Hur bra klättrare behöver man bli?

Ett svar är: "Så bra som jag behöver för att nå de mål jag har med min klättring".

Ett annat svar är: Man bör kunna leda minst grad 6b sport och 6- trad. (jag envisas med att gradera trad klassiskt. Låt inte tråden spåra ur till en diskussion om graderingssystem!)

Motivet för mina föreslagna minimigraderingar har koppling till tråden om klättringens resmålsmåsten. Ett stort nöje (kanske det största) med klättringen är att kunna resa runt till olika spännande klätteresmål och kunna ha ett stort antal trevliga turer att göra på dessa resmål.

Erfarenhetsmässigt så är det de ovannämnda graderna som ger denna handlingsfrihet. Når man inte dit så kan man i och för sig hitta trevliga resmål med stort urval av turer i lägre svårighetsgrad men man blir mer begränsad, både i val av områden och i urvalet attraktiva turer. (många lätta sportklätterleder tenderar att vara polerade) . Det finns i och för sig ställen där ytterligare en högre miniminivå krävs men dom är inte så många.
 

Lästips

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Jag har efterhand omvärderat min syn på detta en aning. Min tanke har också varit att jag vill kunna klättra hårdare för att få mer att välja på.
Efterhand som man sedan höjt sig kan jag ju konstatera att utbytet av de lättaste lederna blir mindre och mindre.
I någon mån kanske det t o m är så att man lite oavsett maxgrad har ett intervall av grader man helst klättrar i, och det är sedan bara en fråga om var detta intervall ligger. Om man begränsar sig till det resmål som kamrater - på en viss prestationsnivå - talar om förefaller det troligen som om det är en viss nivå som krävs för att man ska hitta fina ställen. Men jag undrar om det verkligen stämmer om man letar mer brett.

Självklart blir det färre leder att klättra om man t ex bara vill leda max 4+... men fr o m nån grad; kanske 5, så tror jag det börjar spela mindre roll. Troligen är det också som solid femmaklättrare som man börjar rynka på näsan åt många lättare leder.

Enligt det resonemanget spelar graden mindre roll, det finns inte nån optimal nivå - ju hårdare man klättrar, desto mer nöjd kanske man blir med sin utveckling, men graden är nog i övrigt inget självändamål, eller nåt som kan motiveras med att det saknar leder att välja på under t ex 6-.
 
För att uppleva sportklättring runt Stockholm på bästa sätt bör man kunna ledklättra 6c/6c+ onsight och 7a/7a+ efter några få försök.
 
När jag började så föreställde jag mig att man skulle ha så sjukt mycket coola leder att klättra då man kunde klättra 6- på trad. När man ganska lätt kunde klättra 6- så kändes det som om man var tvungen att komma upp på 7- för att kunna få coola leder att klättra. När 7- kändes ganska lätt så vill man inte klättra 7- utan det ska vara 8- leder för att det skall vara värt något. Och historen fortsätter på samma sätt.

Jag skrev en blog-post om detta ämne på 8a.nu för ett par år sedan.

Det är ju definitivt sant att man har mera att välja på ju svårare man klättrar, men man tappar ju intresset för enormt många leder i och med att man blir bättre, så egentligen tror jag att det handlar om inställning i grund och botten.

Jag tror att det är lätt att man åker till klätterområden som är kända för att ha svåra leder, då de flesta vill ha lättare leder av kvalite'.

Så glöm att åka till en del kända sportklätterställen som terradets, oliana, santa linya, rodellar mfl innan man kommit upp på en nivå där man kan njuta av dem. Åk istället till områden med bredare gradspann som Margalef, Montserrat, Orpierre mfl.
 
Som Fredrik skriver så är det nog ganska logiskt att man hela tiden höjer sin ribba, inte för att man egentligen måste utan mer för att hela tiden komma framåt även i sin egen utveckling, man vill ju gärna utvecklas och finna nya utmaningar - även om var led är en utmaning för sig förvisso.

Jag startade en tråd förut med just frågan - "Vad är klättring för dig?" Jag klättrar dels med ett mål att utveckla mig och kunna klättra svårare leder, men själva naturupplevelsen som klättringen förmedlar är minst lika viktig för mig och det får mig också känna att jag inte behöver hitta svårare och svårare leder hela tiden för att njuta av det. Min dröm är att någon gång bli tillräckligt duktig för att kunna klättra miltipitch-leder och någon gång få äran att bestiga El Cap i Yosemite. Men jag skulle verkligen inte känna att det viktigaste då var att klättra en riktigt tuff och svår led, utan jag skulle nog njuta allra mest av att klättra en ganska enkel led och istället njuta av känslan och dom vyerna! Skulle jag åka tillbaka igen skulle jag säkert vilja avancera och klättra svårare leder. :)

Rent statistiskt kan man säkert räkna ihop världens alla leder och få fram vad genomsnittet ligger på och där av få grepp om vad man minst bör klättra för att få flest leder att välja på. Men givetvis är utbudet allra störst om man kan klättra allt förstås! :)
 
Intressant tråd såhär i slutet av året och inför morgondagens hopplösa löften!

Det är ju faktiskt inte roligare att avancera från 7a till 7b, än från 6a till 6b. Men avancemang i sig är ju kul, precis som i alla andra sammanhang i livet. Men likaledes som i övriga livet så är det egentligen förmågan att njuta av det man har och där man är som är nyckeln. Spelar det nån roll om man tjänar 20 000 eller 200 000 i månaden, om man inte förmår njuta av en öl eller ett dopp i havet? Det är nåt jag själv brottas med. Att se det fina jag har oavsett var på stegen jag befinner mig.

Vad gäller klättring rent specifikt vill jag ju bli bättre, men jag vill inte nödvändigtvis hänga upp det vid en grad. Jag skulle vilja kunna åka till Grönland och göra en nytur, och ha verktygen för att bedöma en linje, lösa ovanliga problem, reversera om det skiter sig, osv. Kanske bör jag höja min onsajt-grad något, så att jag har större chans att toppa ur på en led av okänd grad. Men framför allt skulle jag behöva klättra fortare i lätt terräng, lära mig mer om aid, osv. Utveckling har alltså, för mig, fler dimensioner än den som handlar om grader.

Samtidigt är ju frågan i starten av tråden lite intressant, dvs finns det nån grad som är viktig att uppnå. Man skulle kunna titta på hur graderna fördelar sig (oftast enligt nån sorts normalkurva) där man vill klättra. Då är det ju värdefullt att befinna sig i spannet där man hittar flest leder. När det gäller kalksten (särskilt väldigt trafikerade crags) så finns det ju också starka skäl att lämna sexa-träsket (eller var nu majoriteten av besökarna befinner sig) av den enkla anledningen att man slipper trängas, och leder ofta blir mindre polerade i högre grader!

Gott nytt år!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips