Handleden?

Ämnet verkar glida en gnutta från handleden ut i sjön, men jag brukar ju själv vara duktig på detta så jag skall väl inte kasta sten i glashuset. När ni ändå är på "G" och filurar om vingar, så kan ni ju fnula på vart kraftriktning och förmåga att stötta kajaken tar vägen då paddeln lämnar skrovsidan och lägger i väg ut i sjotahejti?

Sedan såg jag lite bra benteknikövningar som kan vara till nytta;-)

http://www.youtube.com/watch?v=YARnZz7JO7Q

Vet inte riktigt vad syftet med ditt inlägg är, men jag kan ju ana, då jag har sett kommentarerna tidigare.
Kraften är riktad bakåt, och inte snett åt sidan som somliga vingbelackare vill låta påskina. Kraftkomponenten åt sidan är försumbar jämfört med den bakåt, alltså framdrivande. Annars skulle inte 100% av racing på slätvatten och surfskipaddlarna använda vingar.
Det går alldeles utmärkt att stötta med paddeln 6-7 dm på sidan av kajaken. Var har du bladet på din Vituddenpaddel när du stöttar? Alldeles intill skrovsidan? Knappast. Att kunna stötta med en motions- eller racingkajak är viktigt, och går allldeles utmärkt. Att insinuera att det är svårt är nog på väg ut i sjotahejti i sin felaktighet. Bättre än plattpaddel? Knappast, men inte sämre.


Jag tycker dessa debatter om den ena eller andra paddelns överlägsenhet, och den andres värdelöshet är fullkomligt meningslösa, och gagnar endast gnabb på nätet. En vingpaddel är bra i vissa sammanhang, framför allt vid "snabbast rakt fram paddling". Styrtag, rollar m.m. som kanske gagnar roderlösa kajaktyper bäst görs nog bättre med platt eller grönlandspaddlar som är mer riktningsneutrala. Andra väljer paddlar efter trivsel eller vad man är mest komfortabel med. Alla paddlar har sina nischer där de är överlägsna, eller då ägarna trivs bäst med just den typen. Annars skulle de sämre paddeltyperna ganska snabbt försvinna.
 
Vet inte riktigt vad syftet med ditt inlägg är, men jag kan ju ana, då jag har sett kommentarerna tidigare.
Kraften är riktad bakåt, och inte snett åt sidan som somliga vingbelackare vill låta påskina. Kraftkomponenten åt sidan är försumbar jämfört med den bakåt, alltså framdrivande. Annars skulle inte 100% av racing på slätvatten och surfskipaddlarna använda vingar.
Det går alldeles utmärkt att stötta med paddeln 6-7 dm på sidan av kajaken. Var har du bladet på din Vituddenpaddel när du stöttar? Alldeles intill skrovsidan? Knappast. Att kunna stötta med en motions- eller racingkajak är viktigt, och går allldeles utmärkt. Att insinuera att det är svårt är nog på väg ut i sjotahejti i sin felaktighet. Bättre än plattpaddel? Knappast, men inte sämre.


Jag tycker dessa debatter om den ena eller andra paddelns överlägsenhet, och den andres värdelöshet är fullkomligt meningslösa, och gagnar endast gnabb på nätet. En vingpaddel är bra i vissa sammanhang, framför allt vid "snabbast rakt fram paddling". Styrtag, rollar m.m. som kanske gagnar roderlösa kajaktyper bäst görs nog bättre med platt eller grönlandspaddlar som är mer riktningsneutrala. Andra väljer paddlar efter trivsel eller vad man är mest komfortabel med. Alla paddlar har sina nischer där de är överlägsna, eller då ägarna trivs bäst med just den typen. Annars skulle de sämre paddeltyperna ganska snabbt försvinna.

Jag har ingen lust att mucka gräl, men vill markera att jag delar inte din uppfattning. Om jag tittar på dessa filmer som belyser hur vingen opererar i vattnet tycker jag mig iaktta att bladet vandrar ut från kajaken och kommer till en punkt då den skall ur vattnet och över till andra sidan. Ju längre ut paddeln har vandrat ju sårbarare i stabilitetsynpunkt blir det ju när paddeln skall över på nästa sida då paddeln samtidigt kan fungera som ett stöd mot vattenytan. Med den tekniken jag nyttjar med min paddel kan jag både paddla på detta vis samt med hjulångar teknik. Väljer jag att svepa paddeln även bakåt och inåt innan jag tar upp paddeln har jag ett kraftigt stöd både uppåt och nedåt om nöden kräver, vilket det ofta gör då jag gärna paddlar min VKV 100 även i sjögång upp till armhålorna bara för att det är kul.

Sedan var det detta med kraftriktningen som måhända blir i färdriktningen men parallellt och ju längre ut från kajaken den hamnar ju större brytning blir det som vissa kajaker kompenserar med skarpt förskepp, köl och eller roder. Kajaker som saknar detta kan komma i ganska kraftig pendling mellan paddeltagen.

På slätt vatten och korta distanser spelar detta mindre roll men jag hävdar fortfarande att på längre distanser och om man har problem med tex fysiken, så kan annan teknik och material vara ett riktigare val. Oavsett val av teknik och utrustning så respekterar jag individens val och vill bara upplysa om alternativ som individen kanske är omedveten om.

Jag kan även finna njutningen i att paddla som en robot, då tankarna kan vandra i väg för att bli renade, men sticks det i ligamenten så uteblir den så nödvändiga hjärntvätten.

För utan hjärntvätt så får vi ju ett samhälle där dessa gossar ersätter oss: http://www.youtube.com/watch?v=mclbVTIYG8E om inte vi blir som dom vilket jag inte vill.

De kan nog lära sig paddla så vi slipper vi även detta men jag önskar nog en annan utveckling och framtid även om jag så skulle vara ensam om denna önskan.

Fridens önskar Kåre
 
Kåre, det är väl ingen som muckar gräl, vi utbyter ju bara åsikter, som inte nödvändigtvis måste vara lika. ;)

Att titta på filmer, fundera och ha tankar om hur saker och ting funkar är naturligtvis upp till var och en. Att empiriskt konstatera att det funkar, och väldigt bra dessutom, är kanske mer fruktsamt.

Sidoförflyttningen styrs mer eller mindre av vingpaddeln själv, försöker man motverka det får man problem med draget och fästet. Om man tar sig tid att lära sig vingen riktigt, vilket inte du verkar ha gjort eller verkligen inte vill göra, har man ingen känsla av att sitta utsträckt och balansera. Det skulle inte gå att paddla en 38 cm smal ICF kajak med vinge om så vore fallet. Inte heller din VKV100, som är hyfsat rank. Till och med gubbarna i klubben hemma som stolt paddlar sina VKV100 från 70-talet (snygga kajaker för övrigt!) har gått över till vinge, och trivs med det efter lite invänjning. Dessutom paddlar dom snabbare efter bytet. :cool:
Inte heller stöttningen är ett problem. Man anpassar det, liksom paddlingstekniken, till paddeln och kajaken. Är det rejält stökigt, besvärliga passager, kan man , tro't eller ej, paddla lågt stundtals även med vinge. Inte så effektivt som möjligt, men man anpassar väl sig efter situationen?

Maratontävlingar är ett annat område där vingen är 100%-ig, d.v.s. långa sträckor, ibland i lite mer stökiga vatten. Likaså surfskitävlingar, som per definition helst skall gå i vågor. Nu har ju alla dessa kajaker som används här mer eller mindre skarpa förskepp och roder för att gå snabbt och optimalt i vattnet, och är redan byggda för att gå bra och rakt med vingpaddlar som drivkraft. Det blir ju då ett teoretiskt problem, som inte existerar med vettiga förutsättningar. I vatten som inte alltid är släta, och under långa sträckor.

Stickningar i ligamenten, vad har det med vinge eller inte att göra? Välj en lagom stor paddel, använd rätt teknik, ta i lagom mycket, och trivs. O.s.v.

Jag vet inte om din negativa inställning till vingpaddling är baserad på VKV:s egna vingar, andra vingar, eller inga vingar alls. En VKV-vinge har funnits i min ägo under ett år, då paddlad flitigt, men den höll inte måttet helt enkelt. Kinkig vid isättningen, känslig för vinkel i vattnet bl.a. Fördelen var stor flexibilitet i inställning, innan jag visste hur jag ville ha det. Sen fick den gå till någon som uppskattade den bättre. Är den paddeln din erfarenhetsbas, kan jag bättre förstå din aversion.

Den som vill paddla annat än vinge, väljer naturligtvis det. Uppskatta individens val, absolut. Använd det som känns bra och effektivt. Inget försök från min sida att hjärntvätta någon, valet av verktyg är fritt. Argument som bygger på teoretiserande, där det finns tydliga empiriska motargument, bör ju dock bemötas, så att den som vill få vettiga råd kan tänka själv baserat på fakta. Annars kan man ju lika gärna hänvisa till kosackdans eller robot walk som relevanta argument. :)
 
Ja du Kjell det känns som vi pratar förbi varandra.

1. Har man bekymmer med krämpor när man paddlar med vinge tycker jag att vederbörande kan prova alternativa paddlar och tekniker, men det kanske är en styggelse i ving-taliban kretsar och kanotister riskerar tydligen att bli trakasserade, så detta undanbedes. Indirekta hot om uteblivna goda resultat och placeringar framförs mellan raderna för att hålla trupperna samlade om enad ideologi om vingens förträfflighet och om någon bryter mot detta bör denne avstå från att delta i tävlingssammanhang eller i klubbverksamhet är min tolkning av din attityd.

2. Jag påstår inte att Vingen är oduglig eller sämre än PL. Filmen konstaterar att det går att rolla och stötta med vingen och det är något som jag inte i fråga sätter, men det går ju enkelt att konstatera att stöttningen avbryter rytmen i paddlandet medan jag hävdar att jag kan ha ett stöd mot vattnet i stort sätt genom hela paddelsvepet från början till slut med min Vituddenpaddel utan att bryta min paddelrytm och dessutom skifta stödet från sida till sida på kajaken snabbare än vad som är fallet med vingen.

Att majoriteten väljer något behöver ju inte betyda att det passar alla individer. Demokrati kan ju låta vackert, men är inte det majoritetens diktatur? Och om så vore fallet skulle väl alla snacka Kinesiska och traska runt i Mao-uniform och kanske paddla med vingpaddel. Och så är det ju en del av min kanske för mång usla humor som gör att jag kastar in lite konstiga kommentarer och klipp. Vissa uppskattar det och andra inte, men lite fylligare blir textmassan då diskussioner kan lätt bli torftiga och tråkiga om man bara håller sig till sakliga analyser och argument.

För min personliga del har jag varit med sedan vingen lanserades. Jag var med då en prototyp dök upp här på varvet för förfrågan om vi kunde tänka oss att börja producera dessa, men varken Ingvar eller jag nappade på idén. Jag har ju sedan följt utvecklingen och debatter samt även nyttjat dessa men ser att jag personligen förlorar mer än jag vinner i paddelglädje och njutning så jag avstår. Måhända jag skulle kunna skola om och prestera snabbare tider men vem bryr sig? Inte jag i alla fall och knappast du eller någon annan heller för den delen.

/Kåre
---------------------------------

VKV Wingpaddel har i dag inte samma bladform som den tidigare hade. Vi har också fler modeller och alla är ställbara i vridning och längd. Det finns fler versioner än vi har med på webben.

Hälsningar Ingvar
 
Uj, uj, Kåre, du tål tydligen inte att man kritiserar dina teorier! Du framför teser som du tänker ihop framför datorn/Youtube, och dissar en hel kategori paddlare och deras verktyg. Snacka om trakasserier! Du paddlar ju inte ens aktivt vinge, men har ändå tydligt klart för dig vad problemen är. (Himlar med ögonen!). När man bemöter dessa felaktigheter, är man diktator m.m. Ditt uttryck "ving-talibaner" säger väl det mesta om din "vidsynthet".

När det kommer direkt felaktiga påståenden, som att föra en vingpaddel ut från sidan ger obalans. och att det är svårt att stötta med en vinge, vidare att vingpaddling skulle orsaka besvär genom sidledsförflyttningar av kajaken, är det fullkomligt naturligt att protestera. Herregud, det är som att förflytta sig till tiden då vingpaddeln introducerades. Som allt nytt finns det ett visst motstånd och misstro. Men, det var för 25 år sedan. Några få år efter introduktionen tävlingspaddlade alla med vingar. Det handlar inte om majoritetens diktatur, eller vad du hittar på för namn, med vingpaddel vann man helt enkelt ett flertal procent i fart. Om man nu gillar att det går fort, och ibland vill mäta sig med andra, är det ganska naturligt att välja verktyg som är bra för det. Att hävda att du följer utvecklingen för vingar är inte riktigt trovärdigt.
Jag hävdar inte att stöttning, vissa paddeltag o.s.v. är bättre med vinge, endast att det fungerar tillräckligt bra, och uppfyller sitt syfte. Om du nu finner Vituddenpaddeln bättre för dig och din paddelstil, är det väl bara att gratulera att du har hittat hem för din skull. Har man en annan paddeltyp, vald för något speciellt syfte, anpassar man stilen och manövrarna efter det

Ditt raljerande om hot mellan raderna, majoritetens diktatur och trakasserier är på en så låg nivå, att det inte hör hemma här. Gör man sådana omdömen, bör man nog ha belägg för det. I mina inlägg, poängterar jag gång på gång, att man ska välja det verktyg som passar för individen och syftet, och som man trivs med. Du läser dock tydligen selektivt. Den enda som kritiserar någon paddelvariant är väl du. Vi andra har fullt upp med att kommentera felaktigheterna. Läs din punkt 1.) och snacket om Mao, och fundera en gång till. Det är väl inte helt korrekt att göra dessa övertolkningar och uttalanden å andras vägnar, eller...?

Jag kommer inte att besvara fler yttranden från din sida i ämnet, det tar bara tid utan att tillföra något vettigt. Paddla i frid!

För att återgå till ämnet, trådskaparen vill ha råd om hur man undviker ömmande handleder vid motionspaddling. Jag är ungefär i samma kategori som TS, paddlar för motionens skull, gillar att utmana mig själv, och har lärt mig den hårda vägen att hårt, oflexibelt grepp, ger stor risk för handledsproblem. Samma erfarenhet finns från elitpaddlare liksom fritidspaddlare. Tittar man på instruktionsfilmer för havskajakpaddling från t.ex. Nigel Foster, är det bland det mest grundläggande han lär ut, att låta paddelskaftet röra sig rätt fritt i händerna för att undvika just handledsproblem. Det är rätt naturligt att råda trådskaparen att pröva det i första hand, utan att byta utrustning och paddlingsform. TS har en 51cm motionskajak, och paddlar vinge, förmodligen för att det verkar passa syftet bra.

Hoppas att handlederna mår bättre nu!
 
Hej Buzztr!

Jag väljer att vända mig direkt till dig eftersom jag inte vill riskera att de som redan skrivit här tror att jag lägger mig i deras debatt.
Jag paddlar sedan några år tillbaka (om jag har förstått det rätt) ungefär samma typ av paddling som du fast med den skillnaden att jag paddlar i en av Sveriges mera framgångsrika racingklubbar (och således är något av en katt bland hermelinerna:))

Såhär har jag fått lära mig att det hänger ihop:
  • Vingpaddeln är primärt konstruerad för att ge en effektiv paddling rakt fram på lugnt vatten. Det innebär inte att den inte fungerar i andra sammanhang men, som sagt, den är inte primärt konstruerad för långfärdspaddling och vågor.
  • Vad gäller längden så är tumregeln att när du står med armen rakt upp så ska du kunna greppa om den övre kanten på paddeln med fingrarna. Sen finns det en hel hög andra faktorer som spelar in som t ex hur högt du sitter över vattnet, hur lång du är i överkroppen, hur hög din paddelföring är, hur bred din kanot är, etc. Tyvärr är det nog bara prova sig fram som funkar i slutänden.

När vi kommer till grepp och paddelföring så har jag fått lära mig (som sagt, av några av sveriges bästa paddlare) att det hänger ihop ungefär såhär:
  • Sitt i kanoten med paddelskaftet liggande på huvudet och greppa med armbågarna i ca 90 grader.
  • Gör ett "rätt" isätt och drag på högersidan. "Rätt" innebär att du ska kunna paddla på enbart ena sidan och kanoten går ändå rakt fram utan att du behöver korrigera med roder.
  • När du nu hittat rätt grepp med högerhanden så låter du skaftet rotera i vänsterhanden så att du kan göra ett "rätt" isätt och drag på vänstersidan.
  • Om nu höger handled är vriden så är vinkeln fel på paddeln!
  • Vid återgång till höger sida roterar skaftet tillbaka till ursprungspositionen i vänsterhanden.
  • Höger hand behåller alltså sitt grepp hela tiden. Vänstergreppet är tillräckligt löst för att tillåta skaftet att rotera. Påskjut med vänster hand sker med handflatan och drag med vänster hand sker med krokade fingrar.

(Allt ovan utgår ifrån en "höger-paddlare").

Tittar man noga på diverse Dutub-filmer så ser man att det bara är ena handen som paddeln vrider sig i.

Som sagt, jag har inga åsikter om allt annat som andra skrivit i den här tråden, det kan alldeles säkert vara rätt och riktigt alltihop men det här är min bild av det hela.

Hoppas att du får många sköna timmar på vattnet!
 
Som sagt Kjell jag tror vi pratar förbi varandra.

Ta hand om dig och vem vet vi kanske har mer beröringspunkter än meningsskiljaktigheter när det kommer till kritan så gillar vi ju båda att paddla och i vilken form eller med vilka redskap spelar ju inte så stor roll.

Fridens!
 
Som sagt Kjell jag tror vi pratar förbi varandra.

Ta hand om dig och vem vet vi kanske har mer beröringspunkter än meningsskiljaktigheter när det kommer till kritan så gillar vi ju båda att paddla och i vilken form eller med vilka redskap spelar ju inte så stor roll.

Fridens!
Absolut, det ställer jag upp på! Njut på vattnet i vår fantastiska svenska sommar ... Inte just idag, kanske.;)
 
Mycket bra sammanfattning av K9FORCE! När det gäller längden på paddeln, är inte det en tumregel som kommer från uppskattning av längden på plattpaddlar? Jag tror att de flesta väljer en något kortare vingpaddel, ofta i regionen 200-215 cm.
Längden kan ju också påverka belastningen.
 
Mycket bra sammanfattning av K9FORCE! När det gäller längden på paddeln, är inte det en tumregel som kommer från uppskattning av längden på plattpaddlar?

Jag vill sticka ut hakan och påstå att det är en gammal tumregel för plattpaddel. Trenden går helt tydligt mot kortare plattpaddlar också. Sen är ju allt upp till tycke och smak och många trivs ju med sina 220-paddlar. Själv är jag nu nere på 196cm platt....
 
Bara för att vara anti mot föregående talare vill jag upplysa om att min spade är 228 trots min blygsammalängd på 172.

Pappa försökte dyvla på mig en 220-22 i all välvilja och en Finlänsk kamrat tjata på mig att gå ned till 195-200 vilket jag provade en period. Dvs jag byggde en paddel som gick att justera mellan 195-240 (har jag för mig om). Sedan började jag exprimentera mellan olika längder och tekniker i några år för att kunna hitta min egen lägnd och teknik vilket slutade på 228 och med en förmåga att växla mellan att paddla med kraftig ryggrotation och hjulångar teknik. Jag körde även med hjälp av en digital fartmätare där jag kunde observera olika hastigheter på 10-delen beroende på hur jag paddlade och med vilken teknik.

Med hjulångartekniken med smalt grepp kunde jag hålla en hög hastighet i hyfsad marchfart på 6knop i ett antal minuter men sabbiliteten blev lidande innan jag kroknade. I spurter med ryggrotation(vingteknik) kom jag upp i 8,7knop. Sedan kunde jag paddla med brett grepp med ryggrotation(ving teknik) i ganska uselt väder men god stabilitet fast farten sjönk till ca 5knop.

Som sagt den bästa varianten om jag ville ha brottom några kilometer var att ömsom köra "vinge" och ömsom hjulångare dvs växla mellan olika muskelgrupper.

Så ur den erfarenheten hämtar jag mycket av mina resonemang.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.