Langningspunkter i Sverige sökes

tjonsson; sa:
Vad jag menar är (förhoppningsvis tydligt nog denna gång): Att påstå att man ska cykla från Treriksröset till Smygehuk för att slå ett rekord, utan att för den skull bry sig om den uppmärksamhet och intresse detta väcker hos folk, är, givet den människokännedom jag förvärvat under mina 28 år, ett ej alltför snyggt snickrat självbedrägeri.

*skratt*

Vill man göra utmaningen för utmaningens skull är det väl "bara" att sätta sig på hojjen och cykla.

Varför bry sig om att lägga tid på webbsite, föra debatter på forum etc? Lägg den tiden på träning eller ett extrajobb för att få in lite extra pengar.

Är man intresserad av uppmärksamheten, då så är utsiadan och egen webbsite alldeles utmärkta för att få sig sin "dos"

Vad gäller avsaknaden av medhjälpare på langningspunkterna så försökte jag och andra hjälpa dig med lite konstruktiv kritik om ett annat sätt att göra det hela på. Du viftade bort det som citat: "bortförklaring". Tycker du skall sätta dig ner och fundera, hur många medhjälpare har "din" metod genererat. Bortförklaring eller inte, istället för att köra ett spår och klaga på alla andra som inte vill hjälpa till så kanske det är dags att byta tillvägagångssätt?

/Mattias
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Hej Micke!

Man kan ju tycka vad man vill om tonen i debatten i den här tråden, men en sak vill jag ha sagt:

Din föresats att stimulera till ett mer aktivt friluftsliv/cyklande tycker jag är lovvärd. Jag känner mig själv som en soffpotatis när jag läser om det du tänker göra... Kanske borde ta min oväxlade gamla militärhoj och försöka cykla uppför kebne?

Trampa hårt, var rädd om dig och lycka till!

Punkarn
 
nermander; sa:
Mickael83; sa:
Du kanske har glömt bort att för många människor som försöker genomföra olika typer av äventyr är det i princip omöjligt att privat finansiera all den utrustning som behövs. Därför krävs sponsorer för många och då även publicitet som ens sponsorer vill ha.

Krävs? Är det inte ett ÄNNU större äventyr att klara det UTAN sponsorer? Kanske t.o.m. tillverka all utrustning själv, odla och torka maten man skall ha med sig etc? DÅ kan man väl verkligen snacka om äventyr?

Ju fler sponsorer, desto mindre äventyr (är i alla fall min åsikt).

Ju större äventyr desstå dyrarer (bättre kavlité, lättare, energisnålare osv) utrustning krävs.

Om man nu skulle försöka vara lite seriös så, viss man kan ju tillverka sin egen utrustning, men vad kostar verktygen, tiden och energi man lägger ned?

Torka maten själv fungerar aldeles utmärkt, brukar själv göra så.

Om du skulle tänka dig stereotypen för en person som tillverkar all sin utrustning själv samt fixar allt annat själv utan att inhandla någonting (i princip) så ser i alla fall jag en "galen" människa. Någonstans går väll gränsen eller?
 
Mickael83; sa:
Om du skulle tänka dig stereotypen för en person som tillverkar all sin utrustning själv samt fixar allt annat själv utan att inhandla någonting (i princip) så ser i alla fall jag en "galen" människa. Någonstans går väll gränsen eller?

Menar du att det är mindre galet att cykla från Treriksröset till Smygehuk när man lika gärna kunde åkt bil eller i alla fall mc?:)

Det är väl liksom galenskapen som gör äventyret?

Bestiga Everst utan syrgas är väl galenskap? Åka skidor till Nordpolen? Snacka om tokdåre...
 
mlindstrom; sa:
tjonsson; sa:
Vad jag menar är (förhoppningsvis tydligt nog denna gång): Att påstå att man ska cykla från Treriksröset till Smygehuk för att slå ett rekord, utan att för den skull bry sig om den uppmärksamhet och intresse detta väcker hos folk, är, givet den människokännedom jag förvärvat under mina 28 år, ett ej alltför snyggt snickrat självbedrägeri.

*skratt*

Vill man göra utmaningen för utmaningens skull är det väl "bara" att sätta sig på hojjen och cykla.

Varför bry sig om att lägga tid på webbsite, föra debatter på forum etc? Lägg den tiden på träning eller ett extrajobb för att få in lite extra pengar.

Är man intresserad av uppmärksamheten, då så är utsiadan och egen webbsite alldeles utmärkta för att få sig sin "dos"

Vad gäller avsaknaden av medhjälpare på langningspunkterna så försökte jag och andra hjälpa dig med lite konstruktiv kritik om ett annat sätt att göra det hela på. Du viftade bort det som citat: "bortförklaring". Tycker du skall sätta dig ner och fundera, hur många medhjälpare har "din" metod genererat. Bortförklaring eller inte, istället för att köra ett spår och klaga på alla andra som inte vill hjälpa till så kanske det är dags att byta tillvägagångssätt?

/Mattias

Nu är det så att jag har ett mål, att slå rekord. Om jag skulle sätta mig på cykeln och bara cykla skulle jag först ha en väg upp på 160 mil, sedan ett race på 210 mil och sedan en väg hem på 50 mil. Jag tycker det hela verkar som ett orationellt beteende att ge sig ut utan adekvat utrustning. Jag menar inte bara för att kunna slå rekordet men även för min egen säkerhet.

Jag bor granne med kommunen som har högts arbetslöshet i Sverige, tror du att det finns jobb?

Vad det gäller extrajobbet på hemsidan har det betalat av sig hittills och vad det gäller dessa foruminlägg måste jag bara svara när jag blir irriterad på folk som inte har bättre för sig än att klaga...

Näe, jag är trött på att behöva förklara sådant som de flesta kan lista ut själva...

Jag körde med söka efter medhjälpar medtoden två veckor och det genererad inte i en enda person. Inom ett par dag efter jag postade mitt "missnöjda" inlägg ville tre hjälpa till. Jag tycker det är en rätt bra utdelning från inget till några. Eran konstruktiva kritik ger jag inte mycket för, tyvärr...
 
nermander; sa:
Mickael83; sa:
Om du skulle tänka dig stereotypen för en person som tillverkar all sin utrustning själv samt fixar allt annat själv utan att inhandla någonting (i princip) så ser i alla fall jag en "galen" människa. Någonstans går väll gränsen eller?

Menar du att det är mindre galet att cykla från Treriksröset till Smygehuk när man lika gärna kunde åkt bil eller i alla fall mc?:)

Det är väl liksom galenskapen som gör äventyret?

Bestiga Everst utan syrgas är väl galenskap? Åka skidor till Nordpolen? Snacka om tokdåre...

Fundera då på den erimiten som sitter och snidar på sina egna lager till sin helt egenbyggda cykel. Jag tror inte en enda vettig människa skulle göra det...
[Ändrat av Mickael83 2004-10-15 kl 12:29]
 
Re: Hej Micke!

Punkarn; sa:
Man kan ju tycka vad man vill om tonen i debatten i den här tråden, men en sak vill jag ha sagt:

Din föresats att stimulera till ett mer aktivt friluftsliv/cyklande tycker jag är lovvärd. Jag känner mig själv som en soffpotatis när jag läser om det du tänker göra... Kanske borde ta min oväxlade gamla militärhoj och försöka cykla uppför kebne?

Trampa hårt, var rädd om dig och lycka till!

Punkarn

Den kanske är lite hård?

Alla borde cykla mer och om en normal kille som jag klarar av det här borde det inte vara någon match för dig att köra igång. Du kanske till och med kan slå mig i framtiden (om jag lyckas ta rekordet).

Tackar tackar.

PS. Du ser tuff ut på bilden!
[Ändrat av Mickael83 2004-10-15 kl 12:28]
 
tjonsson; sa:
Mickael83; sa:
Att folk tar sig till Sydpolen på skidor finner jag föga intressant men det kanske beror på att jag inte tycker att just den typen av äventyr är så intressanta. Att drifkraften bakom allt som människan företar sig skulle vara självbekräftelse måste jag ändå ifrågasätta. Att jag sitter plockar isär nav för att se hur de fungerar, vilken typ av självbekräftelse skulle det generara?

Att jämföra äventyrare med skådespelare och författare är väll ändå lite att ta i va?

Det jag syftade på med frågan var att du skulle ge ett exempel på ett äventyr som på ett naturligt sätt har väckt ditt intresse.

Frågan man kan ställa sig, vad är ett naturligt väckt intresse? Finns det onaturligt väckta intressen? Påtvingade intressen där olika äventyrare tvinga privatpersoner att bli intresserade genom att?
Förstår inte riktigt ditt resonemang...

Vad jag menar är (förhoppningsvis tydligt nog denna gång): Att påstå att man ska cykla från Treriksröset till Smygehuk för att slå ett rekord, utan att för den skull bry sig om den uppmärksamhet och intresse detta väcker hos folk, är, givet den människokännedom jag förvärvat under mina 28 år, ett ej alltför snyggt snickrat självbedrägeri.

Jag började med att påstå, innan någon tog det hela personligt, något av mer allmän karaktär. Det vill säga: att påstå att så kallade äventyrare inte bryr sig om den uppmärksamhet deras äventyr väcker, och att de alltså enbart fokuserar på den personliga tillfredställelsen, är en dålig beskrivning av vad som driver människor i allmänhet och den typ av människor som kallar sig äventyrare i synnerhet.

Därmed hoppas jag att detta är klarlagt nog och att vi kan gå vidare. Vad jag skriver ovan är inga förskräckliga sanningar. Vad jag säger är bara det att äventyrare är som människor är mest.

Nog för att jag är hyffsad på anläggning men när det kommer till mig själv måste jag väll ändå vet vad jag vill, eller? Helst skulle jag ha kanske en femtio tusen på bankkontot och sponsra min egen tur med fina grejer och slippa alla människor som vill veta hur det går. Man ska inte glömma bort att risken att göra bort sig är så väldigt mycket större nu när jag har en hemsida och även är aktiv här. Helst skulle jag genomföra rekordförsket i smyg för att sedan kanske meddela André om att uppdatera sin hemsida. Huruvida dina kunskaper som människokännare är adekvata när det kommmer att dra slutsatser om hur andra människor som grupp är kan man ju fråga sig. Du vet väll att det inte är antalet steg som avgör hur långt man kommer utan riktningen och steglängden. Vissa bor hemma hos mamma tills dem är i 30-års åldern och har ingen aning om hur människor eller livet är. Jag antar att du har någon form av psykologi utbildning (till skillnad mot mig) men det innebär inte att du har rätt, bara att dina åsikter förhoppningsvis är mera välgrundade.

Jag har inte tagit det på något sätt personlig eftersom jag inte känner mig träffad men jag tycker att det absolut ger en felaktig bild utav dem som jag tycker är äventyrar. Visst de finns dem som livnär sig med hjälp av sponsring att utföra äventyr och de kan med all rätt kalla sig för äventyrar. Men de jag tänker på i första hand, som utgör det större massan, är mer eller mindre vanligt folk som tar an sig utmaningar som man normalt till vardags inte tar sig an. Jag har hittills inte träffat en av mina mått äventyrar som har varit helsponsrad och publicerat information om äventyret på internet. Frågan vad ett äventyr är, är defintivit individuell och ska ställas i relation till ens tidigare kunskaper, erfarenheter, fysiska förmåga och framför allt hur osäker utgången är. Mitt äventyr kan jämföras med en gammal nittioårig tant som är ute och går på isgatan med rulator.

Jag håller med dig om att äventyrar är som människor är som mest men inte att de skulle vara människor som söker efter uppmärksamheten, de har jag i alla fall aldrig upplevt.

Förresten svarade du inte på: Vad fan är ett onaturligt väckt intresse för ett äventyr?
Eftersom du inte verkar kunna svara på det måste det bara finnas naturligt väckta intressen för äventyr och därmed om jag har väckt intresse hos någon så måste det alltså förtjäna uppmärksamhet, eller hur?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips