Inventering av Häggsta

[Surbjörn]

Tack, bidrar gärna om jag kan, men det blir förstås bara enstaka pusselbitar i allt som behövs.

Du skriver inledningsvis att inventeringen ska "utreda behovet av underhåll och utveckling". Att exempelvis underhålla befintliga säkringspunkter låter rätt okontroversiellt. Att "utveckla" kan ju däremot vara vad som helst. Finns det något uttryckt om riktningen för denna utveckling eller vem som förväntas peka ut riktningen? Antar att det ligger någon sorts ansökan bakom?

 

[Surbjörn]

En annan sak till inventeringen som nog är mer lätthanterlig men ändå måste hanteras rätt:

För att klättra o trivas måste vi ha bra kontakter med kommunen som sköter ängen och träden nedanför. En mycket speciell sak för Häggsta är ju möjligheterna att ha större samlingar och "evenemang" där utan att störa någon. (Nog unikt för en stockholmsklippa.)

Hade kontakt med kommunen för ett par år sedan när jag fick reda på att de tänkte ta ner de trevliga skuggande träden på ängen (och tänkte hägna in hela ängen för att ha fårbete där!). Då hade de ansvariga ingen aning om att vi klättrade där (!) och att platsen var så viktig för "rörliga friluftslivet", dvs vi.

 

[seon]

Tack alla, bra inlägg, jag tar till mig allt.



@ seon
Dina åsikter är jättebra och jag tror få säger emot, Häggsta har ett historiskt värde. Men det du skriver är väldigt svepande och generellt. Exakt vilka leder som har lösa partier bör bevaras? Exakt vilka leder som är svårsäkrade bör bevaras som sådana? Eller åsyftar du alla leder?

Å ena sidan så är det kanske rätt att vi inte är betjänt av ännu en principiell diskussion kring bultning, risker, personligt ansvar m.m. Å andra sidan så är principer viktiga i en diskussion om "vad man skall göra med Häggsta". Det är omöjligt att "plocka isär" diskussionen så att bevarande av vissa lösa block är av betydelse för svensk klättrings historia medan andra inte är det. Samma förhållande gäller givetvis bultning och retrobultning. Eftersom det är möjligt att topprepa och eftersom en satt borrbult inte utan skada går att ta bort så bör försiktighetsprincipen gälla och att Häggsta i så liten utsträckning som möjligt bör utsättas för ytterligare mänsklig påverkan. Vill man piffa upp miljön så tycker jag att man kan ta bort döda trän på ängen.

 

[www.dangerzone.se]

Att "utveckla" kan ju däremot vara vad som helst. Finns det något uttryckt om riktningen för denna utveckling eller vem som förväntas peka ut riktningen? Antar att det ligger någon sorts ansökan bakom?

Nej, det finns ingen riktning alls. "Utveckling" kan bestå av vad som helst. Personligen funderar jag på om man kan göra ett par nya bultade leder.

Vi tillsammans pekar ut riktningen. I detta bidragsfinansierade projekt ingår också att jag förbereder bildandet av ett ev distriktsförbund i Stockholms län med fokus på access, underhåll och utveckling av utomhusklättringen. Klubbarna i länet blir medlemmar i förbundet.

Häggsta kan bli ett pilotprojekt inom ramen för ett sådant förbund.

 

[Surbjörn]

Tack! Intressant!

 

[Surbjörn]

Häggsta är tyvärr till stora delar djupvittrat i flak från smått till hundratals kilo. Hade det varit en nyutvecklad klippa hade väl ingen med vettet i behåll velat hänga i alla flak och ihåligt kluckande grepp och steg som nu används oreflekterat (inkl på kursleder!)

Men just därför att folk har klättrat där i mer än 60 år så sitter det mesta som är kvar faktiskt fast.

Visserligen lossnar en del sten varje år (och annat plockas ner kontrollerat), men det är mycket svårt att veta just var det kommer att hända. Ville man plocka ner allt som låter suspekt i Häggsta skulle det handla om tonvis med sten och enorma förändringar av befintliga leder.

Slutsatsen blir i så fall att rensningen trots klippans (bristande) kvalitet både kan och bör vara liten.

• Sådant som uppenbart kan ge vika för kroppsvikt bör tas ner. Det är svårt att hänvisa till personligt ansvar där eftersom det ofta inte är den okunniga/ omdömeslöse klättraren som råkar illa ut, utan någon annan som finns nedanför.

• Allt det som man kan hänga i men som är odugligt för säkring bör lämnas kvar till klättrarnas eget omdöme. Det är en grundläggande del av att kunna klättra trad och inget som kan ”byggas bort”. (Möjligheterna till naturliga säkringsmöjligheter brukar f ö inte öka av att klippan rensas hårt eftersom det som kommer fram oftast är mer kompakt.)

• På en välbesökt klippa som Häggsta ser man tyvärr ett Följa-John-beteende, där klättrare struntar i vaksamheten eftersom allt tycks gå bra för alla andra. Detta måste hanteras med information och utbildning. På kurser bör man dessutom kommentera att sånt som sitter fast i Häggsta är en dålig måttstock för vad som håller på andra klippor.

 

[Mezzner]

Jag måste för en gångs skull säga att jag håller med om allt som skrivits i föregående inlägg.

 

[Mike C]

Att bevara det historiska med Häggsta kan man göra en tid framöver, men sen när alla de som tycker att det har något värde har försvunnut från "scenen" så är det bara en tidsfråga innan den oundvikliga ombultningen sker. Men jag tror att det är för tidigt för det ännu.

Personligen tycker jag att (direkta?) Palmsöndagsleden (den med alla lösa pitonger) skulle kunna bli en fin sportled. Jag vet att motståndare till det har redan skrivit i tråden, men personligen ser jag inget värde med en led som har en massa lösa pitonger. Jag har själv lett den, klippt pitongarna nöjd, säkrat utsteget med att jämnvikta en halvkass alien och mikrokil, och känt mig jättehård, men sedan gladligen använt de blanka fina bultarna i ankaret istället för att göra som man gjorde förr.

Men jag bryr mig så mycket. Är det bultar, pitonger eller egna säkringar jag klipper så kan jag inte påstå att Häggsta någonsin kommer att kunna bli en klippa som ligger mig varmt om hjärtat, även om det var där jag "skolades" för länge sedan.

 

[T0ker]

Jag ställer mig bland som tycker minsta möjliga bör göras. Men att rensa landningsplatser och en iordninggjord eldplats likt den som finns vid Simonsberget (som sist jag var där 3-e advent tyvärr hade ramlat ihop) och ev ett picnic-bord skulle göra nytta.

Finns mängder av platser att sportklättra på i Stockholm, och ser man till den traditionella klättringen så finns även de att göra på flertalet platser som kan betecknas som en "säkrare klippa".

Ser gärna att atmosfären finns kvar, och jag ser fram emot att kunna komma tillbaka till de leder som jag inte känner mig ha överkapacitet till att göra i dagsläget.

 

[www.dangerzone.se]

Firade ned på Långfredagsväggen på lördagen och kikade. Är det någon som har klättrat, eller känner någon som har klättrat:

• Vinleden, 6+
• Modiga mindre män, 6/6+
• Utlandsvägen, 6+
• Münchenerplattan, 6-

I så fall, har ni synpunkter på säkringar?

 

[seon]

Beträffande Vinleden är jag tämligen säker på att det var Jan Liljemark som gjorde den första fria bestigningen. Från det hållet misstänker jag att du inte får förståelse för att retrobulta den.

Münchenerplattan har haft många bestigningar förr om åren och var länge ett beryktat "mandomsprov". Den är klättermässigt tämligen ointressant och har sitt värde enbart som en utmaning av psyket. Det finns inget behov av att öka antalet traverseringar av den genom att bulta om den till en sporttur.

Classe Jelineck är säkert den som har bäst koll på vad som är gjort och inte i Häggsta och i vilken stil det gjorts.

 

[www.dangerzone.se]

@ seon

Vem har påstått att jag vill retrobulta Vinleden och göra Münchenerplattan till en sporttur? Diskussionsklimatet blir lite trist om vi börjar tillskriva varandra åsikter som inte stämmer.

Jag har pratat med en klättrare som ledde Vinleden 2014 och som har lämnat bra synpunkter om att den kan ledas med egna bitar, även om den är ganska seriös, och att de rostiga pitongerna kan tas bort (han använde dem inte).

Tack för info om Münchenerplattans historik. Det bekräftar i stort mina egna funderingar kring leden.

Classe har jag redan kontakt med. De leder som han gjort FA på vill han göra till helbultade sportturer.