Vet att flera olika sällskap vandrat genom Sarek sen minst 3v tillbaks i år. Ser fint ut. Brukar ofta va fint tidigt på sommaren, och mindre folk.
Luohttoláhko, möjligen Rapadalen södra
- Trådstartare Elvah
- Start datum
Under årens lopp har det blivit ganska många tidiga vandringar i Sarek med omnejd för min del. En bidragande orsak är fågelskådning, det händer mycket i juni på den fronten. Många av mina inlägg på bloggen beskriver förhållandena som kan råda, och efter den snörika vårsommaren 2015 skrev jag också en artikel om hur det var då:
Vinter på sommarfjället
Jag följde upp denna artikel med inlägg på bloggen (juli och augusti 2015). Det året var flygfotona från Sarek nästan helvita under juni och många vandrare ställde in eller bokade om sina resor. Självklart får man räkna med att en vandring blir mer strapatsrik under snörika förhållanden och att det uppkommer fler riskmoment. Men den som har erfarenhet av både snö och sarekvandring sedan tidigare klarar nog av att lösa problemen efter hand. Bara för att det är vitt på flygfoton så betyder det inte att det är omöjligt att ta sig fram. Varmt väder som ger höga vattenflöden även i småjokkar är väl det som är svårast att bemästra. Plana ytor av försvagad snö med jokkar eller smältvattensamlingar under måste man också vara uppmärksam på. Det kan bli en hel del omvägar, för säkerhets skull.
Vinter på sommarfjället
Jag följde upp denna artikel med inlägg på bloggen (juli och augusti 2015). Det året var flygfotona från Sarek nästan helvita under juni och många vandrare ställde in eller bokade om sina resor. Självklart får man räkna med att en vandring blir mer strapatsrik under snörika förhållanden och att det uppkommer fler riskmoment. Men den som har erfarenhet av både snö och sarekvandring sedan tidigare klarar nog av att lösa problemen efter hand. Bara för att det är vitt på flygfoton så betyder det inte att det är omöjligt att ta sig fram. Varmt väder som ger höga vattenflöden även i småjokkar är väl det som är svårast att bemästra. Plana ytor av försvagad snö med jokkar eller smältvattensamlingar under måste man också vara uppmärksam på. Det kan bli en hel del omvägar, för säkerhets skull.
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Det ser väldigt fint ut på Luohttoláhko på dessa foton, och snön verkade vara hård och bra att gå på. När den sedan "ruttnar" av värmen kan det bli mycket jobbigt att ta sig fram. På Luohttoláhko så inträffar detta olika tidigt varje sommar och just i år kan man väl förvänta sig att det blir senare än vanligt. Bra att planera vägval nere i de omgivande dalarna som alternativ.
Tack alla som bidragit med kunskap och tips och hjälpt mig få till en helt fantastisk vildmarkstur!! <3 Igen: Utsidan är bara bäst. Här finns verkligen allt man behöver veta, och finns det inte räcker det att ställa frågan. 
Jag kommer väl skriva lite mer utförligt så småningom, men för att återkoppla lite till det som diskuterats här i tråden:
Jag kommer väl skriva lite mer utförligt så småningom, men för att återkoppla lite till det som diskuterats här i tråden:
- Det blev Jiegnavágge upp till Luohttoláhko pga vindstilla/myggläge. Och det är jag mycket glad för! Vilken entré med Pårtefjällen där borta!!
- Vandring i snön längsmed nerkanten av Svenonius glaciär var inte något jag planerat göra, men så blev det, och vilken upplevelse. Så nära glaciärvandring en kan komma utan att vara glaciärkunnig! Det hade jag missat om jag gått upp längre fram i Sarvesvágge.
- Däremot kändes inte Loamekhyllerutten rätt. Det kändes som ett för tidigt utträde ur Sarek. Passar kanske bättre som entré.
- Snöfälten hade jag stor nytta av. Endast i sluttningen ner mot Noajdevágge var snön mjuk och besvärlig. Snöläget gjorde också övergången vid det NÖ utflödet från Luohttojávvre oväntat rejält. Det funkade med nöd och näppe med kängorna på, blev mycket långt och här och där var botten och den nyframsmälta marken kvicksand - samma i området runt Svenonius glaciär. Viktigt att känna med stavarna.
- Stuolojågåsj var mycket riktigt strid. Dessutom ett imponerande stort svämkägleområde som breder ut sig när man närmar sig, i takt med att dånandet från fors och sten ökar. Ett riktigt maffigt crescendo! I ösregn, ska sägas. Det var inte lite skräckinjagande. Jag hamnade rakt på den där förgreningen av huvudfåran som man kan se på kartan och fann ett bra ställe, men fick söka med stavarna för inte sätta fötterna i lårdjupa hålor eller på stenar som rörde sig. Så det var rejält! (Men inte värre än att jag kunde sätta kameran på självutlösare och backa ut en meter igen. Två hade jag dock inte velat backa. )
- Jag tycker även att vattendraget från Lullihavágge var svårt. Även det passerades i regn...
- Bielloriehpjågåsj: Inte fullt knädjup, SVINHAL övergång av norra fåran på klipphäll precis ovan förgreningen..? Eller var har ni andra gått? Jag sökte och sökte där, men tyckte det lutade för mycket eller totalforsade mest överallt. Tänkte att det MÅSTE vara på den lite bredare klipphällen folk går över?? Liiite väl strömt i relation till hur halt det var dock! Först kikade jag på ett tydligt vadställe nedan ett litet vattenfall på 810 m, men tyckte det var för mycket vatten. (Ja det regnade då med...)
- Den djupa ravinen därefter var inte problematisk, det var bra sikt trots regnet, men vattendraget krävde vad. Passerades vid 860 m.
- The Dark Side vandrades nere vid vattnet eller 100-200 m upp. Först ungefär mittemot Skoarkkijávrátja vek jag av uppåt på höjd. Under uppfärden såg jag först tre älgar och senare två, i björkskogen på hyfsat nära håll. Därefter, när jag stack upp huvudet på kalfjället, såg jag en björn på sluttningen, kanske 300 m från mig, som fort satte av bort i galopp.
- Snåren i Sarvesvágge och Rapadalen: Men varför går folk i manshöga videsnår, varför följer de inte den fina, upptrampade stigen som går runt snåren istället?!
Senast ändrad:
En rättelse om vadet av Bielloriehpjågåsj! Övergången av en första nordlig fåra på klipphäll, tror jag vid närmare eftertanke var nedan sammanflödet, vid en förgrening.
Det var som sagt den enda "plana" och bredare punkten jag kunde finna, men det var rätt rejält forsigt med vatten även där och halt. Det kändes inte helt solklart, men på tok för forsigt runtom. Även när den andra fåran skulle vadas tyckte jag det var mycket lutning överallt och hittade bara precis det här planare stråket.
En anledning till min osäkerhet kan ju ha varit att jag inte minns att någon beskrivit Bielloriehpjågåsj som särskilt besvärlig, så jag undrade om jag fått det helt fel att folk vadar på det här stället nedan sammanflödet..? Det är en helt annan femma om man är inställd på att andra upplevt det halt och strömt.
Men det kan ju hänga ihop med regnet jag gick i.Tyvärr har jag inte fått med själva vadstället på bild, men jag har runtom. Här är platsen på håll:
Nedan är klipphällen så nära jag har bild på, men den syns ju bara i profil så man ser ju inte riktigt bredden på vattnet mer än att det inte är stilla då.
Det kan ha varit cirka 3 meter brett om man räknar med lite grundare skvalvatten ut på klipphällen...Här är en bakåtblick efter passeringen av den andra fåran - även här är klipphällsvadet lite dolt nedan klippkant...
Här är vadstället som jag såg vid vattenfallet vid 810-metersnivån där jag tyckte det såg ut att vara mycket vatten (dessutom brant ner i regnet):
Senast ändrad:
Tack igen, och här är några kommentarer och en fråga.
Det där svinhala har jag aldrig lagt märke till, men det kan jag ju ha missat. Fast när jag nu ser din beskrivning ovan så känner jag igen att jag vadat något nedanför, där jokken är relativt smal. Det måste varit betydligt mindre vatten de gångerna.
Låter också som mer vatten än jag varit med om, men på Min karta ser ju övergången mycket bra ut och ravinen inte väldigt djup.
Det låter som samma väg som jag tagit. Betyder det att du trots allt hittade lite vide att manövrera i? MEN en björn!! Nu blir jag grön i hela ansiktet. Den hade jag velat se.
Det kan man verkligen fråga sig.Snåren i Sarvesvágge och Rapadalen: Men varför går folk i manshöga videsnår, varför följer de inte den fina, upptrampade stigen som går runt snåren istället?!
Senast ändrad:
Jag vill inte på något sätt mena att det var lättvandrat i vare sig Sarvesvágge eller the dark side. Däremot har folk kanske lite olika uppfattningar om vad lättvandrat är eller om det är önskvärt att det inte ska vara snårigt. Vide fanns det och i vide gick jag. Men jag lyckades också se videpartierna och välja vägar runt dem, tycker jag, och det fanns rejäla stigar att finna. (Men man ska kanske inte räkna med att lyckas finna dem.)
För mig handlar det inte om att undvika snåret. Jag känner en enorm lycka av att stå mitt i den där oerhörda växtkraften. Nedan, ett stycke regnskog i Sarvesvágge. Vem vill inte dyka rakt in där?!
Till de som inte kan identifiera sig med viljan att dyka rakt in där, till de som känner att de har någon annanstans de måste hinna: Planera för bövelen inte en vandring här!
Det sagt, så är det ju inte otrevligt att råka på en liten hjälpsam stig medan man nu ändå står där och upplever helheten (men bara ser en vägg 30 cm framför näsan - Sarvesvágge var allt värst på den punkten, utifrån vad jag hamnade i).
Passagen the dark side:
Efter att ha passerat det öppna landskapet vid min tältplats nära mötet Sarvesjåhkå-Rapaälven, trasslade jag mig fram genom videsnår av den typen som växer över vatten. Det var blött, tätt, trixigt och jag fick flera gånger vända och försöka hitta nya vägar genom labyrinten av vattenhål, kanaler, grova videstammar och täta snår.
När jag närmade mig de trakter som verkligen är markerade som våtmarker blev det ohållbart. Då gick jag upp i skogen (max 100-200 m upp eller precis i kanten), och det var väldigt snårigt fram till och i början vid Biellorieppjávrre.
Men där det på Calazo 1:25.000-kartan är markerat som snårigt från mitten av sjön fram till fjällhedarna mellan jokkarna från 1608 och 1678, gick jag inte i ett enda snår just där! Det var så jag undrade när det jag sett på YouTube skulle börja, och det gjorde det inte. -Om man bortser från några helt vanliga videpassager då, och kanske inte riktigt 2 km sallad.
Men förstås: De manshöga rallarrosorna! Inte helt oproblematiska de heller där de överväxer håligheter, rötter, stenar, fallna trän och hela småraviner och vattendrag. (Ett av tre missöden på turen var faktiskt just att snubbla på en trädstam i ett blomstersnår när jag missat att använda stavarna som blindkäppar. Det andra missödet var när jag trampade ner i ett hål när kameran skulle sättas upp på en stor sten på Kungsleden. Det tredje när jag rullade in glasögonen i tältet och mosade ner det i ryggsäcken - men det gick bra, tur jag tog de böjliga pilotbågarna.
)
Senast ändrad:
