Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Folk har gått den vägen så bevisligen så går det. Jag var dock upp till silverfallet på en dagtripp tidigare i veckan och jag skulle inte bege mig upp för sista biten med packning. Väldigt brant och vådligt även utan packning. Fram till fallet är det dock normal/enkel vandring...
Vad avser sida så går de enda stigarna jag sett upp på höger sida om vattnet.
Jag började gå den vägen förra året men det var väldigt dåligt väder med ganska mycket motvind och regn så vi avbröt och gick tillbaka, men det är inte så svårt att gå upp även med packning. Står man nedanför fallet ända nere vid kungsleden så ser det ut som att det går en stig på västra sidan om fallet, och det gör det men inte hela vägen upp. Däremot på östra sidan är det stig hela vägen.
Vi gick så högt upp att precis huvudet stack upp över krönet så jag vet inte hur det ser ut ovanför fallet men jag har berättat det lilla jag vet.
Jag har gått där för ett antal år sedan med full turpackning. Man går på norra sidan där stigen finns.
Vi tog höjd en bit före silverfallet upp mot höger (vid fallet är det för brant). Det är brant och bitvis fick vi ta händer och knän till hjälp. Knixig väg som kräver respekt. På ett ställe där man rundar ett större block upplever man det som att man "hänger" över dalen. Mao försiktighet krävs.
Sedan kommer man upp på en hylla där enstaka rösen kan finnas (om inte laviner tagit dem). Man är då över själva Singivagge i höjd och kommer alltså att gå nedåt mot dalen där den trånga passagen upphör. Själva dalen är lättvandrad.
Tilläggas ska att vi gick i dimma så det var svårt att överblicka alternativa vägar.
Något år senare prövade vi att ta höjd tidigare vid mynningen. Det går en stig där. Den vägen såg enklare ut, men min hälsena "kraschade" efter någon km så det var bara att vända (enbent, tur att jag redan då använde två stavar).
Däremot såg jag andra vandra där och de måste ha lyckats, för tillbaka kom de inte.
Har gått ner genom fallet med fjällrygga men det är ingen väg som jag skulle rekomendera. Främst p.g.a fallets höjdskilnad ( klättring grad 3?)och terrängen uppe i dalen (ett av de värsta stenskravell man kan hitta i området).
Om det måste göras så är den norra sidan den bättre.
Den vägen upp i Singivagge är dåligt markerad och mycket brant, men det svåra tycker jag är att man rör sig på skrå. Jag har vandrat (klättrat) upp den vägen med tung packning och tycker att svårigheten går att jämföra med Mårmapasset och, närapå, Pyramidenpasset (mycket otrevligt), men i de senare två fallen rör man sig bara uppåt, inte åt sidan också.
Det går att ta sig upp i Singivagge den vägen, men räkna med att halka till ett par gånger och att stigen inte alltid är lätt att följa. Och undvik helt i dåligt väder - regn och/eller blåst. Dimma kanske underlättar, då ser man inte hur långt ner man riskerar att falla...
Gick där i fjol. Från stationen in i singivaggi. Som tidigare nämnts är det lite trixigt vissa bitar och man bör ha lite respekt. Men det är helt klart något som jag skulle göra om. Dock ENDAST i torrt väder.
De tältplatser som ligger i singivaggi är helt klart belöning nog tycker jag. Finns några bilder därifrån i mitt fotoalbum.
Att säga farväl till ett landskap
Ibland slår det mig när jag betraktar ett fotografi: det är som att titta in i en spegel. Man söker inte bara ...
2 kommentarer
I början av sommaren 2024 så satt jag och funderade för mig själv att det vore kul med att få göra en vandring under sommaren eller hösten. Jag hade ...
1 kommentar
Det börjar alltid med en karta. Eller i det här fallet en tumme som scrollar förbi ett foto på Instagram av ett turkosblått vatten omgett av klippor ...
2 kommentarer