Re: Isyxan ska med
Här kanske man kan lära sig något. Vill du dela med dig av dina erfarenheter Björn?
Vandrare; sa:
Här kanske man kan lära sig något. Vill du dela med dig av dina erfarenheter Björn?
Klätterolycka på Kebnekaise
- Trådstartare KLAGER
- Start datum
kan även att rekommendera att öva lite på self-arrest. Detta är inte en sån grej som man lär sig när det är skarpt läge. Även om man tror sig veta teorin så är det jäkligt svårt att få yxan på rätt ställe om man inte prövat en bunt gånger innan. Det är värt att prova i en säker sluttning så man känner sig säker. Och ta alltid med yxan på era alpina turer.
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Re: Re: Isyxan ska med
Jag har skrivit om deta förut men skriver igen.
Vi var tre oerfarna killar som hade varit upp på Mt Blanc du Tacul. Tidigare hade vi bara gjort ett fåtal alpina turer (3 tror jag), men aldrig fallit. Vi hade även klippklättrat en del lätta turer. Turen till Tacul var en lätt tur på den tiden (2001), nu har glaciären smält av, så fler sprickor har kommit fram. Turen börjar vid liften Aiguille du Midi och går upp på en topp i närheten av Mt Blanc (Tacul, 4048 m).
Det var massor av andra turister som knallade upp samma dag, de flesta andra blåbär, några i sällskap med guide, andra utan. Givetvis räknade vi inte oss själva som blåbär, antagligen gjorde inte dom andra blåbären det heller.
När vi skulle ner så hade snön blivit varm. Det fastnade under stegjärnen trots 'antibotts' (gummiplattor för att hindra snö från att fastna). Rätt var det var så föll jag. De andra två var minst lika oförberedda på detta som jag och jag ryckte omkull bägge. Sedan for vi med god fart utför glaciären. Bromsade så gott vi kunde med skaften på isyxorna, snön var för mjuk för att använda yxans huvud. Tillsist lyckades killen i andra änden på repet få i sitt yxskaft. Det ryckte till i repet så att vi nästan stannade. Hans yxa rycktes ur, men det korta stoppet räckte för att vi andra skulle få i skaften (tror det var mittenkillen som lyckades).
När vi stannat så fick vi applåder och jubel av alla replag runt omkring, mest guider. Kul tyckte vi, dumskallar som inte fattade vad vi höll på med. När vi fortsatte nedåt föll vi fler gånger, alla föll minst 2 ggr var i den kladdiga snön, men nu var vi beredda, vid varje fall hann någon slänga sig på mage på yxan med bägge fötterna djupt i snön innan rycket kom.
Lite längre ned passerade vi en öppen spricka som vi gick över på en snöbro. Vi såg några lite längre bort som höll på och meckade med rep som gick ner i sprickan. 'Undrar vad dom gör.' Vi såg en helikopter. Till sist fick vi reda på vad som hänt: En grupp, hade fallit på samma sätt som oss, men haft oturen att glida ned i sprickan i full fart. Det blev deras död. Man fick sig en tankeställare....
Summa sumarum: Ha isyxan med, träna self arrest och var beredd, hela tiden. Om du går i replag, se till att vara minst 3 och att dina polare också kan self arrest.
Light is right, too light is terribly wrong.
/fegisen med isyxan
[Ändrat av Vandrare 2004-07-10 kl 23:50]
brandmansmicke; sa:
Jag har skrivit om deta förut men skriver igen.
Vi var tre oerfarna killar som hade varit upp på Mt Blanc du Tacul. Tidigare hade vi bara gjort ett fåtal alpina turer (3 tror jag), men aldrig fallit. Vi hade även klippklättrat en del lätta turer. Turen till Tacul var en lätt tur på den tiden (2001), nu har glaciären smält av, så fler sprickor har kommit fram. Turen börjar vid liften Aiguille du Midi och går upp på en topp i närheten av Mt Blanc (Tacul, 4048 m).
Det var massor av andra turister som knallade upp samma dag, de flesta andra blåbär, några i sällskap med guide, andra utan. Givetvis räknade vi inte oss själva som blåbär, antagligen gjorde inte dom andra blåbären det heller.
När vi skulle ner så hade snön blivit varm. Det fastnade under stegjärnen trots 'antibotts' (gummiplattor för att hindra snö från att fastna). Rätt var det var så föll jag. De andra två var minst lika oförberedda på detta som jag och jag ryckte omkull bägge. Sedan for vi med god fart utför glaciären. Bromsade så gott vi kunde med skaften på isyxorna, snön var för mjuk för att använda yxans huvud. Tillsist lyckades killen i andra änden på repet få i sitt yxskaft. Det ryckte till i repet så att vi nästan stannade. Hans yxa rycktes ur, men det korta stoppet räckte för att vi andra skulle få i skaften (tror det var mittenkillen som lyckades).
När vi stannat så fick vi applåder och jubel av alla replag runt omkring, mest guider. Kul tyckte vi, dumskallar som inte fattade vad vi höll på med. När vi fortsatte nedåt föll vi fler gånger, alla föll minst 2 ggr var i den kladdiga snön, men nu var vi beredda, vid varje fall hann någon slänga sig på mage på yxan med bägge fötterna djupt i snön innan rycket kom.
Lite längre ned passerade vi en öppen spricka som vi gick över på en snöbro. Vi såg några lite längre bort som höll på och meckade med rep som gick ner i sprickan. 'Undrar vad dom gör.' Vi såg en helikopter. Till sist fick vi reda på vad som hänt: En grupp, hade fallit på samma sätt som oss, men haft oturen att glida ned i sprickan i full fart. Det blev deras död. Man fick sig en tankeställare....
Summa sumarum: Ha isyxan med, träna self arrest och var beredd, hela tiden. Om du går i replag, se till att vara minst 3 och att dina polare också kan self arrest.
Light is right, too light is terribly wrong.
/fegisen med isyxan
[Ändrat av Vandrare 2004-07-10 kl 23:50]
