Så länge man inte handlar kepsen, eller vad det nu månne vara svart, eller ägnar sig åt varusmuggling så kommer ju en del av ens pengar att indirekt tillfalla staten genom skatter och momsintäckter. Många klagar på konsumtion, men konsumtion är inte bara till ondo utan driver även ekonomin och gör att människor får arbeten och kan betala skatter som genererar inkomster till vår gemensamma kassa.
-
Om "Fritt Forum"
Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.
OBS!
Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.
Moraliskt försvarbart med märkeskläder?
- Trådstartare Öhrnell
- Start datum
Aktuellt
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Kliver in utan att läsa allt.... Överkonsumtion kan man väl diskutera i etiska termer tycker jag. (Fler prylar än man har behov till, eller "värre" prylar än man har behov till.) Men jag undrar verkligen om det finns (i detta sammanhanget) självklara inneboende värden i ett plagg bara för att det har "ett märke".
Konkret exempel: Om jag har behov för ett par byxor (inte fler) så kan det väl i princip kvitta om just det plagget har märke eller inte givet att alla andra parametrar (barnarbete, miljövidrig bomullsodling, transportavstånd, slitstyrka) är lika?
[Exemplet med Hells Angels är helt enkelt tokigt, för det handlar ingalunda om märkeskläder. Att ha kläder eller annat med symboliserande budskap är en helt annan diskussion. T-shirt med totalitära makter på, med haschlöv, med låttexter, med ytliga budskap bla bla bla... En helt annan sak, det tror jag.]
Konkret exempel: Om jag har behov för ett par byxor (inte fler) så kan det väl i princip kvitta om just det plagget har märke eller inte givet att alla andra parametrar (barnarbete, miljövidrig bomullsodling, transportavstånd, slitstyrka) är lika?
[Exemplet med Hells Angels är helt enkelt tokigt, för det handlar ingalunda om märkeskläder. Att ha kläder eller annat med symboliserande budskap är en helt annan diskussion. T-shirt med totalitära makter på, med haschlöv, med låttexter, med ytliga budskap bla bla bla... En helt annan sak, det tror jag.]
Allt detta beror ju på hur man valt att sätta räntor, skatter och alla andra styrmedel. Ekonomiska system genererar ju inte sånt på egen hand, och där man låter detta styras av marknaden finns det många värden som undervärderas, beroende på t ex att den som säljer helt enkel är i en dålig förhandlingssituation p g a sådant som lagar eller annat medför.
En mycket enkel och stor brist är förstås att det allra mesta när det gäller lagar är nationellt.
En annan effekt är ju när politiker och t o m stats- och regeringschefer blir passagerare i befintliga system, och inte förmår förändra spelreglerna på det sätt som vissa delar av marknaden skulle ogilla.
Det finns ju enstaka exempel på modeprylar som faktiskt är billiga också. Cheap mondays t.ex. (dessutom sydda i italien). Det är ju ganska roligt. Mer sånt, speciellt inom friluftsvärlden (itab är inte jämförbart, då de inte har någon hype, och inte heller tillverkar sina pryttlar i europa).
Jag tycker all privat bilkörning, alla privata flygresor och en hel del annat ska förbjudas. Sen när det gäller kläder är jag inte säker på att folk klarar av detta riktigt på egen hand, det vore bättre att staten delade ut enkla och funktionella kläder åt oss, och att man sedan slapp fundera eller inbilla sig att man "måste" ha.
PS. Jag är inte så ironisk som man kan tro.
PS. Jag är inte så ironisk som man kan tro.
Jaha, men bara vissa utvalda får ha keps?!?! Orättvist!!!
Dessutom heteronormativt att vuxna kvinnor inte får ha fickor.
Vafalls, pratar bäste herr Öring om likarättvisa, behovsrättvisa eller prestationsrättvisa?
Dessa herrar med keps saknar med all önskvärd tydlighet den hårväxt som skyddar andra från solsting och irriterande hud. Att tvinga de övriga ha keps, eller att förvägra de skalliga keps - vilken slags rättvisa är det?
Just detta undrar jag ängsligt, just nu när Mezzner verkligen tydliggör våra möjligheter...
Förhastade slutsatser sparar förvisso dyrbar tid men kan ställa till en del andra problem.
En järnspis kan inte flyga.
Min mamma kan inte flyga; betyder det att min mamma är en järnspis?
Eller är det så att alla kvinnor, inte kan flyga, samt är järnspisar?
Betyder det också att min far (som är man) kan flyga?
Eller att alla män är mina fäder???
Jag tror att det bör kollas upp så att det inte föreligger orättvisor beträffande fickorna och kepsarna, men det kan vara fel att dra genusrelaterade slutsatser om mina intentioner ifrån den enda bilden ovan.
En järnspis kan inte flyga.
Min mamma kan inte flyga; betyder det att min mamma är en järnspis?
Eller är det så att alla kvinnor, inte kan flyga, samt är järnspisar?
Betyder det också att min far (som är man) kan flyga?
Eller att alla män är mina fäder???
Jag tror att det bör kollas upp så att det inte föreligger orättvisor beträffande fickorna och kepsarna, men det kan vara fel att dra genusrelaterade slutsatser om mina intentioner ifrån den enda bilden ovan.
Mycket intressant trådstart. För att fortsätta på temat så föreslår jag en teoretisk diskussion:
Låt oss säga att det fanns dyra plagg (friluftsplagg för att hålla oss till Utsidan) som inte var bättre än billiga plagg utan enbart var dyra på grund av sitt varumärke. Inga exempel krävs. Detta är en rent hypotetisk diskussion. Men om det vore så, är det då etiskt försvarbart för mig (och dig) att köpa ett sådant plagg?
Om alternativet är det Öhrnell lägger fram så måste svaret bli nej. Hur många barn i SOS barnbyar överlever hur många år på prisskillnaden mellan en softshelljacka från ITAB och en från Arcteryx? Vad får jag själv istället? En ytterst etiskt tveksam boost av mitt ego. Som regel inbillad, men det läggs ju miljarder i reklam varje år på att fortsätta att underhålla mina inbillade ego-booster.
Nu är åtminstone jag rätt bra på att hitta på undanflykter från den typen av jämförelser. Och världen är inte alltid så enkel att det går att översätta i praktiskt handlande. Men det beror nog mest på att jag som regel inte vill. Liksom de flesta människor väger jag för lätt när min moraliska halt mäts.
Fast skillnaden är ganska stor mellan att förneka en sjukdom och att försöka göra något åt den. Jag hoppas att jag dag för dag kan bli lite bättre på det. Bättre på att inte förbruka mer av våra gemensamma resurser här på klotet än vad jag borde, för att anknyta till en miljödiskussion nyligen här på Utsidan.
Ett problem är ju att om man drar allt till sin spets så förbrukar jag ju minst resurser om jag slutar leva helt och hållet. Jag är inte riktigt beredd att gå så långt. Jag har ju utan egen förskyllan fötts i en resursrik del av världen. Bättre då att utnyttja de resurserna till att förändra och påverka. Mig själv först, och andra sedan.
Jörgen
Låt oss säga att det fanns dyra plagg (friluftsplagg för att hålla oss till Utsidan) som inte var bättre än billiga plagg utan enbart var dyra på grund av sitt varumärke. Inga exempel krävs. Detta är en rent hypotetisk diskussion. Men om det vore så, är det då etiskt försvarbart för mig (och dig) att köpa ett sådant plagg?
Om alternativet är det Öhrnell lägger fram så måste svaret bli nej. Hur många barn i SOS barnbyar överlever hur många år på prisskillnaden mellan en softshelljacka från ITAB och en från Arcteryx? Vad får jag själv istället? En ytterst etiskt tveksam boost av mitt ego. Som regel inbillad, men det läggs ju miljarder i reklam varje år på att fortsätta att underhålla mina inbillade ego-booster.
Nu är åtminstone jag rätt bra på att hitta på undanflykter från den typen av jämförelser. Och världen är inte alltid så enkel att det går att översätta i praktiskt handlande. Men det beror nog mest på att jag som regel inte vill. Liksom de flesta människor väger jag för lätt när min moraliska halt mäts.
Fast skillnaden är ganska stor mellan att förneka en sjukdom och att försöka göra något åt den. Jag hoppas att jag dag för dag kan bli lite bättre på det. Bättre på att inte förbruka mer av våra gemensamma resurser här på klotet än vad jag borde, för att anknyta till en miljödiskussion nyligen här på Utsidan.
Ett problem är ju att om man drar allt till sin spets så förbrukar jag ju minst resurser om jag slutar leva helt och hållet. Jag är inte riktigt beredd att gå så långt. Jag har ju utan egen förskyllan fötts i en resursrik del av världen. Bättre då att utnyttja de resurserna till att förändra och påverka. Mig själv först, och andra sedan.
Jörgen
Det är alltid svårt med moral...den är liksom töjbar och har ingen direkt form. Det en tycker är omoraliskt avfärdar en annan direkt med mer eller mindre genomtänkta argument...eller så orkar de inte bry sej.
Men jo, jag håller också på att "gå upp i limningarna" såhär i jultider...helt sjuk köphysteri!
Men jo, jag håller också på att "gå upp i limningarna" såhär i jultider...helt sjuk köphysteri!
