Jag syftade på hur avstampet i artikeln är ett utpräglat vi-mot-dom resonemang;
"..people that feel threathened by ligthweight gear"
"..people unable to have that flexibility of mind"
"..you need stone tablets to help you through"
"..don't realise themselves how they are acting"
"..they cling to their stone tablets"
"..leaving the defenders of How It Always Has Been Done to talk to themselves"
Precis det jag menar! Även (fjäder)lätt utrustning kan bytas mot något ännu lättare med syftet att spara vikt, på samma vis som en del väljer att byta 'traditionell utrustning' mot tyngre prylar med lika goda argument.
Om lättviktsdiskussionen kunde droppa pajkastningen, och fokusera mer på funktionen hos prylarna i förhållande till de önskemål och krav var och en har för just
sin form av friluftsliv, så hade det varit mer givande. För jag uppskattar också att det dyker upp lättare prylar i butikerna, och jag gillar verkligen den insats Fjäderlättisarna har gjort för att poängtera att man inte behöver svindyr space-age-utrustning för att överleva i tassemarkerna. Men just
vikten kan jag läsa mig till på etiketten, det jag skulle önska av debatten är att lära mig hur byte från prylen A till prylen B påverkar förutsättningarna för mitt uteliv. Tyvärr bygger citat som de ovanstående inte direkt upp mitt förtroende för de som skulle kunna berätta det för mig, då blir det svårare att lita på och ta till sig diskusssionen.
Häng med lite vá - nu är det
spikmatta som gäller, den kortare varianten om man kör lättvikt!
Per
Jag letar förgäves efer "polarisering", "fanatiska undertoner", "pajkastning" och "vi-mot-dom" i artikeln.
Men det är alltså
där jag letar.
De sex citaten ovan finns överhuvudtaget inte där.
Vad jag hittar är sådant som:
Few of us are going to read Colin (Ibbotson)’s stuff and head out to the Scottish Highlands in a tarp, although a few first timers did just that this year. But there’s no doubt that folks like Colin make us think and reassess our gear.
...
On my first Challenge the Hilleberg Akto was king. On my second I began to see a few more Laser Competition tents, which are half a kilogram lighter. This year I reckon the Laser was pushing ahead. It now seems to be the tent of choice for new, solo, Challengers. And when the time comes to replace the Akto it’s clear that the Competition is the main choice. The Akto may be more reliable up high in strong winds but on the other hand Competition is cheaper than the Akto.
...
To be honest, I can only see this trend continuing. I think we will see more tarp tents and yet more Competitions on future Challenges.
...
I think there’s change in the mainstream department as well with Osprey’s lighter packs being particularly popular, especially the Exos range which are reputed to be more comfortable than the Atmos range. These packs still seem to me to be heavier than they need to be but I guess that they are more than half the weight of what you would have used ten years ago.
osv.
Avstampet i artikeln är den ytterst märkliga slutrapporten i vilken arrangörerna mer eller mindre talar om för många Challengers att de inte existerar! Det hade varit minst sagt lämpligt att sammanfatta de faktiska erfarenheterna.
Vad Howell på sitt nyanserade sätt, och Jörgen på sitt mer aggressiva (och enligt somliga alienerande) sätt vänder sig mot är ju inte att en del bär onödigt tungt; det är istället mot den defensiva och bitvis fördomsfulla retoriken de vänder sig: "det går inte, man kan inte, man måste".
Vi ser en del sådant här. När jag diskuterade Exos 58 (en mainstreamlösning enligt Howell)
i ngt forum fick jag veta att det var alldels för mkt meshdetaljer
som bara skulle fastna i allt möjligt. Det är två meshfickor på bältet; i den ena har jag min kamera som håller meshen spänd; skulle den andra besvära mig (hittills inte) klipper jag väl bort den. Säcken skulle inte hålla för transporter; den har nu följt mig på tågresor till och från Frankrike, till och från Norge samt till och från Schweiz. Den har använts på 32 av årets 43 etapper.
Dess svaga punkt är en söm i botten, som är känslig för nötning på de lite äventyrliga passager jag kostat på mig,
t ex i trånga branta rännor.
I en annan diskussion jämförde jag med den 1 hg lättare Vapor Trail, av vilken fler än jag hade dåliga erfarenheter.
Jag fick veta att en så lätt säck inte kunde ha bra bäregenskaper. Om jag inte förstod att denna "logik" överträffade min erfarenhet var jag trångsynt.
Kanske man ska säga något om the Challenge. Jag var i Skottland när den pågick, pratade med flera Challengers och lyssnade på samtal. Det är lättgången terräng oftast, enstaka vad (jag hade väl tre, fyra på min tur), inga stora höjdskillnader
(men det kan blåsa och renga för jävligt om man kommer upp en bit).
Det är väl egentligen två utmaningar. Den ena att man ska ta sig från kust till kust på given tid. Det kan bli rätt långa etapper. Det motiverar lättast möjliga packning. Såvitt jag kunde förstå var
det rätt goda möjligheter till proviantering (på min tur köpte jag inget förrän den tionde och näst sista etappen; startvikten var bortåt 16 kg och skulle ha varit 0.6 kg lättare med min nuvarande ryggsäck). Man kan då och då utnyttja campingplatser (jag mötte Challengers i Glenmore och Braemar) och fria stugor (jag var inte precis ensam min enda stugnatt i Glen Avon).
Den andra är vädret som ställer utmaningen att hålla grejerna
torra (och humöret uppe). För egen del fann jag det skönt med rymlig boning med absid, för att inte dra med mig väta in i innertältet.
Troligen uppfyller Scarp och Laser detta krav, om de andra nämnda lösningarna vet jag inget. Jag har själv spolat några Tarptents eftersom det inte funkar med matlagning i dem.
UK-medborgare som går the Challenge har (gentemot mig) fördelen av att klara sig med lite mindre kläder (jag vill ha ett
par fräscha plagg till hemresan)
och med mindre bastant förvaring av pengar e.d.
