Hej alla,en stilla undran från en mountinbike cyklist,är lite nyfiken på en vandrares syn på mountinbikar på vandringsleder,vore tacksam för åsikter o insikter,har mött både positiva o mindre positiva ute på lederna,vad gäller? allemansrätten eller finns det särskilda bestämmelser för vandringsleder osv,mvh nille
Mountinebike på vandringsled
- Trådstartare nille
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Cykla i terrängen
Allemansrätten gäller även cykling i terrängen, men observera att allemansrätten inte betyder att man får göra vad som helst. Det är förbjudet att ta väg över tomt, plantering eller annan äga som kan ta skada. Hur mycket påverkan som ska anses vara skada kan förstås diskuteras, men det är inte givet att det är tillåtet att cykla överallt där man får gå. Håller man sig till vandringsleder borde det dock inte vara något problem.
Trafikförordningen föreskriver att fordonsförare (dit räknas också cyklister) som färdas i terräng alltid har väjningsplikt mot gående. Terräng är i det här sammanhanget allt som inte är bilväg eller en led som är särskilt anlagd för cykeltrafik. Möter du en vandrare där det är trångt kan du alltså inte kräva att han eller hon ska stiga åt sidan.
Själv tycker jag inte att det gör något om folk cyklar på vandringslederna utom när man geggar till fuktiga partier, särskilt om man kör så att det bildas vallar som hindrar avrinningen.
Hälsningar
Harald
Allemansrätten gäller även cykling i terrängen, men observera att allemansrätten inte betyder att man får göra vad som helst. Det är förbjudet att ta väg över tomt, plantering eller annan äga som kan ta skada. Hur mycket påverkan som ska anses vara skada kan förstås diskuteras, men det är inte givet att det är tillåtet att cykla överallt där man får gå. Håller man sig till vandringsleder borde det dock inte vara något problem.
Trafikförordningen föreskriver att fordonsförare (dit räknas också cyklister) som färdas i terräng alltid har väjningsplikt mot gående. Terräng är i det här sammanhanget allt som inte är bilväg eller en led som är särskilt anlagd för cykeltrafik. Möter du en vandrare där det är trångt kan du alltså inte kräva att han eller hon ska stiga åt sidan.
Själv tycker jag inte att det gör något om folk cyklar på vandringslederna utom när man geggar till fuktiga partier, särskilt om man kör så att det bildas vallar som hindrar avrinningen.
Hälsningar
Harald
Cykel på vandringsled
Det har mycket nyligen gjorts en undersökning i vilken mån cykelåkning på vandringsleder skulle slita mer på naturen jämfört med vandring. Det kan ha varit i sensate nr av Utemagasinet som denna undersökning refereades. Kontentan var i alla fall att cykelåkning inte generellt sliter mera på natuen, våta partier slits mera. Men på många andra underlag sliter cykelåkningen mindre än vandring och spåren blir också smalare. Men slitaget från cyklister beror delvis på hur duktig cyklisten är, i nerförsbackar sliter ovana cyklister mer på naturen (och på däcken) genom att bromsa i onödan. Annars finns det många som ANSER att cykelåkning skulle slita mer på naturen men åsikter utan faktaunderlag är bara dumheter, t e x http://www.fjallklubben.org/goteborg/cyklar.html. Däremot har jag personliga erfarenheter av hur Sörmlandleden ser ut efter motorkrossåkande, det SLITER på naturen.
Det har mycket nyligen gjorts en undersökning i vilken mån cykelåkning på vandringsleder skulle slita mer på naturen jämfört med vandring. Det kan ha varit i sensate nr av Utemagasinet som denna undersökning refereades. Kontentan var i alla fall att cykelåkning inte generellt sliter mera på natuen, våta partier slits mera. Men på många andra underlag sliter cykelåkningen mindre än vandring och spåren blir också smalare. Men slitaget från cyklister beror delvis på hur duktig cyklisten är, i nerförsbackar sliter ovana cyklister mer på naturen (och på däcken) genom att bromsa i onödan. Annars finns det många som ANSER att cykelåkning skulle slita mer på naturen men åsikter utan faktaunderlag är bara dumheter, t e x http://www.fjallklubben.org/goteborg/cyklar.html. Däremot har jag personliga erfarenheter av hur Sörmlandleden ser ut efter motorkrossåkande, det SLITER på naturen.
Referens
Rätta referensen till "Markslitage i fjällmiljö - en jämförelse mellan cykling och vandring" är Annica Ideströms examensarbete vid Umeå universitet
http://www.bmg.umu.se/samarbeta/Examensarbete_naturgeografi/Abstracts/Idestrom_00.htm
Rätta referensen till "Markslitage i fjällmiljö - en jämförelse mellan cykling och vandring" är Annica Ideströms examensarbete vid Umeå universitet
http://www.bmg.umu.se/samarbeta/Examensarbete_naturgeografi/Abstracts/Idestrom_00.htm
Per Johanesson skrev:
: Däremot har jag personliga erfarenheter av hur Sörmlandleden ser ut efter motorkrossåkande, det SLITER på naturen.
Som MTB entusiast måste jag instämma. MTB har knappast ngn nämnvärd invekan på naturen, många gånger bidrar MTB-åknigen på ett positivt sätt till att hålla stigar öppna.
Motorcrossåkning däremot är en en förbannelse. På några ställen av Upplandsleden har det vid enstaka tillfällen förekommit och skadorna av en enda motorcrosscykel är uppenbara direkt. De skador jag sett har visserligen läkts över tid men det kan ta månader och halvår innan spåren av en enda är försvunna.
Att hålla motorcross borta är inte uttryck för någon sorts förbudsklåda utan ett äkta naturvårdsintresse. Skulle jag få syn på en motorcrossåkare som rev sönder fin stig skulle jag faktiskt omedelbart ta mobilen och kontakta myndigheterna. Så stora blir skadorna.
Bäst att jag tillägger att jag inte ha något mot motorcross i sig. Den får gärna finnas men bör hållas i särskilda områden.
Per
: Däremot har jag personliga erfarenheter av hur Sörmlandleden ser ut efter motorkrossåkande, det SLITER på naturen.
Som MTB entusiast måste jag instämma. MTB har knappast ngn nämnvärd invekan på naturen, många gånger bidrar MTB-åknigen på ett positivt sätt till att hålla stigar öppna.
Motorcrossåkning däremot är en en förbannelse. På några ställen av Upplandsleden har det vid enstaka tillfällen förekommit och skadorna av en enda motorcrosscykel är uppenbara direkt. De skador jag sett har visserligen läkts över tid men det kan ta månader och halvår innan spåren av en enda är försvunna.
Att hålla motorcross borta är inte uttryck för någon sorts förbudsklåda utan ett äkta naturvårdsintresse. Skulle jag få syn på en motorcrossåkare som rev sönder fin stig skulle jag faktiskt omedelbart ta mobilen och kontakta myndigheterna. Så stora blir skadorna.
Bäst att jag tillägger att jag inte ha något mot motorcross i sig. Den får gärna finnas men bör hållas i särskilda områden.
Per
Stilla svar
Jag har full förståelse för de som vill prova nya/udda/spännande/plojiga färdsätt och har kanske själv ibland haft dåligt samvete för de spår jag satt. Problemet är ju att mossor och lavar slits hårdare av det större marktryck som ett däck utför jämfört med en sko.
Det katastrofala med däcket är att det gör ett kontinuerligt spår/sår som ger upphov till fortsatt erosion av rinnande vatten.
Skons spår ger färhoppningsvis bara upphov till en vattensamling som så småningom återställs eftersom ingen fortsatt erosion uppstår.
Jag har full förståelse för de som vill prova nya/udda/spännande/plojiga färdsätt och har kanske själv ibland haft dåligt samvete för de spår jag satt. Problemet är ju att mossor och lavar slits hårdare av det större marktryck som ett däck utför jämfört med en sko.
Det katastrofala med däcket är att det gör ett kontinuerligt spår/sår som ger upphov till fortsatt erosion av rinnande vatten.
Skons spår ger färhoppningsvis bara upphov till en vattensamling som så småningom återställs eftersom ingen fortsatt erosion uppstår.
Torkel skrev:
Det katastrofala med däcket är att det gör ett kontinuerligt spår/sår som ger upphov till fortsatt erosion av rinnande vatten. Skons spår ger färhoppningsvis bara upphov till en vattensamling som så småningom återställs eftersom ingen fortsatt erosion uppstår.
Det stämmer att stigar förorsakar erosion i brant terräng med stora höjdskillnader, i Nepal blir vissa stigar oskiljbara från regelrätta bäckar när det är störtregn, men gäller knappast i typiskt platt svensk terräng. I Californien hanterar man det genom att här och där på stigarna sätta upp gummi flippar, eller vad man ska kalla dem, som blockerar stigen för vatten och leder av det till sidan. Eftersom de är av gummi viker de sig lätt för både fötter och cyklar, ganska fiffigt faktiskt.
Per
Det katastrofala med däcket är att det gör ett kontinuerligt spår/sår som ger upphov till fortsatt erosion av rinnande vatten. Skons spår ger färhoppningsvis bara upphov till en vattensamling som så småningom återställs eftersom ingen fortsatt erosion uppstår.
Det stämmer att stigar förorsakar erosion i brant terräng med stora höjdskillnader, i Nepal blir vissa stigar oskiljbara från regelrätta bäckar när det är störtregn, men gäller knappast i typiskt platt svensk terräng. I Californien hanterar man det genom att här och där på stigarna sätta upp gummi flippar, eller vad man ska kalla dem, som blockerar stigen för vatten och leder av det till sidan. Eftersom de är av gummi viker de sig lätt för både fötter och cyklar, ganska fiffigt faktiskt.
Per
Cykelunderhållning?
Det råder inget tvivel om att cykling "sliter" mer på naturen än vandring. Jag tänker förutom de ovan nämda "negativa" konsekvenserna även på underhåll av cykeln, såsom smörjning av kedja, man kanske tappar en eker...
... så ur ett hedonistiskt utilitaristiskt etiskt tänkande så är vandring att föredra framför cykling i allmänhet och i fjällvärlden i synnerhet.
(Om man nu inte räknar med att den positiva känslan cyklisten får, överväger de skador och de negativa känslorna han/hon orsakar)
Glad cykel- och vandringshelg!
/Daniel
Det råder inget tvivel om att cykling "sliter" mer på naturen än vandring. Jag tänker förutom de ovan nämda "negativa" konsekvenserna även på underhåll av cykeln, såsom smörjning av kedja, man kanske tappar en eker...
... så ur ett hedonistiskt utilitaristiskt etiskt tänkande så är vandring att föredra framför cykling i allmänhet och i fjällvärlden i synnerhet.
(Om man nu inte räknar med att den positiva känslan cyklisten får, överväger de skador och de negativa känslorna han/hon orsakar)
Glad cykel- och vandringshelg!
/Daniel
