Ni som har vandrat trepassleden...

[majjen]

...vilka kvalifikationer behövs?

Mina undringar är i huvudsak följande:
Måste man vandra på glaciär? Min förhoppning är att göra en ensamvandring som inkluderar nämnda led. Studerar jag kartan så ser det nordligaste passet besvärligast ut. Som någon skribent här på Utsidan nämnt, så finns den inte markerad på BD 6:an som lämplig färdväg längre. Det ger kanske någon anledning till oro... Även nedstigningen mot Tarfala ser ut att gå "farligt" nära glaciär. Hur ser det ut "i verkligheten"? Visst har jag läst Grundstens beskrivning, men sedan jag följt hans anvisningar för nedstigning i Kärkevagge så är jag övertygad om att en hel del av hans text är hörsägen. Jag skulle vilja få tag på någon/några som själva vandrat denna led sommartid och som har lust att dela med sig av sina erfarenheter, gärna interfolierta med en del bilder. Kanske finns det någon lämplig hemsida...?

Även om ni enbart vandrat delar av denna led är jag tacksam för tips.

Håkan F med planeringsfrossa.
[Ändrat av MAJJEN 2007-05-01 kl 14:23]

 

[thureb]

Läs gamla inlägg

Det finns ett stort antal trådar som behandlar den här turen. Ofta är glaciären vid Knivkammen framsmält senare på sommaren. Stegjärn kan vara nödvändiga om man inte går runt på delvis löst underlag.

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=21602

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=41183

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=39416


http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=39633

Thure

 

[millimeter]

Visst har jag läst Grundstens beskrivning, men sedan jag följt hans anvisningar för nedstigning i Kärkevagge så är jag övertygad om att en hel del av hans text är hörsägen.

Ursäkta OT, men var leden svårare eller lättare än vad Grundsten beskrev den?

 

[Hedman]

Ofta diskuterat

Som sagt, trepass-leden har diskuterats förut. I tråden
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=27974 visar jag följande bild (från 2003) på Pyramidenglaciären (som varierar i storlek från år till år). Rött är den klassiska sträckningen och blått är vägen vi valde för att kravla oss upp. Hela turen finns beskriven på http://www.folder.nu/katter/

 

[mellpat]

Första gången (1967) jag gick upp över den glaciären var den helt barsmält och vi hade inga stegjärn. Men ytan var skålad och i skålarna fanns ofta lite grus så det gick att få tillräckligt fäste. Längst upp vid passet fanns en drygt två meter hög men mycket brant snödriva. Tack vare att min fru hade med en kniv kunde vi skära ut steg i den hårda snön och ta oss upp. Annars hade det blivit att gå tillbaka och ta en annan dalgång.

 

[perlarsson]

Hej!

Gick trepassleden 2005 i augusti i ganska dåligt väder (hyfsat tjock dimma, lätt duggregn) och kommer ihåg den som ungefär så som den är beskriven i Grundstens bok. Tror att vi hade upplevt den som lättare om vädret hade varit bättre. Vägen vi tog upp över det första passet (mellan Pyramiden och Knivkammen) gick (som jag kommer ihåg det) ungefär mellan den röda och den blå linjen på Eriks bild ovan. Helt klart var det nödvändigt med stegjärn just där och då, för det var blankis nästan hela vägen upp till passet. Hur det hade varit att följa den blå linjen över stenarna kan jag inte uttala mig om. Nedstigningen till dalen var inte tekniskt svår utan bara lite dryg. De andra passen (framförallt nummer två) är inte alls lika dramatiska!

Mvh
/Per

 

[janstj]

Eftersom erfarenhet av färdväg är en färskvara bidrar jag med min!

Min erfarenhet från 3-passleden är att jag gick hela 2005.
2006 gjorde jag en variant av den och gick inte passet vid Pyramiden, gick Kaskasavagge öster ut och gick östra Unnar Räitavagge till Unna Räitsstugan istället.
I början och mitten av 1980 gjorde jag 3-4 vinterturer med enbart skidor och hund+pulka samt 2 sommarturer.
Eftersom fjällvärden inte är statisk utan förändras genom åren framförallt glaciärernas avsmältning begränsar jag mig till mina erfarenheter 2005-2006.
Jag valde färdvägen från söder till norr 2005 och 2006. Jag kan även nämna att jag var på långvandringar ca 35 dagar utan proviantering och uppskattat ryggsäckens vikt till ca 30kg. Jag hade också en teleskopstav som jag använde flitigt i 3-passleden.
Jag är vältränad, har sprungit fjällmaraton i Björkliden de senaste 12 åren, och har en gedigen erfarenhet av fjällvandring i Padjelanta/Sarek/Kebne.

Från Tarfalastugan går man Öster om Tarfalajaure och börjar uppstigningen på den markerade moränryggen öster om Kebnepakteglaciären. Vägen är bra markerad med stenrösen. Vid moränryggens slut fortsätter vägen vid ett snöfält till öster om Kebnepakteglaciären på snöfältets högar sida finns en rasbrant/bergvägg.
Snöfältet är sluttande uppför. 2005 upplevde jag en viss osäkerhet här, snön var ganska hård och jag fick sparka in steg i snön. Hade jag haft stegjärn i packningen hade jag använt dom där. 2006 var det löst och tydliga spår i snön, då kändes det tryggt att gå där.
På bergväggen finns en minnesplakett över Jacob Pysch som omkom i området sept. 2001.
Man fortsätter på rösad stig söder om Svarta sjön och kommer till passhöjden (1460 GPS), via ett snöfält som sluttar ner i Svarta sjön. Vid passhöjden finn ännu en minnsplakett över hkp-olyckan här 2003?.
Nerstigningen till Koupervagge är odramatisk på väl markerad stig i småblockig terräng som bitvis är ganska lös. Uppstigningen till passhöjden mot Kaskasavagge känns lång i storblockig terräng där det bitvis är brant och stora block att hitta väg igenom. Nerfarten till Kaskasavagge är enkel där det också finns snöfält som underlättar nedstigningen.
Uppstigningen till sista passet mellan Vaktposten och Pyramiden är enkelt men kanske tröttheten har satt sina spår och balans och ork inte är på topp så det känns ansträngande. Vid passet ser man Unna Räitastugan. Här ska man välja väg. Väster ut finns branta stenhällar med begränsat fäste. Öster därom glaciären som delvis är barsmält och sluttar brant ner. Jag valde 2005 att prova vägen över glaciären och snöfältet.
Funkade bra då, men detta är nog den mest vanskliga delen av 3-passleden. Med stegjärn hade det känts tryggare. När branten är passerad går rösningen på kanten till stupet ned mot sjön på avsatsen nedanför Unna Räitastugan.

Kartans beskrivning av 'lämplig färdväg':
De kartor som tryckes under 1980 var passet mellan Vaktposten och Pyramiden markerad som lämplig färdväg. Det fanns även en markering över Rabots glaciär och Firnpasset till Svarta sjön. Idag finns inte dessa markeringar, en omvärdering har då skett om dessa färdvägar inte är lämpliga.

Tältplatser: Det är högfjällsterräng med begränsade möjligheter till tältning. Sträckan är inte lång men krävande upp/ner. Det går att avverka den på en dag utan alltför högt tempo. Det saknas dock inte tältplatser i området.
Öster om Tarfalajaure finns säkert ett tiotal tältplatser markerade med stenmurar för skydd mot de kraftiga fallvindar som kan förekomma vid Tarfala. Naturligtvis kan man även övernatta i STF-stugan.
Vid Svarta sjön, södra stranden finns några plaser som är utmärkta med stenar.
Vid Kuopervagge öster sjö 1193 finns minst två tältplatser på mossigt fuktigt underlag. I Kaskasavagge finns många tältplatser för den inte allför kräsna tältaren.

/Janne

 

[perlowdin]

Min förhoppning är att göra en ensamvandring som inkluderar nämnda led.

Jag gick den ensam. Kom längs Kungsleden från Stora Sjöfallet, och tyckte jag bara mötte trista typer som endast talade om hur många kilo de bar på, så jag sökte ut trepassleden på kartan och gick den från Tarfala tll Vistas via Unnna Räitavagge.

En sak som slog mig var att det är en ovanligt dum led att gå ensam, eftersom det är massvis av skravel och blockterräng, och det är lätt hänt att man vrickar sig, i vilket fall hjälp är avlägsen.

Leden är hög och vacker, går nära vattendelaren, och glaciären under Pyramiden är såvitt jag vet sprickfri. Dessutom går det att runda stora delar av den. Jag gick i joggingdojor i juli och det fungerade alldeles utmärkt.

Per

 

[pal2]

En bra beskrivning.

Instämmer i allt, riktigt bra sammanfattat. Ett par enkla tillägg.

I Koupervagge tältade jag precis där man kommit ner ifrån Tarfalapasset. En liten jokk rinner ut där och det var lågvatten så det var antagligen "jokkbädden" vid högvatten. När jag rundade sjön passerade jag 1-2 iordninggjorda tältplatser. Vid uppstigningen mot nästa pass mot Kaskasavagge kunde jag se ytterliggare ett 2-3 stenmurar som jag tror var gamla tältplatser, dessa låg mer väster om sjön.

I Kaskasavagge står ett lite röse precix nedanför uppstigningen till sista passet där människor brukar tälta, det kallas visst för Kaskasavagge International av någon anledning.

Vid Unna Räita stugan finns det sisådär 3 tältplatser. Om det skulle vara "fullt" (jodå, har hänt!) så tror jag det bästa är att dra sig vidare västerut.

Lycka Till
Peter P.

 

[millimeter]

På http://web.comhem.se/henrsand/Gispos/pypa.jpg finns en bild av hur passet och glaciären såg ut augusti 2006, det sägs ju att den är betydligt mindre numera än förr.

 

[mo9jan]

Hej! Jag gick leden i början av augusti 2006 och instämmer helt med bilden i länken. Jag passerade glaciären längs den blå linjen, ovan, helt utanför glaciären. Den var helt isig och hadedefinitivt krävt stegjärn. Gick utan problem och var i mitt tycke inte särskilt svår. Stor försiktighet måste dock tas mot en hel del lösa stenar. Retsen av leden till Tarfala är ganska mycket rakt på sak. Risken för skador och utsattheten är självklart större än på tex kungsleden men den kalkylerade risken är helt klart värd att ta. Lycka till!

 

[alven]

När det gäller glaciärpassagerna, kan man kallt räkna med att de är sprickfria så att man som glaciäramatör vågar ge sig på dem med stegjärn?

Tarfalapasset upp mot Svarts sjön känns ju t ex tryggt i det avseendet, man kan ju gå precis i snöfältets kant.