Jämtlandsfjällen eller Saltoluokta/Kvikkjokk

[smux]

Det är nog ett klokt val. Det gäller att känna sina egna förutsättningar, och toppfysik är inte alltid villkoret för att fjällvandra, i så fall skulle många av oss här på Utsidan inte ge oss ut i den natur vi så mycket älskar. Det gäller även att känna till förutsättningarna i naturen man vistas i och inte minst sin egen utrustning.

Att inte gripas av panik eller ta fel beslut även om vädret och naturen är mot en. Det är lätt att sätta upp ett tält och orientera sig när vädret är bra, men en annan sak när vädret är kass (regn, snö, storm, mörker..) och man är våt, kall, trött och hungrig. Vädret i svenska fjällen, inte minst i norra delen av fjällkedjan präglas av snabba och ibland brutala växlingar pga närheten till norska kusten och nordatlanten. Vad man får för väder när man ger sig ut på en vandring vet man aldrig, förhoppningsvis fantasiskt, men man måste alltid vara förberedd på snabba svängningar.
Dessutom måste som tidigare påpekats i den här tråden risken med vad tas på allvar. Vattnet är oftast strömt med den risk det innebär men i kombination med kylan i vattnet som innebär nedsatt känsel och kontroll i fötter och ben blir vaden i fjällkedjan mer komplicerade.

Vandrar man tillsammans med någon eller följer någon av lederna finns alltid hjälp att få. Det är även ett bra sätt att skaffa egna erfarenheter, som man sedan har nytta av när man ger sig ut nästa gång. Nu säger jag inte att du inte kan allt detta, det är bara min reflektion

 

[Kareem]

Vad kul att du kom iväg, fint i Jämtland.... Spännande synpunkter på ditt inlägg.... Tycker själv att fjällvana, eller att vara ute, överlag handlar om riskbedömning och en realistisk syn på sin förmåga. Blir man trött, har man vilat för lite, eller ätit för lite. Sannolikt största orsaken för tillbud, definitivt för mig iaf.... Väderomslagen är en annan bit, som man inte kan påverka, men hantera. Värt att göra det. Har en gång varit med om en så stark vind, att jag inte fick upp tältet, efter det så såg jag över mina rutiner om det. Ett steg i taget, is i magen, och att ta lärdom av små incidenter är bra.