det är stenigt, eller man ska vada eller vad det nu kan tänkas handla om tar i alla fall jag det försiktigt.

Jag är nog en tråkig djävel som försöker vandra säkert...och skickar ett meddelande hem på kvällen om att "jag är klar för idag...allt är bra". Jag skickar inte detta för min skull, utan för att de hemma ska veta att allt är ok. Det är viktigt att poängtera. Jag skickar inte detta för MIN skull.

Jag vill avslutningsvis poängtera att detta inlägg INTE pekar ut någon speciell person. Det är inte ett personligt påhopp på någon, och ingen behöver känns sig träffad. Jag bara reflekterar över den allmänna inställningen till att "vara fri från att vara digital". Självklart kan man inte surfa på nätet om det inte finns täckning. På samma sätt kan man inte använda 112-appen, eller ringa efter hjälp, om det inte finns täckning, men det är redan avhandlat i tråden.

Min InReach gör alltså flera saker:
1. Jag kan kalla på hjälp
2. Jag kan skicka ett förinställt meddelande till vem jag vill om läget. Jag skulle inte skicka "Jag saknar dig", då det skulle tolkas konstigt :)
3. En bonus kan vara att man kan få en väderprognos till apparaten...och det är frivilligt att uppdatera vädret. Vill man inte veta vad det blir för väder behöver man inte uppdatera.

Apparaten kan göra fler saker, men det är inte intressant...jag "loggar" inte rundan på det sättet.

Jag förstår och accepterar att man vill vara fri som en fågel när man vandrar, och jag respekterar att man har ett behov av att vara analog på fjället. Det analoga förstår jag mycket väl, då jag ofta i vardagen försöker vara analog. Det brukar jag misslyckas med. Ska försöka bli mer analog...det kan vara min utmaning framöver, i vardagen.

Blev lite reflekterande på slutet av detta inlägg.

Jag önskar alla en fin vandring, om ni har det kvar i år...annars en fin planering till kommande vandringar.
👍
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Hmm, ok...I´m back här igen.

Om jag förstår det rätt så finns det någonstans en idé om att man tar större risker om man har en nödsändare, som en InReach. Jag är glad att jag inte är den personen. Varför jag skulle ta större risker för att jag kan kalla på hjälp förstår jag inte alls. Min förmåga att klara av "det svårare" har inte förbättras. Jag blir ingen Superman för att jag kan kalla på hjälp.
Det vore ju intressant om det fanns någon verklig kunskap om detta och inte bara allas killgissande.
Min egen erfarenhet från andra aktiviteter är att säkerhetsutrustning definitivt påverkar beteendet. (Utan att lägga värderingar i vilket beteende sån är "bättre")

Tydligaste exemplet är väl klättring. Jämför att klättra exakt samma led på topprep (i princip helt ofarligt), på led (du riskerar kanske ett skrubbsår eller i allra värsta fall en fotled) eller frisolo (du riskerar invaliditet eller död).
Jag lovar att de allra flesta förvandlas till "superman" när topprepet tar bort det konsekvenstänkande som trots allt krävs på led. Omvänt är det en helt annan sak att frisola även på klippor där du annars skulle kunna klättra upp i träskor.

Samma sak med skridsko exempelvis. Beter du dig likadant i sällskap som ensam? (även om du är fullt utrustad för et ofrivilligt bad)

Nu påstår jag ju naturligtvis inte att en nödsändare är en lika drastisk förändring, men jag har svårt att se hur den inte skulle påverka alls. Utan nödsändare skulle jag exempelvis passa mig för att göra ett spontant vägval där jag riskerar att bli försenad, för att inte oroa familj och/eller räddningstjänst. Det handlar ju inte om något stort fysiskt risktagande. Jag riskerar kanske att missa tåget, men det är ändå ett förändrat beteende.

Återigen, jag lägger ingen direkt värdering i beteendena. Det är inte "bättre" att vara analog i fjällen, lika lite som det är "bättre" med öppen eld än gaskök, men kanske annorlunda.
 
Det vore ju intressant om det fanns någon verklig kunskap om detta och inte bara allas killgissande.
Min egen erfarenhet från andra aktiviteter är att säkerhetsutrustning definitivt påverkar beteendet. (Utan att lägga värderingar i vilket beteende sån är "bättre")

Tydligaste exemplet är väl klättring. Jämför att klättra exakt samma led på topprep (i princip helt ofarligt), på led (du riskerar kanske ett skrubbsår eller i allra värsta fall en fotled) eller frisolo (du riskerar invaliditet eller död).
Jag lovar att de allra flesta förvandlas till "superman" när topprepet tar bort det konsekvenstänkande som trots allt krävs på led. Omvänt är det en helt annan sak att frisola även på klippor där du annars skulle kunna klättra upp i träskor.

Samma sak med skridsko exempelvis. Beter du dig likadant i sällskap som ensam? (även om du är fullt utrustad för et ofrivilligt bad)

Nu påstår jag ju naturligtvis inte att en nödsändare är en lika drastisk förändring, men jag har svårt att se hur den inte skulle påverka alls. Utan nödsändare skulle jag exempelvis passa mig för att göra ett spontant vägval där jag riskerar att bli försenad, för att inte oroa familj och/eller räddningstjänst. Det handlar ju inte om något stort fysiskt risktagande. Jag riskerar kanske att missa tåget, men det är ändå ett förändrat beteende.

Återigen, jag lägger ingen direkt värdering i beteendena. Det är inte "bättre" att vara analog i fjällen, lika lite som det är "bättre" med öppen eld än gaskök, men kanske annorlunda.
Varför inte nolla sig för eventuell sjukhusvård när man då ger sig ut i fjällen? Skadas man har man avsagt sig hjälp och får sy samt spjäla sitt eget ben med eventuella följder livet framöver, då borde man väl än mer sköta sig tänker jag?

Tramsigt resonemang av mig, men ha en plb liggande i väskan enbart för den dagen man absolut kräver vård känns ju inte som att det på något vis skulle få mig att hoppa fram mellan glaciärsprickor eller ens riskera något annat? Att bryta benet är ju inget roligt direkt jag riskerar bara för jag vet jag kan få vård.

Går ju att prova, ta en promenad i närmsta skog med och utan mobil. Har man den dagen man har mobilen med sig av någon anledning hoppat mellan grantoppar, brottats med älgar, ätit flugsvamp och haft sig. Mot att nästa dag utan mobil vandra med cykelhjälm på huvudet kanske det ligger något i det att man påverkas av eventuell möjlighet till hjälp. Prova. 😁
 
130-730 kr/månad beroende på om du vill köpa helårsabb eller bara månadsvis, samt hur mycket spårning och mess du vill ha inkluderat: https://www.garmin.com/sv-SE/p/837461/pn/010-06002-SU

Du ska nog upp i mittintervallet för att få märkbart mer features än med din Spot.
En Spot känns bra. Inte så mycket för min egen skull utan för att de därhemma ska känna sig lite tryggare med att jag kan larma om jag bryter benet eller nåt.

I somras, när jag för första gången var ensam i fjällen på fisketur skickade jag en gång per dag ett OK-meddelande. Nästa gång tror jag att vi skippar OK-meddelandena utan att jag har Spoten med mig enbart för att kunna larma SOS om något går riktigt på tok. Ett eventuellt uteblivet OK-meddelande kan ju skapa oro. Enheten kan ju gå sönder, tappas bort osv vilket skulle kunna orsaka en onödig utryckning om de därhemma blir oroliga ...
 
Varför inte nolla sig för eventuell sjukhusvård när man då ger sig ut i fjällen? Skadas man har man avsagt sig hjälp och får sy samt spjäla sitt eget ben med eventuella följder livet framöver, då borde man väl än mer sköta sig tänker jag?

Tramsigt resonemang av mig, men ha en plb liggande i väskan enbart för den dagen man absolut kräver vård känns ju inte som att det på något vis skulle få mig att hoppa fram mellan glaciärsprickor eller ens riskera något annat? Att bryta benet är ju inget roligt direkt jag riskerar bara för jag vet jag kan få vård.

Går ju att prova, ta en promenad i närmsta skog med och utan mobil. Har man den dagen man har mobilen med sig av någon anledning hoppat mellan grantoppar, brottats med älgar, ätit flugsvamp och haft sig. Mot att nästa dag utan mobil vandra med cykelhjälm på huvudet kanske det ligger något i det att man påverkas av eventuell möjlighet till hjälp. Prova. 😁
Du kan tramsa bort frågan om du vill, men den är allvarligt menad.
Jag har ingenstans påstått att vanliga vandrare plötsligt börjar idka dödsföraktande glaciärparkour bara för att de har en nödsändare. Men att det inte är en extrem skillnad betyder väl inte att det inte är någon skillnad?

Du frågar om mobilen påverkar en vanlig skodspromenad? Ja det gör den definitivt! Tar jag en promenad i skogen utan mobil så ägnar åtminstone jag några sekunder till att fundera på hur länge jag blir borta, om någon behöver få tag på mig under tiden och om JAG kan behöva få tag på någon.
Har jag mobilen med vet jag att dottern kan ringa om hon skulle sluta skolan tidigt. Jag kan hantera eventuella lättare incidenter på jobbet. Jag kan ta en spontan omväg eftersom jag kan ringa min kompis som jag skulle träffa kl tre och berätta att jag blir en kvart sen.
Det innebär inte att jag hoppar bland trädtopparna och slåss med björnar, men det är definitivt en förändring. Alla risker handlare inte om liv och död.
 
En Spot känns bra. Inte så mycket för min egen skull utan för att de därhemma ska känna sig lite tryggare med att jag kan larma om jag bryter benet eller nåt.

I somras, när jag för första gången var ensam i fjällen på fisketur skickade jag en gång per dag ett OK-meddelande. Nästa gång tror jag att vi skippar OK-meddelandena utan att jag har Spoten med mig enbart för att kunna larma SOS om något går riktigt på tok. Ett eventuellt uteblivet OK-meddelande kan ju skapa oro. Enheten kan ju gå sönder, tappas bort osv vilket skulle kunna orsaka en onödig utryckning om de därhemma blir oroliga ...
Läs gärna tidigare inlägg om Spot. Den kommunicerar med Globalstar satelliterna och är därför inte tillförlitlig i norra Skandinavien. Dessutom är sändeffekten mycket låg (0,5W) jmfr med ex en PLB som sänder med 5W på det dedicerade COSPAS-SARSAT systemets satelliter och frekvens. Att lämna över ansvaret till en amerikansk kommersiell aktör för att bedöma om jag är i nöd eller ej känns också sådär…
Själv föredrar jag en PLB som ligger där passivt i packningen som en livförsäkring om något verkligt allvarligt skulle inträffa, med förhoppningen att aldrig någonsin behöva använda den. Jag tar inga större risker för att jag har den med, utan glömmer bort att jag har den både i min planering såväl som under turen.
 
Är det nån som tänker sig in i fjällräddarnas situation? eller är det bara ens egna räddning man tänker på? Det är ju knappast så att de jobbar på provision och älskar när det blippar fram en massa larm från folk där ute. Resurserna är knapra och jag vet inte hur många larm de kan åka på samtidigt, men gissar på 1, kanske 2 om de får hjälp från Norge eller annat håll. Om det bara är ett "blipp" så kan de ju inte prioritera bland larmen heller. Om jag satt där och skulle prioritera hade jag åkt på de jag var säker på va ett äkta nödlarm, saknades återkoppling där jag kunde känna av om personen var trovärdig, hade jag nedprioriterat det larmet.
 
Är det nån som tänker sig in i fjällräddarnas situation? eller är det bara ens egna räddning man tänker på? Det är ju knappast så att de jobbar på provision och älskar när det blippar fram en massa larm från folk där ute. Resurserna är knapra och jag vet inte hur många larm de kan åka på samtidigt, men gissar på 1, kanske 2 om de får hjälp från Norge eller annat håll. Om det bara är ett "blipp" så kan de ju inte prioritera bland larmen heller. Om jag satt där och skulle prioritera hade jag åkt på de jag var säker på va ett äkta nödlarm, saknades återkoppling där jag kunde känna av om personen var trovärdig, hade jag nedprioriterat det larmet.
Så många spekulationer.

Finns det ens data på att nödsändare har ökat antal alarm och totaltiden som har använts på räddningsuppdrag?

Om någon faktiskt skadar sig och behöver hjälp så är det mycket lättare att bara åka och hämta dem där de är efter en nödsändning jämfört med att senare söka efter dem.

I Sverige har det också länge funnits nödsändare utplacerade så det verkar som att de faktiskt vill att folk larmar.
 
Är det nån som tänker sig in i fjällräddarnas situation? eller är det bara ens egna räddning man tänker på? Det är ju knappast så att de jobbar på provision och älskar när det blippar fram en massa larm från folk där ute. Resurserna är knapra och jag vet inte hur många larm de kan åka på samtidigt, men gissar på 1, kanske 2 om de får hjälp från Norge eller annat håll. Om det bara är ett "blipp" så kan de ju inte prioritera bland larmen heller. Om jag satt där och skulle prioritera hade jag åkt på de jag var säker på va ett äkta nödlarm, saknades återkoppling där jag kunde känna av om personen var trovärdig, hade jag nedprioriterat det larmet.
Har du själv frågat fjällräddarna eller sitter du bara och gissar?
Vi vet (som jämförelse) att mobiltelefonerna kraftigt har ökat antalet samtal till 112. Därmed också mängden falsklarm. En snabb googling ger dock inga svar på om ANDELEN falsklarm ökat. Spontant känns det som klart värt kostnaden om mängden falsklarm ökar ocm det också innebär att mängden riktiga larm som kommer fram i tid ökar i liknande omfattning.

Vore jag fjällräddare så skulle jag definitivt föredra att rycka ut på hundra blöta-fötter-larm framför att behöva hämta liket av en enda person som inte kunde larma...
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips