Jämviktning

[Polarnatt]

Svenska klätterförbundet föreslår att man kan jämvikta med s.k. hundben (även löpknut), dvs. en överhandsknut mitt på slingan. Dock verkar ju sliding-X vara en snabbare metod. Det finns ingen knut som kan frysa igen osv. Båda systemen är ju lika känsliga ifall slingan skulle gå av. Inte heller blir chockbelastningen mindre på löpknut än sliding-X.

Kan någon förklara varför löpknut skulle vara bättre än sliding-X?

Mvh /Joel

 

[gavilian]

Om man knyter en överhandsknop mitt på slingan och klipper in på båda sidor om knuten, har man i princip skapat två separata slingor, alltså finns det en back up om slingan skulle gå av på ena sidan . Så om ena punkten skulle fallera så blir det häller ingen nämnvärd förlenginge i systemet, jämför att använda två lika långa slingor utan att knyta en master point. I båda fallen finns dock ett potentiellt problem med belastning i tre riktningar på karbinen.
Man kan också knyta två överhandsknopar kanske tjugo centimeter isär mitt på slingan och göra ett mini sliding X, det tillåter en viss självjämnvikting men minskar shockbelastningen om en punkt skulle fallera.
Med sliding X blir förlängningen ca halva slingans längd, hundratjugo-slinga ca sextio centimeter. Det skulle leda till en rejäl shockbelasting och eftersom slingor inte töjer sig nämnvärt finns en stor risk att något går sönder eller av.

Ledsen att jag inte har några siffror på belastningar och dylikt.
Hoppas att jag skriver någotsånär begripligt.

Finns det folk som vet mera, kan siffror och sådant korrigera gärna.

 

[embl]

Jag har lärt mig i fallet isankare att man skall ha ena skruven belastad och andra skruven obelastad - så man bara belastar en skruv först...

 

[Polarnatt]

Jag har lärt mig i fallet isankare att man skall ha ena skruven belastad och andra skruven obelastad - så man bara belastar en skruv först...

Det är förvisso sant, men man kan koppla in en tredje skruv till systemet som inte är belastad.

Mvh /Joel

 

[Polarnatt]

Om man knyter en överhandsknop mitt på slingan och klipper in på båda sidor om knuten, har man i princip skapat två separata slingor, alltså finns det en back up om slingan skulle gå av på ena sidan . Så om ena punkten skulle fallera så blir det häller ingen nämnvärd förlenginge i systemet, jämför att använda två lika långa slingor utan att knyta en master point. I båda fallen finns dock ett potentiellt problem med belastning i tre riktningar på karbinen.

Nja, det stämmer väl inte? Om slingan går av öppnas hela systemet. Det finns ingen låsningsknut om man inte väljer att knyta separata överhandsknutar i ändorna, men då går ju hela tanken om jämviktning förlorad.

Om en av säkringspunkterna fallerar, så borde det inte vara någon större skillnad i chockbelastning till sliding-x. Har jag fel?

Mvh /Joel

 

[mellpat]

... Om slingan går av öppnas hela systemet. Det finns ingen låsningsknut om man inte väljer att knyta separata överhandsknutar i ändorna, men då går ju hela tanken om jämviktning förlorad.

Systemet öppnas endast om slingan skulle gå av i den centrala överhandsknut som delar upp slingan i två separata slingor. Att egna sydda slingor av standardstorlek går av är väl för övrigt inget som inträffar i praktiken.

Varför skulle man inte få full jämviktning med separata överhandsknutar i ändorna?

 

[GustavOh]

Jag har lärt mig i fallet isankare att man skall ha ena skruven belastad och andra skruven obelastad - så man bara belastar en skruv först...

Det var en nyhet för mig, vad ligger bakom?

(På is klättrar jag som regel med dubbelrep.
När det är ankardags drar jag in den bästa skruv jag kan åstadkomma och sätter ena repet med dubbelt halvslag i den. Sätter skruv nummer två i den bästa placering jag kan hitta som är hyfsat oberoende av den första och sätter andra repet i den. Sen andas jag ut och gör en bedömning om ankaret duger, eller om det behöver ytterligare backup.)

 

[Polarnatt]

Systemet öppnas endast om slingan skulle gå av i den centrala överhandsknut som delar upp slingan i två separata slingor. Att egna sydda slingor av standardstorlek går av är väl för övrigt inget som inträffar i praktiken.

Varför skulle man inte få full jämviktning med separata överhandsknutar i ändorna?

Jag vet inte om vi pratar om samma sak. Jag länkar till Svenska klätterförbundets förespråkade tekniker kring isklättring. På bild 4 visas jämviktning med "hundben" / löpknut. Går slingan av fallerar hela systemet.

Visst kan man knyta en överhand i mitten på slingan och på så sätt få två separata slingor, men det är inte den typ av överhandsknut som löpknuten är.

Mvh /Joel

 

[mellpat]

Visst kan man knyta en överhand i mitten på slingan och på så sätt få två separata slingor, men det är inte den typ av överhandsknut som löpknuten är.

Jag ser inte knuten i bild 4 som en löpknut för det är väl en överhandsknut? Samma knut som används för att skarva firningsrep. Men att använda den knuten på band som som här går åt samma håll är jag lite undrande till. En bandknut är visserligen just en överhandsknut men i den kommer bandändarna in från motsatta håll.

Så om en av isskruvarna i bild 4 skulle lossna så känner jag mig inte säker på att överhandsknuten skulle låsa förrän karbinen till den lossnade isskuven fastnar i den. Överhandsknuten låser på rep/repsnören men kanske inte nödvändigtvis på plattband. Men man får väl anta att det är testat innan det blivit rekommenderat av förbundet.

 

[embl]

Det var en nyhet för mig, vad ligger bakom?

(På is klättrar jag som regel med dubbelrep.
När det är ankardags drar jag in den bästa skruv jag kan åstadkomma och sätter ena repet med dubbelt halvslag i den. Sätter skruv nummer två i den bästa placering jag kan hitta som är hyfsat oberoende av den första och sätter andra repet i den. Sen andas jag ut och gör en bedömning om ankaret duger, eller om det behöver ytterligare backup.)

I princip så utvecklas värme om man belastar ett ankare så om man skall hänga hur länge som helst i samma skruv kommer den förr eller senare lossna. Men om den andra skruven hela tiden har varit obelastad är den fräsch.
Vid jämnviktning så belastas skruvarna hela tiden och kommer förr eller senare lossna. Ungefär, ikväll skall jag se om jag hittar någon referens som förklarar det bättre.

http://www.klatterforbundet.se/pdf/sakerhet/tekniker/istekniker_2010_v3.pdf kolla på bilden på sidan 3.

 

[GustavOh]

I princip så utvecklas värme om man belastar ett ankare så om man skall hänga hur länge som helst i samma skruv kommer den förr eller senare lossna. Men om den andra skruven hela tiden har varit obelastad är den fräsch.
Vid jämnviktning så belastas skruvarna hela tiden och kommer förr eller senare lossna. Ungefär, ikväll skall jag se om jag hittar någon referens som förklarar det bättre.

http://www.klatterforbundet.se/pdf/sakerhet/tekniker/istekniker_2010_v3.pdf kolla på bilden på sidan 3.

Ok, jag förstår.

Hmmm, undrar om det någon gång gjorts mätningar på hur länge man kan hänga i en skruv innan den smälter ur...

 

[gahne]

I princip så utvecklas värme om man belastar ett ankare så om man skall hänga hur länge som helst i samma skruv kommer den förr eller senare lossna. Men om den andra skruven hela tiden har varit obelastad är den fräsch.
Vid jämnviktning så belastas skruvarna hela tiden och kommer förr eller senare lossna. Ungefär, ikväll skall jag se om jag hittar någon referens som förklarar det bättre.

http://www.klatterforbundet.se/pdf/sakerhet/tekniker/istekniker_2010_v3.pdf kolla på bilden på sidan 3.

Invändning nr 1:
Jag skulle gärna se någon form av resonemang bakom det här att det skulle utvecklas värme vid statisk belastning, utan tillförsel av energi från en yttre källa, t ex friktion eller solljus.

Invändning nr 2:
Även om ovanstående resonemang stämmer, så borde ursmätningen vara proportionell mot belastningen. Eller?
Isåfall borde en jämviktning med halva belastningen på vardera skruven innebära att ursmältningen också fördelas lika, så att den totala tiden innan båda skruvarna lossnar blir lika lång (Dvs att båda skuvarna lossnar efter 10 minuter, istället för att skruv 1 lossnar efter 5 minuter och sedan skruv 2 efter ytterligare 5 minuter, som exempel).

Det finns iofs en poäng i att veta att halva tiden är ute när första skruven lossnar istället för att båda lossnar samtidigt, men det är lite "beside the point" här.