(...) Själv blir jag lite ledsen när jag läser om den senaste tidens fjällräddningar. Ett antal fall där ingen var skadad eller råkat ut för en olycka.
Bara blöta och kalla.
Sådana fall borde betala en administrativ avgift på 5000 sek.
Det är väl bättre och billigare om folk får hjälp
innan "blöta & kalla" utvecklas till "skadade och/eller ihjälfrusna". Jag har fullt förtroende för att proffsen i alla sorters räddningstjänster i alla sorters berg kan göra rätt bedömning av när det är läge att faktiskt rycka ut - och "märkligt nog" brukar de sätta den tröskeln betydligt lägre än många som moraliserar över detta i diverse forumtrådar.
Och deras bedömning underlättas ju enormt, om det rent tekniskt kan ske en tvåvägskommunikation med de/n eventuellt nödställda. Jag tror faktiskt det blir färre utryckningar, om folk bär på en nödsändare - de man förr i tiden gjorde "för säkerhets skull" kan då lättare sorteras bort.
Alla som inte vågar vandra ensamma genom Sarek utan nödsändare är fegisar ! Det handlar som sagt om bra riskbedömning och självförtroende. Då är det självklart att glaciärer går bort.
Det här sättet att tänka vet jag finns, men kommer aldrig själv att förstå. Har inget att bevisa, vare sig för mig själv eller någon annan. Jag vill vandra på platser som Sarek för att det är så sanslöst vackert, inte för att det är "farligt" och/eller någon bedrift. Krävs det en "farlig" toppbestigning eller vad för att komma till någon särskilt vacker punkt, så gör jag en riskbedömning och avgör om den risken är
värd att ta. Den bedömningen påverkas inte av om jag råkar ha en nödsändare.
Har traskat ensam på ett antal minst lika ödsliga och potentiellt farliga platser utan nödsändare - men bara för att det då ännu inte fanns några, OCH för det samtidigt inte fanns något "säkrare" sätt att få uppleva dessa otroliga miljöer. Skulle absolut inte känna mig som en fegis om jag idag tog med mig en nödsändare till precis samma ställen.
Tycker du att de som klättrar säkrat är fegisar och borde frisola i stället? Jag inser att vissa får en kick av faran
i sig, men har som sagt aldrig förstått lockelsen för egen del. Jag fann mycket större njutning och utmaning i att vidga gränserna till vad jag klarar rent tekniskt - och det kan man göra bättre när man är inknuten.
Tycker du att de som inte "vågar" köra bil resp. cykla utan bilbälte resp. cykelhjälm* är fegisar?
* i fallet cykelhjälm har jag personligen bestämt mig för att ta den kalkylerade risken, men jag bor i en idyllisk småstad och har en icke-hjälmkompatibel frisyr 