Denna berättelse är verkligen intressant eftersom björnen inte undviker tältet med människan i utan istället tycks visa viss irritation. Som sagt måste detta vara extremt ovanligt. Kan det bero på att i Sjaunja är det sällan folk, vidare jagas väl inte björnen lika hårt där. Och de blir då heller inte lika skygga som på andra ställen.
Läskit i skogen
- Trådstartare McGallon
- Start datum
Denna berättelse är verkligen intressant eftersom björnen inte undviker tältet med människan i utan istället tycks visa viss irritation. Som sagt måste detta vara extremt ovanligt. Kan det bero på att i Sjaunja är det sällan folk, vidare jagas väl inte björnen lika hårt där. Och de blir då heller inte lika skygga som på andra ställen.
kan det inte också bidra att tältet slagits upp där björnen/björnar brukar markera genom "klös" på trädstammar? Jag tror att jag hade valt en annan plats att slå upp mitt skydd. Faller in i samma kategori som Lämmelhålor eller väl upptrampade ren-stigar. känns onödigt att slå läger på dem.
Men kul berättelse om ett ställe få besöker, om det inte vore för vätan och myggen skulle man kanske bli sugen att åka dit själv.
BZ/
De nya tallrikarna, skålarna och muggarna packas smidigt och kompakt ihop med Trangias klassiska kök. Ta chansen att vinna och testa serien!
Det där var en helt otrolig berättelse. Den till trots så verka det som att jag får lägga tanken om att bli björnmat åt sidan. Fast årstiden har nog en betydelse på risken att ens se ett rovdjur. Störst chans är nog under brunsten och på våren för björn, då de är nyvakna och hungriga. Störst risk att med att träffa på en björn torde vara då den har ungar.
Ljud och spår, men aldrig något bekymmer därav.
Däremot grejer stulna av tvåbeningar.......................
Så osynligt från stigen är min melodi (jo glasögon skall man aldrig lägga från sig, det finns både tvåbeningar och dito skator......)
Däremot grejer stulna av tvåbeningar.......................
Så osynligt från stigen är min melodi (jo glasögon skall man aldrig lägga från sig, det finns både tvåbeningar och dito skator......)
Fantastisk berättelse, men varför inga bilder pâ det björnrivna tältet, det hade ju varit kul att fâ se.
Aktuellt
ANNONS
Snälltåget – på räls till äventyret
Möt Snälltåget på Outdoor Festival 2026 – som tar dig till friluftsdestinationer i Sverige och Europa. Som festivalbesökare får du 10% rabatt.
Rovdjursbesök?
Jag är förvånad att ingen redan länkat till denna extraordinära händelse på temat Rovdjur som hälsar på i tältet
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=44667
(och ja, jag skulle mer än gärna ha varit där!)
Jag är förvånad att ingen redan länkat till denna extraordinära händelse på temat Rovdjur som hälsar på i tältet
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=44667
(och ja, jag skulle mer än gärna ha varit där!)
Jag brukar tillbringa en vecka eller så varje sommar där det är relativt björnrikt.
Jag går ibland för att vittja en mjärde på aborre och passerar då över myrar och utmärkta björnmarker.
Just i något sånt sammanhang måste jag erkänna att jag funderat över möjligheten att skrämma upp en björn. Men då handlar det t ex om att jag sett björnspillning ena dagen och vetat att det inte låg där dagen innan.
Mina föräldrar lyckades i samma ärenden komma så långt isär på stigen att de en gång hörde en björn beklaga sig över deras närvaro (eller vad det nu var som inte var bra). De såg dock aldrig björnen och trots att jag sett björnspår mer eller mindre varje år har jag aldrig sett en björn.
För att återkomma till mitt erkännande så brukar jag, när jag går ensam i björkskogen knappast fingra lite extra på morakniven, utan jag undviker istället att smyga fram längs stigen. Jag räknar då med att ev björn hör mig och hinner undan i god tid.
Ett bra sätt att få se djur är annars att man går verkligen tyst och förstås gärna mot vinden.
Jag hoppas väl att jag nån gång ska få se björn vid mina aborrsjöar eller vid älven, och det är ju knappast nåt jag gruvar mig för. Andra djur än björnen har jag svårt att ens tänka mig som "aggressiva" mot mig. Myggorna undantagna...
Jag går ibland för att vittja en mjärde på aborre och passerar då över myrar och utmärkta björnmarker.
Just i något sånt sammanhang måste jag erkänna att jag funderat över möjligheten att skrämma upp en björn. Men då handlar det t ex om att jag sett björnspillning ena dagen och vetat att det inte låg där dagen innan.
Mina föräldrar lyckades i samma ärenden komma så långt isär på stigen att de en gång hörde en björn beklaga sig över deras närvaro (eller vad det nu var som inte var bra). De såg dock aldrig björnen och trots att jag sett björnspår mer eller mindre varje år har jag aldrig sett en björn.
För att återkomma till mitt erkännande så brukar jag, när jag går ensam i björkskogen knappast fingra lite extra på morakniven, utan jag undviker istället att smyga fram längs stigen. Jag räknar då med att ev björn hör mig och hinner undan i god tid.
Ett bra sätt att få se djur är annars att man går verkligen tyst och förstås gärna mot vinden.
Jag hoppas väl att jag nån gång ska få se björn vid mina aborrsjöar eller vid älven, och det är ju knappast nåt jag gruvar mig för. Andra djur än björnen har jag svårt att ens tänka mig som "aggressiva" mot mig. Myggorna undantagna...
