Luohttoláhko, möjligen Rapadalen södra

[Elvah]

Grundplanen för turen: Luohttoláhko. Första självklara färdalternativet i mitt huvud: upp Jiegnavágge-Svenonius glaciär, för att få hela vyn över Luohttoláhkko mot Pårte. Sedan över platån, Loametjåhkkåhyllan osv till Kvikkjokk.

Men ju mer jag läst på, ju mer intresserad har jag blivit av Sarvesvágge. Så då har jag tänkt att jag rundar Luohttotjåhkkå istället innan jag går upp, och får lite mer dalgång.

Sedan har jag funderat mer på Sarvesvágge… och då bidde det uppgång Noajdevágge…

Det har liksom fortsatt, och nu har jag nuddat vid tanken att jag skippar Luohttoláhko och tar hela Sarvesvágge och The Dark Side runt Bielloriehppe istället. Det är en vandring jag OCKSÅ vill göra. Men både och hinns inte på denna tur.

Så: Luohttoláhko är plan A. Rapadalen blir plan B om det vankas noll sikt. (Går i mitten av juli så det lär ju vara en del mygg… vatten??)

Frågetecken kring plan A är:

• Med kriteriet så lite sten som möjligt, vilken av uppgångarna till Luohttoláhko är bäst?

Och kring plan B:

• Vattendragen runt Bielloriehppe, hur hanteras de? Hittar ju mest skräckhistorier om snåren, men inte om vattnen. Ickeproblem? Gaskasjågåsj, Stuolojågåsj - nedan förgreningarna eller..?
• Och en gång för alla, vilken är den smidigaste färdvägen?
• Sträckan Bielloriehpjågåsj-Gådokjåhkåbron hittar jag ingen läsning om, något särskilt besvärligt här?

 

[OBD]

Här kan du läsa om en tur jag gjorde i augusti 2009 som omfattade både Luohttoláhko och södra sidan av Rapadalen:

Sarek i augusti 2009

Här berättar Bertil om sin 14-dagarsvandring i Sarek.

www.utsidan.se

/ Bertil

 

[Elvah]

Här kan du läsa om en tur jag gjorde i augusti 2009 som omfattade både Luohttoláhko och södra sidan av Rapadalen:

Sarek i augusti 2009

Här berättar Bertil om sin 14-dagarsvandring i Sarek.

www.utsidan.se

/ Bertil

Vilken perfekt tur... Riktigt fin! Jag har tyvärr inte så många dagar.
Det låter som en mycket enkel vandring på stig du beskriver runt Bielloriehppe!? Var gick du då? Var ligger den förfallna kåtan?

 

[bfia73]

Hej!

Jag tycker inte du ska välja bort Luohttolahko. Det är en väldigt märklig och vacker plats.

Jag gick upp söderifrån i väldigt enkel terräng, på ryggen mellan Balgatjåhkå och Skajdasjjåhkå, och tältade vid en av de små pölarna uppe på platån.

Ha en fin tur! 😃

Mvh Filip

 

[undvall]

Hejsan,

Fin tur du har planerat! Om jag förstår dig rätt är planen antingen att gå upp via Jiegnavagge eller fortsätta genom Sarvesvagge och sen gå upp på Luohttolahko från norr. Jag har gjort bägge och kan för mitt liv inte välja vilken som jag gillar bäst. Så personligen hade jag låtit vädret bestämma. Står man vid mynningen av Jiegnavagge och solen skiner har jag tveklöst gått upp mot Luohttolahko. Har du gott om tid går det ju att bestiga någon av topparna med utsikt ner mot Njoatsovagge.

Men om du väljer att fortsätta genom Sarvesvagge (som också är en oerhört vacker vandring) tror jag att det är uppgången genom Noajdevágge som gäller. Det är mycket brant upp mot Luohttolahko på andra ställen längs Sarvesvagge, men någon här på utsidan kanske har gått där.

Södra sidan av Rapadalen tycker jag inte är så illa som vissa får det att låta som. När jag gick där valde vi till stora delar att gå ganska högt. Blir lite brantare, men mindre med videsnår och lättare att orientera sig. Dessutom är utsikten ner mot Rapaselet fantastisk. Några problem med vaden minns jag inte, men med tanke på hur brant det är lär de ju snabbt bli svåra att passera om det hällregnar.

/ Stefan

 

[smux]

Vi gick över Luohttolahko förra sommaren, startade från Kvkkjokk, via Pårek och Sähkok och hyllan 1240. Rejält brant och stenig uppstigning efter vadet av Ruopsokjåhkå samt passagen invid Bálgatjåhkås mycket djupa och branta ravin. Själva Luohttolahko är även mycket stenigt i sina södra och centrala delar, medan området norrut närmare Sarvesvagge är mer grönt och erbjuder många bra tältplatser. Vi skråade ner i Sarvesvagge från Luohttolahko i höjd med renvaktarstugan i Sarvesvagge. Den slänten är merparten gräsbeväxt och är nog en av de enklare uppstigningarna till Luohttolahko om man vill undvika stenig terräng. Givetvis brant och många höjdmeter, men inte direkt svårt.

 

[OBD]

Vilken perfekt tur... Riktigt fin! Jag har tyvärr inte så många dagar.
Det låter som en mycket enkel vandring på stig du beskriver runt Bielloriehppe!? Var gick du då? Var ligger den förfallna kåtan?

"Stigen" tenderade att bli litet blöt så jag drog mig något högre upp. Den förfallna kåtan är inte markerad på senare utgåvor av kartan. På karta 1:100000 låg den ca 5mm väster om B i Biellorieppjavrre och ca 5mm norr om höjdkurvemarkeringen 640. (Nu vet du precis )

 

[OBD]

Vi gick över Luohttolahko förra sommaren, startade från Kvkkjokk, via Pårek och Sähkok och hyllan 1240. Rejält brant och stenig uppstigning efter vadet av Ruopsokjåhkå samt passagen invid Bálgatjåhkås mycket djupa och branta ravin. Själva Luohttolahko är även mycket stenigt i sina södra och centrala delar, medan området norrut närmare Sarvesvagge är mer grönt och erbjuder många bra tältplatser. Vi skråade ner i Sarvesvagge från Luohttolahko i höjd med renvaktarstugan i Sarvesvagge. Den slänten är merparten gräsbeväxt och är nog en av de enklare uppstigningarna till Luohttolahko om man vill undvika stenig terräng. Givetvis brant och många höjdmeter, men inte direkt svårt.

Instämmer helt. Vill bara lägga till att jag har gått upp från Sarvesvagge ungefär där ni gick ner. Det var inga svårigheter.

 

[fowwe]

Och kring plan B:

• Vattendragen runt Bielloriehppe, hur hanteras de? Hittar ju mest skräckhistorier om snåren, men inte om vattnen. Ickeproblem? Gaskasjågåsj, Stuolojågåsj - nedan förgreningarna eller..?
• Och en gång för alla, vilken är den smidigaste färdvägen?
• Sträckan Bielloriehpjågåsj-Gådokjåhkåbron hittar jag ingen läsning om, något särskilt besvärligt här?

Många kloka råd har getts redan, men något kan jag bidra med. Gaskasjågåsj vadas enkelt i sitt delta. Skulle tro att en stig leder dit om du kommer från väster. Sedan följer stigen utmed Sarvesjåhkå, men man kan så småningom gena genom skogen och passera ganska nära den förfallna stugan. Stuolojågåsj är inte jättestor men lite strid (min kompis Anders föll omkull där en gång). Därefter är det ganska tät björkskog om man väljer den och inte siktar upp i stenskravlet (de lärde tvistar om skogen eller skravlet är bäst). Själv har jag använt skogen ett par gånger så du vet därmed min åsikt. Med lite tur hittar man viltstigar och tar sig ganska behändigt igenom. När man passerat "hörnet" av The Dark Side går man med fördel ganska långt ner. Där finns en hyfsat bra viltstig mellan de jokkar som kommer från de två gamla glaciärskålarna. Tältmark finns. Även fortsättningen går bra i skogen nära älvstranden men sedan får man plöja en sträcka med tjockt vide upp till öppen mark vid Bielloriehpjågåsj. Där kan man tälta. Fortsättningen går väster om Lávnnem, ganska högt upp så man slipper det värsta videt.

En mycket djup och klippig jokkravin måste passeras en dryg km söder om relästationen. På Calazos karta 1:50k kallas jokken Sadjemjågåsj (kan det verkligen stämma), men på Min karta (LM) har den inget namn. Om det är väldigt dålig sikt är ravinen vansklig, man måste kunna se den motsatta sidan, annars blir det bara en chansning. Är det dåligt väder kan man hellre gå utmed Rapaälven och passera jokken innan man stiger uppför igen och fortsätter väster om Gådokvárásj. Efter det är det nog bara att undvika videt så gott det går, man får gå relativt högt upp.

Fast att tvingas välja mellan Luohttoláhko och The Dark Side är, som flera här har antytt, ett omänskligt svårt val. Vill man se det positivt så kan man säga att vilket som helst kan ge fantastiska upplevelser.

 

[maswan1]

Men om du väljer att fortsätta genom Sarvesvagge (som också är en oerhört vacker vandring) tror jag att det är uppgången genom Noajdevágge som gäller. Det är mycket brant upp mot Luohttolahko på andra ställen längs Sarvesvagge, men någon här på utsidan kanske har gått där.

Det går även bra att gå upp mitt på Luohttolahko från Sarvesvagge, längs norra utloppet från Luohttojavvre (bäcken är mitt i bild här, vi hade en okomplicerad uppstigning på högra sidan):

Att skråa kan vara lite vanskligt, för att om man tar uppfarten lite för långt åt sidan så kan det plötsligt bli ett val mellan lite väl brant uppför eller en krånglig bäckravin.

 

[Elvah]

Den förfallna kåtan är inte markerad på senare utgåvor av kartan. På karta 1:100000 låg den ca 5mm väster om B i Biellorieppjavrre och ca 5mm norr om höjdkurvemarkeringen 640. (Nu vet du precis )

Sedan följer stigen utmed Sarvesjåhkå, men man kan så småningom gena genom skogen och passera ganska nära den förfallna stugan.

Ja nu vet jag precis! Fast 1:100000-kartan har inte ens kommit fram vid planeringen. Nu finns ju äntligen 1:25000-kartor av området. Underbart!!

Är det någon som har en precisare beskrivning av var den här gamla kåtan ligger?

 

[Elvah]

personligen hade jag låtit vädret bestämma.

Men om du väljer att fortsätta genom Sarvesvagge (som också är en oerhört vacker vandring) tror jag att det är uppgången genom Noajdevágge som gäller.

Vi skråade ner i Sarvesvagge från Luohttolahko i höjd med renvaktarstugan

Fast att tvingas välja mellan Luohttoláhko och The Dark Side är, som flera här har antytt, ett omänskligt svårt val. Vill man se det positivt så kan man säga att vilket som helst kan ge fantastiska upplevelser.

Det går även bra att gå upp mitt på Luohttolahko från Sarvesvagge, längs norra utloppet från Luohttojavvre

Ja det här är ett omänskligt svårt val.
En möjlighet är förstås att göra både och... I så fall blir plan A upp vid renvaktarstugan och ner Noajdevágge.

Plan B blir över Luohttolahko och hyllan, och plan C bara dalgång till Rapadalen.

Denna plan A innebär dock ett snitt på 15 km per dag om jag räknar med en reservdag utan kilometrar och knappt 13 km per dag om jag slår ut det på reservdagen också. Lite i överkant kan jag tycka på en tur med både en höjd-stenskraveldel, en rejäl snårdel och vissa vattenhinder... Jag brukar vilja hålla det till max 10-12 obanat...

Vi är ju alla olika så ingen idé be om tips kanske, men mitt största frågetecken vad gäller kilometrarna är i så fall vad branta nedstigningar kan göra med mina knän. Hur är Noajdevágge ner?

Nödplan: Sista 25-30 km till Kvikkjokk är väl ändå väldigt lätta, där kan man väl bränna på och ta in en dag vid behov..? (Om man inte har sabbat knäna ) Eller?

Vädret får bestämma!