Lätta skor och stegjärn

Joanna: visst har du rätt i det du skriver, men trâdskaparen betonade att han inte behöver utrustning för hârd is, teknisk klättring etc.. Hade han han skrivit det hade jag inte nämt Camps ultralätta alu-yxa. Nämde den mest för att jag vet att trâdskaparen är väldigt viktmedveten, och brukar vandra utan nân som helst typ av yxa, vilket vid nâgot tillfälle lett till fall för hans del vid enkelt pass som antagligen lätt skulle klarats (eller kunnat bromsats upp) med lätta stegjärn och exempelvis denna yxa, totalt en 700-800grs i ryggan. Här ytterligare exempel pâ rescension där dels pros och cons och dels lämpligaste användningsomrâden tydligt betonas: http://www.outdoorgearlab.com/Ice-Axe-Reviews/CAMP-Corsa

kjpil: Den yxa jag länkade till är B-certifierad och bör inte gà sönder i hârd snö. Vet inte om din kompis yxa var just denna eller ej, men om den var B-certifierad och gick sönder i hârd snö är det en allvarlig reklamation.
Dock hàller jag med om att jag själv nog skulle valt Petzt Snowracer du länkar till. ca 100gr mer med med själva yxan i stâl istf. alu.

Själv kânkar jag omkring pâ en T-certifierad DMM Cirque som väger strax under 600 gr.
http://dmmclimbing.com/products/cirque/

Frân samma tillverkare exempelvis denna lättare Vapour (400grs ca) med T-certad yxa (men ej skaft).
http://dmmclimbing.com/products/vapour/

Etc. , Som sagt, en djungel, och inte ens det trâdskaparen frâgade efter...
Mvh / Masse
 
Sorry, jag blev nog lite väl tagen av allt jag sett på min snö-isiga Tatrautflykt nyss (bl a ett multipelt, öppet benbrott inkl svår knäskada efter att den fallande reflexmässigt bromsat med stegjärnen och fastnat). Mina moraliseranden var inte heller adresserade till TS, som ju använt stegjärn förr och därför säkert har tekniken inne, men det är ju fler, som läser tråden, och jag vill inte att det skall låta som om stegjärn var lösningen på allt. De är förledande trevliga, så länge man står på benen, men otillräcklig teknik visar sig obönhörligen vid fall.

Hoppas alltså, att Kahtoola-tipset är till hjälp för just dina behov, Camoscio. Jag är, av lättja och frihetstörst, rätt extremt viktmedveten själv, och detta har för mig känts som en rimlig avvägning mellan säkerhet, vikt och beskaffenhet på mina älsklingsskor (saliga i åminnelse). Undrar dock om det i ditt fall ändå inte är skorna (om det är de jag sett på en av dina fina Pyreneé-bilder), som blir svagaste länken. Jag lärde mig nu senast, att stegjärnen funkade o k på hårt snörda Jämtkängor, men hade nog inte vågat testa med lägre/mjukare skor, av oro för att med lite otur få dem vridna av foten, när det gäller.


PS Går man ändå med stav(ar) - vilket inte jag gör - så kanske detta
http://www.grivel.com/products/ice/poles/8-condor_1816
...kan vara en acceptabel fallsäkring för enstaka enklare snöpassager?

Har som sagt ingen egen erfarenhet, men kanske någon annan?
Tilltalande multi-purpose eller en dålig kompromiss?
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.
microspikes-lösningen ser intressant och smidig ut och jag ska titta på den framåt våren. Tyvärr hittar jag ingen viktsuppgift.

Jag har inte precis någon större vana av stegjärn. På nära 670 vandringsdagar under drygt 20 år har jag använt sådana fyra gånger, tre gånger utan problem, en gång förmodligen illa.
Troligen hade jag tänkt mig för bättre om jag varit ensam.

Jag har varit med om ett par tillfällen, bl a två i Norge, där stegjärn hade varit lätta att använda och en klar fördel. På den stora Pyrenéturen var jag inställd på att använda järnen två gånger, men den första gången, Coll Vallibierna, var det visserligen glatt på morgonen men inte så brant, så skor och stavar räckte. De skor du ser på bilderna från Pyrenéerna är av märket Salomon och hur fasta som helst, med stegjärnsklack. De väger 1600 gram. De jag använde vid olyckan var av märket Kayland, också med stegjärnshäl och vägde troliga 2000 gram. De tog slut några dagar senare, då köpte jag
det andra paret nere i dalen.

Jag kan inte gå med på att passet där olyckan skedde var lätt. För ett par år sen skulle forumvännen Jonas Bodenäs göra rundturen i Les Ecrins och då var detta pass spärrat, p g a snön. Det är högt, högst på hela leden, och brant , och var totalt snöklätt med ett eller två rätt avskräckande spår. Problemet var nog att det inte fanns någon påtagligt direkt väg hela vägen till krönet och att snön var mjukare än väntat. Det var därför den brast, men det var också precis därför min rutschfärd bromsades:


http://www.huthyfs.com/copain.html

(tryckfel, f ö: västerut i slutet ska vara österut).

Jag har som sagt ingen isyxa och vet inte hur man använder en sådan, har inte reflexerna, och vet inte ens hur det skulle gå till att öva. Jag har stavar och de är viktiga, säkrar fotfästet på instabilt underlag (alpstigar är ofta väldigt grusiga och småsteniga), spar knäna på branta passager utför, ger extra kraft med armarna uppför osv.. Min förhoppning är att lätta stegjärn ska få mig att åtminstone känna mig tryggare på
snöiga sluttningar. Jag har gjort en del sådana passager med andan i halsen, och känner aldrig bekräftelse på min förmåga utan snarare: den här gången gick det.

Min känsla är att när jag behöver mer avancerad utrustning än så här, då är det för svårt.

Och ett kilo extra av en sak betyder kapa ett kilo av ngt annat. Den vikt jag försöker hålla bestämms av många praktiska faktorer, t ex långa tågtransporter, av min hälsa (leder och senfästen)
och min säkerhet. Gränsen går vid cirka 15 kg.
 
Mina egna Kahtoola stegjärn (stål) väger knappt 570 g. Hemsidan anger 662 g, skillnaden kan bero på att jag har minsta tjejstorleken, eller kanske någon lite äldre modell (eller på att jag meckat lite med dem ;)).
Deras microspikes väger grovt räknat hälften. Efter att ha provat ett lånat par några dagar valde jag utan tvekan att fortsätta kånka på de extra 300 grammen - trots att jag brukar vara sist med att ta på stegjärn överhuvudtaget.
För min sambo, som inte har samma alpina bakgrund och aldrig fick ordning på sina stegjärn (inkl just problemet med att slå sig på benen med dem), blev dock microspikes en lättnad och en hyfsad kompromiss på de (mindre avancerade) gemensamma turerna. Det finns nog inget annat sätt än att pröva sig fram.

Kombinationen stegjärn + stavar ser man nuförtiden ofta i Tatra på vandrare utan klätterbakgrund, men gubbarna i den lokala fjällräddningen är inte glada över att den lockar ut folk i allt mer avancerad terräng. Jag är kanske gammal och konservativ, men fattar inte heller hur den är tänkt att fungera i de långa, tvärbranta isrännor som fyller passen från september till juli (vad bromsar man med!?), eller på toppbestigningar och kamvandringar, som oftast kräver inslag av klättring. Så jag kånkar tålmodigt på min gamla isyxa... (jag är dock inte helt förstockad - delvis inspirerad av denna diskussion har jag önskat mig en ny i julklapp, som väger hälften ;)).

PS ser att det just kommit upp en gammal tråd om detta, där det finns länkar till ett par andra tillverkare av lätta stegjärn och microspikes.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips