Häftig naturupplevelse i kajak

Paddlade idag på förmiddagen intervaller på vår lilla sjö Björkan som ligger i Enviken i Falu Kommuns nordöstra hörn. Eftersom det blåste ganska hårt paddlade jag fram och tillbaka längs läsidan. På femte treminutaren, med hög puls och halvt instängd i mitt eget mjölksyralidande, ser jag ett simmande djur trettio meter framför mig som bestämt korsar min färdriktning på väg mot stranden. Tror först att det är en bäver (som är vanliga i det här vattendraget), men inser att huvudet är för stort. Nästa uppslag är att det är en älg, men när jag närmar mig upptäcker jag att huvudet är runt och att det faktiskt är frågan om en björn. Fullt medveten om jag kommer att få en usel tid på den här intervallen betraktar jag i lugn och ro nallen under ca trettio sekunder; den tittar då och då på mig, kommer så småningom i land, ruskar likt en hund av sig vattnet, slänger en sista blick mot mig och kilar sedan iväg upp mot hygget där vi dagen innan plockat lingon.

Antar att jag aldrig kommer att få uppleva något liknande igen.
 
Underbart att höra! Jag och Kakan såg en björn på nära håll då vi paddlade kanadensare i Flarkån i våras. Helt plötsligt stod den bara där och vädrade vid strandkanten då vi kom glidande. Som tur var befann vi oss på lugnvatten mellan två forsar så vi kunde koncentrera oss på att titta. Efter ett tag vände den rumpan mot oss och lufsade upp i skogen...
 
Fortfarande helt uppfylld av den här händelsen. Och det där med den klena tiden på den femte intervallen var tänkt som en självironi; jag har en tendens att bli alltför fixerad vid GPS:en, men det här björnmötet fick mig att lyfta blicken i allra högsta grad.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.
Grattis

För några år sedan fanns en länk till ett björnmöte filmat med mobil från en snurrebåt här på Utsidan.

Bäver kommer man mycket närmare med kanot än när man rör sig på land. Kanske gäller detsamma björn?

Thure
 
För några år sedan fanns en länk till ett björnmöte filmat med mobil från en snurrebåt här på Utsidan.

Bäver kommer man mycket närmare med kanot än när man rör sig på land. Kanske gäller detsamma björn?

Thure

Jag vågade och kunde komma nära björnen utan någon som helst frossa. Den rörde sig relativt långsamt i vattnet och kajaken är ju ganska lätt att få fart på. Känslan handlade om att störa och stressa den så lite som möjligt.
 
För några år sedan fanns en länk till ett björnmöte filmat med mobil från en snurrebåt här på Utsidan.

Bäver kommer man mycket närmare med kanot än när man rör sig på land. Kanske gäller detsamma björn?

Thure

Ja, det verkar som om många djur "glömmer" att vara rädda för folk i kanot. En gång när jag paddlade nära strandkanten fick jag syn på en Skogsmård som gick och snokade i backen alldeles intill mig. Jag lade upp paddeln och gled sakta en bra stund parallellt med mården där han smög fram, bara ett par meter ifrån mig. I säkert tjugo sekunder var vi nära varandra innan han vek av inåt skogen, fortfarande utan att ha upptäckt mig. De få gånger jag har sett mård annars har de varit ruggigt skygga och dragit som avlöningar.
 
Troligen uppfattar de inte kanotisten som de vanligen uppfattar en människa,särskilt när man glider tyst och de ej får vittring.
 
När jag var liten pilt så hamnade jag på kollisionskurs med ett lodjur när jag kom med moppen. Jag stannade men med dåliga bromsar så kom jag väldigt nära, 10 meter max. Lodjuret stod mitt på vägen och tittade på mig o jag på det. Sen forsatte det ner i skogen men innan det gick in i skogen stannade det till och tittade upp på mig igen. Jag var vid detta tillfälle bara 13 år så jag blev ganska rädd samtidigt som fascinerad.
Fattar inte än idag hur jag kunde ha sån tur. Men häftigt var det.

Prankster.:)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips