Isig väg till plugget!

[vladde@mail.com (Cartman)]

En dag i vintras, det var det inte så värst kallt, bara nån enstaka minusgrad, men istället var det desto halare.
Jag lyckades slinka igenom de flesta partierna, men när jag skulle förbi statoil macken – 500 meter kvar – då drattar jag dit ordentligt. Båda hjulen sticker åt höger och mitt stackars vänsterknä får agera stödhjul medan hela ekipaget skramlar fram sidledes över vägbanan.
Så här sitter man, med en schysst bula på knät, och tänker att det kanske vore idé att sätta på dubbdäck även på den gamla vardags-hojen...

 

[Masken]

Så är det...

Trots att det under åren har blivit några timmar på MTB,
så har detta aldrig lett till värre skador än några skrubb-sår (TA I TRÄ).
Däremot har jag fått operera tummen en gång efter att ha "vardags-cyklat".
Färsk statistik visar (antagligen) att de flesta cykel-olyckor sker på asfalt.


Alltså: UT I SKOGEN MED ER där är det säkert att vara.

 

[vladde@mail.com (Cartman)]

Jo...

Det e klart att det sker flest olyckor på asfalt jämfört med skogen! 80% av alla som har en cykel, (oavsett cykeltyp) cyklar på asfalt! I skogen finns det bara proffs! Dessutom har man oftast en lång transportsträcka till skogen som just råkar gå på asfalt. Personligen har jag gjort illa mig mer på asfalt än i skog.

 

[Masken]

Sorry!

Ledsen att jag skrev en sak och menade en annan.
Jag försökte bara vara lite lustig och travesterade på ett annat skämt,
nämligen: "90 procent av alla som dödas i krig är civila -gå med i armén du också"


För att försöka vara lite seriös för en gångs skull så kan jag passa på att berätta att
jag nyss kom hem från en cykel-semester i Utah. Stället är klart rekommenderbart
även om jag inte har varit i andra delar av USA, så jag kan inte göra någon jämförelse.
Det jag gillade bäst var "Wasatch-bergen" (en slags utpost till Klippiga bergen) som
hade mycket åkning av hög klass. Stigarna var oftast släta och smala, och lutningen
var lagom brant, så att man väldigt sällan behövde kliva av cykeln, vare sig uppför eller nedför.
Moab sägs ha värdens bästa MTB-cykling (i alla fall enligt Amerikanarna själva), men jag
blev lite besviken. Kanske är det för att jag hade för höga förväntningar eller att jag som
sagt helst kör single-track. Stället är nog mer lämpat för den som gillar att hoppa och trixa,
typ BMX / skate. Det var i alla fall roligt att ha provat på slickrock.

 

[Cartman]

Hur i helvette???

"så att man väldigt sällan behövde kliva av cykeln, vare sig uppför eller nedför." Leda cykeln nerför??? Då det blir brant & tekniskt + raketfart, det e då det roliga börjar!!!


MVH Cartman


vladde@mail.com

 

[Masken]

Testa detta...

Prova att köra downhill-spår nr:20 i Dear Valley (körbart för Hans "NoWay" Rey m.fl)
Kör sedan nedfarten från Balcon Sud förbi klätter-monoliten i Chamonix (järn-stege på vertikal vägg)
Sedan vill jag höra din åsikt.


Detta var första cykelsemestern där nästan allt nedför som vi stötte på var cykelbart.

 

[Cartman]

Järna, men...

Har faktist ingen DH hoj. Den hojjen jag kör på e en Kona Caldera 99. Underbar hoj, men inte för riktig DH =(

 

[op]

Dubba själv

Jag dubbade mina gamla däck inför förra vintern. Det var ganska slitigt och trist, men resultatet blev bra. Köp långa, smala träskruvar och skruva in i de befintliga gummidubbarna (gärna i två rader bilateralt om medellinjen på däckmönstret). Var dock noga med att inte skruva helt igenom eftersom det garanterat leder till punktering. Knipsa av den utstickande skruven strax ovanför gummit och använd den avkapade biten till nästa dubb osv. tills skruven är slut. Metoden kanske inte är något alternativ för viktjägaren, men fästet på is blir otroligt bra.