Grövelsjön med 6-åring
- Trådstartare ncc
- Start datum
Vad är lagom långt?
Jag knatade etapp 11-12 på Upplandsleden med min 6-åriga dotter för ett par veckor sen och det enda problemet var myggen. Det är väl 3,5 mil totalt men vi bröt med ungefär 1 mil kvar på grund av dotterns myggbett och att den sista biten av leden (som går genom Gästrikland) inte var röjd (meterhöga nässlor i 30 graders värme är ingen höjdare).
Det var dessutom hennes första vandring så om din son är van att vandra så borde det väl inte vara några problem med längden på leden?
Jag knatade etapp 11-12 på Upplandsleden med min 6-åriga dotter för ett par veckor sen och det enda problemet var myggen. Det är väl 3,5 mil totalt men vi bröt med ungefär 1 mil kvar på grund av dotterns myggbett och att den sista biten av leden (som går genom Gästrikland) inte var röjd (meterhöga nässlor i 30 graders värme är ingen höjdare).
Det var dessutom hennes första vandring så om din son är van att vandra så borde det väl inte vara några problem med längden på leden?
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Mycket mygg är aldrig roligt. Inte nässlor heller för den delen. Hur är den leden annars? Jag vet att det finn några etapper som är bra men har du något bra tips?
Har ni varit vid Grövelsjön och vet hur det är med vandring där? Det är första gången som sonen ska vandra så man vill ju inte skrämma bort honom från fjället men det ska ju vara lite jobbigt.
Har ni varit vid Grövelsjön och vet hur det är med vandring där? Det är första gången som sonen ska vandra så man vill ju inte skrämma bort honom från fjället men det ska ju vara lite jobbigt.
Underbara Grövelsjön!
Grövelsjön är ett underbart och lättillgängligt område, sommar som vinter. I närområdet kring fjällstationen är det lättvandrat. Du har så mycket möjligheter att själv bestämma längden på turerna och vart de skall gå. Bl.a. finns lilla Silverfallet, du kan gå mot Oskarsstugan (rastskydd) och upp till Storvätteshogna, Jakobshöjden (fin utsikt!), m.m.
Personalen på stationen är kunnig och du kan be dem om tips. God tur och hoppas sonen blir fjällbiten!
Grövelsjön är ett underbart och lättillgängligt område, sommar som vinter. I närområdet kring fjällstationen är det lättvandrat. Du har så mycket möjligheter att själv bestämma längden på turerna och vart de skall gå. Bl.a. finns lilla Silverfallet, du kan gå mot Oskarsstugan (rastskydd) och upp till Storvätteshogna, Jakobshöjden (fin utsikt!), m.m.
Personalen på stationen är kunnig och du kan be dem om tips. God tur och hoppas sonen blir fjällbiten!
Har inte varit vid Grövelsjön så jag vet inte hur det är där, men jag kan ju berätta om mina erfarenheter från det här försöker att vandra med dottern.
Jag har bara gått dessa etapper på leden (nä, nu ljuger jag lite, men mer om det nedan) så jag vet inte hur resten ser ut.
Vi gick från Marma via Älvkarleby och skulle gå hela vägen till Hemlingby, men bröt i Kubbo. Den första biten var väldigt fin, framförallt från Älvkarleby och upp till länsgränsen (det var röjt en meterbred gata genom gräset hela vägen och fanns fina vindskydd (rekommenderar Långhäll, ligger verkligen öde och fint med en källa för vatten bredvid)). Men även biten mellan Marma och Älvkarleby var ok (men det är väldigt mycket civlistation där tyvärr, man går bland hustomter och på asfaltsvägar en del).
Efter Långhäll så är det Gästrikeleden man går på tydligen och den var inte lika bra underhållen (har tänkt skriva och klaga). Ledmarkeringarna syntes knappt på träden, många gånger kunde man gå flera hundre meter utan att vara säker på att man var kvar på leden.
Eftersom det var första gången jag skulle ut med dottern och jag dessutom hade tänkt köra med min ultralätta packning för att prova den maximalt så gick vi en test-tur hemma i Väsby några veckor innan. Där går ju faktiskt ledens anslutningsetapp förbi, det insåg jag när vi kom in på leden och följde den nån halvmil.
Den provturen var värdefull, vi provade att kläder och stövlar funkade för henne att vandra i (det gjorde det inte riktigt så vi fick komplettera så det blev bra) och att ryggsäcken fungerade (det gjorde den inte riktigt heller, fick bättra på).
Hennes rygga var en vanlig sån här gammal typ "kånken". Inuti sydde jag till fästen så jag kunde sätta i två bitar bambu-blompinne som en V-formad "ram" från fästet för avbärarbältet och upp till säckens hörn, sen vadderade jag avbärarbältet med bitar från ett gammalt liggunderlag och en bröstrem av ett snöre och ett snörlås. La ett litet sittunderlag mellan "ramen" och ryggen.
Mat provade vi också under den där provturen, dels vad hon gillade och dels hur mycket som gick åt. Första dagarna äter man inte riktigt så mycket som man räknat med (det tar nån dag för aptiten att komma igång har jag märkt). På den stora turen hade vi bara med oss hälften så mycket bröd som jag planerat från början och det gick inte åt (fast vi avbröt ju en dag tidigare).
Hon bar sin sovsäck och alla sina kläder i ryggan, dessutom en vikkåsa, myggnät till kepsen och lite sånt. Liggunderlaget (avkapat) satt ovanpå med snören som jag sytt fast. Hon hade dessutom en vattenflaska på sin ena axelrem precis som jag och en liten burk som vi fyllde dagligen med russin att småäta på. Har faktiskt inte vägt hennes rygga, ska göra det tror jag.
Hon hade också en egen vandringsstav (teleskopstav, samma sort som jag hade men hennes var ju inte utdragen lite långt, dessa fungerade som tältstänger till mitt lilla tält).
Hon gick i stövlar (med knästrumpor och raggsockor, knästrumporna för att hon på provturen fick skavsår av stövelskaften). Hade ett par tunna polyesterbyxor med resår med snörlås nedtill (så det gick att dra åt runt stövlarna) och sen en polyesterskjorta (men myggen bet igenom på armbågarna). Keps med myggnät på. Sen hade hon ju lite förstärkningskläder med sig, regnponcho (Kolmårdens engångsponcho som var tillklippt) istället för att släpa på tungt regnställ. Lätta badtofflor som lägerskor.
Jag bar all mat och sånt (i princip bar jag alltså inget "extra" (jämfört med om jag varit själv) mer än mat för henne, hennes "tallrik" och sked (likadana som mina, se nedan)).
Det största problemet som vi hade (utöver hennes myggbett) var nog all "fritid" på kvällen, men det hade jag räknat med i förväg så jag hade passat på att lära henne spela kort (Vändtia och Finns i sjön, nån som har tips på fler lätta spel som funkar på två personer??). Vi skulle haft med oss Hemglass mini-frisbee men den glömde vi hemma.
Men jag tror att man ska försöka att istället för att förlägga fritiden till kvällen försöka ta den mitt på dan. Då behöver man antagligen två luncher eller ett rejält mellanmål på eftermiddan, men då kan man man gå lite längre på kvällen och slå läger senare.
För att återknyta till myggproblemet så är hon dels lite överkänslig (allergi) men små barn klarar inte mentalt av att tänka på att akta sig för mygen. Hon hade som sagt var keps och ett myggnät till den (Ö&B:s 19-kronors mygghatt med borttagna ståltrådar) men hon tog hela tiden av sig det eftersom de myggbett hon hunnit få kliade när hon blev svettig....
Möjligen kunde vi kört med nåt myggmedel. Jag tog inte med mig mer än pyttelite djungelolja eftersom jag räknade med att vi skulle skydda oss med kläderna, och djungelolja ville jag inte smeta i hennes panna för det rinner ner i ögonen när hon svettas.
Hon klagade lite grann på ont i axlarna av ryggsäcken (men det vet ju de flesta att det är värst andra dan, och det sa jag till henne). Hade jag remmar med så jag skulle kunna bära hennes rygga som "magsäck" om det blev kris men det behövdes inte mer än 5 minuter ena av dagarna.
Min ultralätta utrustning var i princip det som finns på min hemsida http://nermander.homeip.net/latt.html
Jag har bara gått dessa etapper på leden (nä, nu ljuger jag lite, men mer om det nedan) så jag vet inte hur resten ser ut.
Vi gick från Marma via Älvkarleby och skulle gå hela vägen till Hemlingby, men bröt i Kubbo. Den första biten var väldigt fin, framförallt från Älvkarleby och upp till länsgränsen (det var röjt en meterbred gata genom gräset hela vägen och fanns fina vindskydd (rekommenderar Långhäll, ligger verkligen öde och fint med en källa för vatten bredvid)). Men även biten mellan Marma och Älvkarleby var ok (men det är väldigt mycket civlistation där tyvärr, man går bland hustomter och på asfaltsvägar en del).
Efter Långhäll så är det Gästrikeleden man går på tydligen och den var inte lika bra underhållen (har tänkt skriva och klaga). Ledmarkeringarna syntes knappt på träden, många gånger kunde man gå flera hundre meter utan att vara säker på att man var kvar på leden.
Eftersom det var första gången jag skulle ut med dottern och jag dessutom hade tänkt köra med min ultralätta packning för att prova den maximalt så gick vi en test-tur hemma i Väsby några veckor innan. Där går ju faktiskt ledens anslutningsetapp förbi, det insåg jag när vi kom in på leden och följde den nån halvmil.
Den provturen var värdefull, vi provade att kläder och stövlar funkade för henne att vandra i (det gjorde det inte riktigt så vi fick komplettera så det blev bra) och att ryggsäcken fungerade (det gjorde den inte riktigt heller, fick bättra på).
Hennes rygga var en vanlig sån här gammal typ "kånken". Inuti sydde jag till fästen så jag kunde sätta i två bitar bambu-blompinne som en V-formad "ram" från fästet för avbärarbältet och upp till säckens hörn, sen vadderade jag avbärarbältet med bitar från ett gammalt liggunderlag och en bröstrem av ett snöre och ett snörlås. La ett litet sittunderlag mellan "ramen" och ryggen.
Mat provade vi också under den där provturen, dels vad hon gillade och dels hur mycket som gick åt. Första dagarna äter man inte riktigt så mycket som man räknat med (det tar nån dag för aptiten att komma igång har jag märkt). På den stora turen hade vi bara med oss hälften så mycket bröd som jag planerat från början och det gick inte åt (fast vi avbröt ju en dag tidigare).
Hon bar sin sovsäck och alla sina kläder i ryggan, dessutom en vikkåsa, myggnät till kepsen och lite sånt. Liggunderlaget (avkapat) satt ovanpå med snören som jag sytt fast. Hon hade dessutom en vattenflaska på sin ena axelrem precis som jag och en liten burk som vi fyllde dagligen med russin att småäta på. Har faktiskt inte vägt hennes rygga, ska göra det tror jag.
Hon hade också en egen vandringsstav (teleskopstav, samma sort som jag hade men hennes var ju inte utdragen lite långt, dessa fungerade som tältstänger till mitt lilla tält).
Hon gick i stövlar (med knästrumpor och raggsockor, knästrumporna för att hon på provturen fick skavsår av stövelskaften). Hade ett par tunna polyesterbyxor med resår med snörlås nedtill (så det gick att dra åt runt stövlarna) och sen en polyesterskjorta (men myggen bet igenom på armbågarna). Keps med myggnät på. Sen hade hon ju lite förstärkningskläder med sig, regnponcho (Kolmårdens engångsponcho som var tillklippt) istället för att släpa på tungt regnställ. Lätta badtofflor som lägerskor.
Jag bar all mat och sånt (i princip bar jag alltså inget "extra" (jämfört med om jag varit själv) mer än mat för henne, hennes "tallrik" och sked (likadana som mina, se nedan)).
Det största problemet som vi hade (utöver hennes myggbett) var nog all "fritid" på kvällen, men det hade jag räknat med i förväg så jag hade passat på att lära henne spela kort (Vändtia och Finns i sjön, nån som har tips på fler lätta spel som funkar på två personer??). Vi skulle haft med oss Hemglass mini-frisbee men den glömde vi hemma.
Men jag tror att man ska försöka att istället för att förlägga fritiden till kvällen försöka ta den mitt på dan. Då behöver man antagligen två luncher eller ett rejält mellanmål på eftermiddan, men då kan man man gå lite längre på kvällen och slå läger senare.
För att återknyta till myggproblemet så är hon dels lite överkänslig (allergi) men små barn klarar inte mentalt av att tänka på att akta sig för mygen. Hon hade som sagt var keps och ett myggnät till den (Ö&B:s 19-kronors mygghatt med borttagna ståltrådar) men hon tog hela tiden av sig det eftersom de myggbett hon hunnit få kliade när hon blev svettig....
Möjligen kunde vi kört med nåt myggmedel. Jag tog inte med mig mer än pyttelite djungelolja eftersom jag räknade med att vi skulle skydda oss med kläderna, och djungelolja ville jag inte smeta i hennes panna för det rinner ner i ögonen när hon svettas.
Hon klagade lite grann på ont i axlarna av ryggsäcken (men det vet ju de flesta att det är värst andra dan, och det sa jag till henne). Hade jag remmar med så jag skulle kunna bära hennes rygga som "magsäck" om det blev kris men det behövdes inte mer än 5 minuter ena av dagarna.
Min ultralätta utrustning var i princip det som finns på min hemsida http://nermander.homeip.net/latt.html
Grövelsjön
Det går mycket bra att vandra med barn där, lite tantvarning dock. Det var många som tyckte att det var trevligt(=obetänksamt) att vara ute i vildmarken med en så liten gosse när jag var där med den då treårige sonen. Reaktionen när jag visade att lillasyster, 3 månader, satt på min mage innanför jackan var blandad. Tyvärr får hon inte längre plats där, vi har båda vuxit. Silverfallet, Jakobshöjden, Linnes väg, Oskarsstugan, båten till Ryvang o gå tillbaks. Det finns massor och personalen tipsar gärna. Brukar finnas andra barn där oxå. Ni blir nog nöjda!
Mikael
Det går mycket bra att vandra med barn där, lite tantvarning dock. Det var många som tyckte att det var trevligt(=obetänksamt) att vara ute i vildmarken med en så liten gosse när jag var där med den då treårige sonen. Reaktionen när jag visade att lillasyster, 3 månader, satt på min mage innanför jackan var blandad. Tyvärr får hon inte längre plats där, vi har båda vuxit. Silverfallet, Jakobshöjden, Linnes väg, Oskarsstugan, båten till Ryvang o gå tillbaks. Det finns massor och personalen tipsar gärna. Brukar finnas andra barn där oxå. Ni blir nog nöjda!
Mikael
