HaHa, så kan det gå. Blir man överbevisad så vill man istället censurera och stänga ned. Men då tycker jag det är bättre att diskutera olika aspekter på ett intelligent sätt !
Nödsändare, bra eller dåligt?
- Trådstartare GustavOh
- Start datum
HaHa, så kan det gå. Blir man överbevisad så vill man istället censurera och stänga ned. Men då tycker jag det är bättre att diskutera olika aspekter på ett intelligent sätt !
Håller med. Men, har vi inte rett ut en del nu? Vad finns mer att säga egentligen?
Känns som om det inte är nya saker direkt som tas upp…så det blir bara patetiskt.
Låt höra lite nya saker som inte är personangrepp. Jag är idel öra…nytt som sagt.
Aktuellt
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Du säger i var och varannan tråd att du inte ska skriva mer, men ändå återkommer du och skriver igen?
Kom igen nu. Ha lite tolerans.
Om jag vandrar på is utan isdubbar och ispik är jag mycket mer försiktig än om jag har den utrustningen med mig. Temperaturen spelar också roll. Jag aktar mig mycket mer för att blöta ned mig om det är -30°C jämfört med om det är någon plusgrad. En del människor kör långsammare med bilen om det är halt. Om vederbörande dessutom inte hunnit byta till vinterdäck kanske hen tar det ännu försiktigare.
Jag vet inte om jag då räknas till kategorin machomän. (Själv blir jag smickrad men många i min omgivning skulle skratta högt!)
Jag har dock verkligen inga synpunkter på vad någon annan har i sin rygga. Det jag ifrågasätter är när nödsändare presenteras som en essentiell säkerhetspryl. Man kan vilja ha möjlighet att ha kontakt med anhöriga ändå av olika skäl, som sagt, inga synpunkter på det.
Slutligen: ja det är lite tröttsamma inlägg i tråden. Men också en del intressant, tex om Carsten Lorange. Strålande läsning.
Jag har dock verkligen inga synpunkter på vad någon annan har i sin rygga. Det jag ifrågasätter är när nödsändare presenteras som en essentiell säkerhetspryl. Man kan vilja ha möjlighet att ha kontakt med anhöriga ändå av olika skäl, som sagt, inga synpunkter på det.
Slutligen: ja det är lite tröttsamma inlägg i tråden. Men också en del intressant, tex om Carsten Lorange. Strålande läsning.
Det är väl bra om valmöjligheterna finns, men se till att bekosta helikoptersupporten själva. 25 000 kr i timman för en helikopter som nån skrev i förra tråden. Har man råd kan man ju ha en helikopter hovrande ett par kilometer bakom sig under hela turen - man vet aldrig! rätt vad det är kanske man behöver bli lyft över en jokk eller få nya strumpor nedkastade. Synd bara att "flapp flappandet" låter så in i bängen och skrämmer djur och människor.
Tråden handlar väl nästan bara om Sarek och för en del också tillräckligt lätta turer där men om man ser det lite bredare så sker det väl en del.
I Norge har flera omkommit i år, flest fall tror jag men tror någon också blev sjuk. Flera av dem har funnits dagen efter efter en sök insatts har jag för mig.
Det står var och en fritt att sluta läsa och posta. Låt de som vill fortsätta diskutera så länge tonen är rimlig och enligt utsidans regler.
/Patrik
Angående det här med riskbeteende...
Den dagen jag fattade att jag kunde bära med mig en liten pryl på 100g som kunde underlätta kommunikation och hjälp vid nödsituationer så var det en no-brainer för mig att skaffa en. Det har gjort att anhöriga blir lugnare (dvs, jag slipper ha långa diskussioner om varför jag nödvändigtvis ska ge mig ut på egen hand), men det har såklart även gjort att jag haft lättare att komma över tröskeln mentalt att ta mig ut i områden med begränsad mängd människor/långa färdvägar till nån slags civilisation.
Däremot är jag extremt medveten om att även om jag har en inreach, så betyder det inte omgående hjälp.
Drullar jag omkull och bryter båda benen så kommer det innebära rätt lång tid av väntan i relativt stora plågor innan jag kan få assistans, även med en inreach. Det är inte heller säkert att jag faktiskt kommer vara kapabel att larma själv om något händer.
Av bl.a. de anledningarna tar jag inte mer risker när det gäller hur jag beter mig när jag väl är ute i mer stökig miljö, även om min inreach är med.
Den dagen jag fattade att jag kunde bära med mig en liten pryl på 100g som kunde underlätta kommunikation och hjälp vid nödsituationer så var det en no-brainer för mig att skaffa en. Det har gjort att anhöriga blir lugnare (dvs, jag slipper ha långa diskussioner om varför jag nödvändigtvis ska ge mig ut på egen hand), men det har såklart även gjort att jag haft lättare att komma över tröskeln mentalt att ta mig ut i områden med begränsad mängd människor/långa färdvägar till nån slags civilisation.
Däremot är jag extremt medveten om att även om jag har en inreach, så betyder det inte omgående hjälp.
Drullar jag omkull och bryter båda benen så kommer det innebära rätt lång tid av väntan i relativt stora plågor innan jag kan få assistans, även med en inreach. Det är inte heller säkert att jag faktiskt kommer vara kapabel att larma själv om något händer.
Av bl.a. de anledningarna tar jag inte mer risker när det gäller hur jag beter mig när jag väl är ute i mer stökig miljö, även om min inreach är med.
Tips, planera som vanligt. Lägg in sändaren som en extra säkerhet. Jag har svårt att se att riskanalysen jag gör inför tur själv, med vänner eller när jag guidar skulle ändras för att jag har med en sändare.
