Friluftsfrämjandet

[israpportör]

Jenny: Jag har nästan noll koll på Friluftsfrämjandet som jag skrev i första inlägget. Min diskussion gäller mer generellt hur det fungerar i samhället och branschen. Den startade efter Gustavs mycket informativa och välskrivna första inlägg i tråden, som också det handlar om en generell samhällsutveckling. Därmed är inte Friluftsfrämjandet särskilt utpekat, vilket kan vara bra.

Ett syfte med diskussionen är att ni som lägger ner frivilligt arbete tänker själva hur ni vill ha saker, ifrågasätter konstigheter och inte bara sväljer serverade ”sanningar”. Det är hälsosamt.

En helt annan sak: Om man engagerar sig ideellt tycker jag personligen att vissa aktiviteter kan erbjudas allmänheten helt gratis. Är det istället betydande deltagaravgifter utöver eventuell utrustningshyra så tycker jag att merparten ska gå till de som gör jobbet, dvs er ledare. Med det sagt återväcks frågan – vart går pengarna.

 

[GustavOh]

Ett syfte med diskussionen är att ni som lägger ner frivilligt arbete tänker själva hur ni vill ha saker, ifrågasätter konstigheter och inte bara sväljer serverade ”sanningar”. Det är hälsosamt.

En helt annan sak: Om man engagerar sig ideellt tycker jag personligen att vissa aktiviteter kan erbjudas allmänheten helt gratis. Är det istället betydande deltagaravgifter utöver eventuell utrustningshyra så tycker jag att merparten ska gå till de som gör jobbet, dvs er ledare. Med det sagt återväcks frågan – vart går pengarna.

Well... Jag kan väl säga såhär: Ingenting dödar ideellt engagemang så effektivt som när diverse personer ifrågasätter hur och till vad man lägger sitt ideella engagemang.

Jag själv engagerar mig för att det är en verksamhet som jag själv uppskattar och gärna vill att andra (barn eller vuxna) upptäcker. Min energi vill jag lägga på själva verksamheten, varken på att tillfredsställa allsköns förordningar eller kämpa mot dem.

 

[KimE]

Jag kommer ihåg några turer som en lokal kyrkoförening anordnade när jag var barn. Vi hade skoterutflykter med en ledare där de flesta av barnen mellan 12-14år hade egen skoter.
Ett år tyckte de att det hade varit för stenigt i ån på kanotutflykten året före så de flyttade den till vårfloden. Tyvärr så hade delar av sjön fortfarande kvar is så vi sköt kanoterna över till öppet vatten 0,5km bort. Isen var pipig så ibland gick man igenom så vi fick kasta oss mot kanoten, vissa var inte så snabba så de blev blöta. Sen i första forsen så gick en kanot på en sten och fick lämnas där. Vi fortsatte mot nästa fors där dök fören på en kanot för att den tyngsta personen satt där så de fick simma, han hade inte heller kunnat spänna igen flytvästen så den stretade imot för att vända honom. Min kanot välte ibland forsvågorna troligen för att det var min första kanot tur, jag simmade iland ca 10 meter i en tjock 80tals täckjacka och fick springa hem ca en kilometer då jag hade nära hem. Farsan blev sur då han fick reparera en lånad kanot. Det var riktigt härliga upplevelser som man har nytta av livet ut men kvalitén på ledarna och planeringen håller nog inte med dagens säkerhetstänk.

 

[Almgren]

Kimmo, i ert fall gick det bra, och jag kan dra liknande saker från 70-80-talet. Och visst har det gått för långt idag. Jag tror det sakta dödar den ideella organisationen. Xcet har dödat min lust att bli ungdomsledare igen.

MEN.
Dödsolyckan i Kebnekajse, STF, va nog ett startskott
Kanotolyckan på Ånn, där en konfirmand dog, var också tragisk.

Dessa, som är de jag kommer på just nu, har skett, och har bidragit till den utveckling vi sker. Frågan som vanligt är ju, hur stor risk ör vi beredda att ta, som samhälle ,för friheten?

Sen vad gäller ungdomsverksamhet har samhället en ganska stor skräck inför sexuella övergrepp och tycks tro att alla män i närheten av barn är potentiella förövare nästan. Men då blir det samma fråga, hur stor risk är man beredd , som samhälle, att ta?

 

[israpportör]

Almgren: Meningen om xcet lyckas jag inte tolka.

Riskplaner tycker jag personligen är en bra sak bland nymodigheterna trots att jag till en början var negativ. De kräver lång erfarenhet, fantasi, samt att man har tagit in information om ett stort antal olyckor. Här kan man ju hjälpas åt. En sak som skulle hjälpa många tror jag är någon form av offentlig manual som listar farliga situationer och förslag på åtgärder. Det kan bli ett mycket stort och välstrukturerat dokument.

KimE: Det händer återkommande att jag tänker att en angripare bara behöver släcka internet och el så kapitulerar Sverige när dagens unga har tagit över. Jag förordar naturligtvis inte offentlig verksamhet som du beskrev, men dagens unga har varit med om för lite. (Mötte nyligen ”män” i 20-25-årsåldern som berättade vad en av deras morsor hade gjort i ungdomen, en enkel sak, och att de aldrig skulle våga eller klara hälften. Då startade jag en diskussion om hur det skulle gå om Putin knackar på.)

 

[thureb]

Kort invändning Almgren inlägg #40 ovan, ingen dog i kanotolyckan på Ånnsjön. https://www.mitti.se/nyheter/leo-overlevde-nu-doms-lagerledaren/repdpnplu!pTV5Gc4otq7WpWyYeHczQ/

Dåligt omdöme och organisation tycker jag skall beivras när det är så uppenbart som i det här fallet och jag menar att det var bra att lägerledaren dömdes.

Organisationer ta del av erfarenheter och sträva efter att dra lärdomar om vad som inträffat. Det är ett av kraven i konsumentlagstiftningen som styr Friluftsfrämjandet m fl verksamheter.

Thure

 

[Almgren]

Kort invändning Almgren inlägg #40 ovan, ingen dog i kanotolyckan på Ånnsjön. https://www.mitti.se/nyheter/leo-overlevde-nu-doms-lagerledaren/repdpnplu!pTV5Gc4otq7WpWyYeHczQ/

Mitt minne var fel, men olyckan är ett bra exempel på där det gick fel, och där det varit med och drivit utvecklingen mot den situation vi har idag

och "xcet" ska bara "Det"

 

[israpportör]

Om män lämnar branschen som det vittnas om i tråden på flera ställen så spär det på en redan skev situation. I skolan kan det vara mer eller mindre tomt på manliga lärare före högstadiet. Det leder till att viktiga sätt att tänka och förhålla sig till situationer inte förs vidare. En kedja av erfarenheter sedan urminnes tider bryts. En befolkning blir så att säga stympad.

Självförstärkning av organisationskulturer (som vi pratat om tidigare i tråden) blir troligen ett resultat.

 

[israpportör]

Gustav: Jag hoppas att du inte läste mitt inlägg nr 37 som att jag tycker att dina aktiviteter ska vara gratis.
Jag vill personligen kunna erbjuda vissa aktiviteter gratis till allmänheten om jag gör det ideellt. Det fick jag när jag var yngre, och det vill jag ge tillbaka. Den som vill ska kunna tänka så.

Jag vill inte vara delaktig i att ta stora deltagaravgifter utan att betala den som gör jobbet om man inte kommit överens om att syftet är att samla in pengar.

Inser att mitt sista stycket i inlägg #37 var otydligt formulerat.

 

[GustavOh]

Gustav: Jag hoppas att du inte läste mitt inlägg nr 37 som att jag tycker att dina aktiviteter ska vara gratis.
Jag vill personligen kunna erbjuda vissa aktiviteter gratis till allmänheten om jag gör det ideellt. Det fick jag när jag var yngre, och det vill jag ge tillbaka. Den som vill ska kunna tänka så.

Jag vill inte vara delaktig i att ta stora deltagaravgifter utan att betala den som gör jobbet om man inte kommit överens om att syftet är att samla in pengar.

Inser att mitt sista stycket i inlägg #37 var otydligt formulerat.

Hej.
Förlåt, nu i efterhand ser jag att mitt inlägg inte bara var lite onödigt magsurt utan såg ut att vara riktat mot dig. Det var inte meningen.

Det var tänkt mer som en fortsättning på mitt resonemang om vad som gör rent ideellt engagemang så krångligt. Att du kläms mellan å ena sidan formella krav från myndigheter och försäkringsbolag, å andra sidan allsköns råd, tips och idéer om hur verksamheten borde bedrivas från personer som gärna har åsikter men absolut inte vill engagera sig själva...

 

[Merckx]

Friluftsfrämjandet och många idrottsföreningar har, enligt mig, snarare varit för billiga tidigare. Varför ska ledare och styrelse vända på varenda krona, lägga ner tid (den roliga tiden går an men det finns så många moment som kommer utöver som någon måste göra) för att man ska pressa priserna ofta långt under vad andra tar? Barn- och ungdomsverksamheten bör vara billig men hur billig är tillräckligt billig? För vuxna ser jag inte riktigt anledningen att ha prisjakt utom för vissa riktade projekt. Att hitta ledare för ideell verksamhet är sällan lätt och jag tvivlar på att några kronor i ersättning gör någon större skillnad i början men att t ex kunna få stöd av anställda, ha lätt att få tag på utrustning, ha möjlighet att gå många bra utbildningar, gärna få lite mer än "en billig fleece" osv gör kanske det hela mer lockande. På längre sikt är det nog fler än jag som har funderat på när det ekonomiska bortfallet och tiden som tas från annat inte längre gör det värt att ställa upp. OBS! Jag har inte varit ledare inom friluftsfrämjandet.

Friluftsfrämjandet är ju en ideell organisation men ska givetvis få in så mycket att verksamheten går runt och även kan utvecklas. Jag lever kanske lite i folkhemsandan och ser en poäng i att allt inte behöver handla om pengar. Att ledare ska få ersättning för utlägg är självklart. Dock inte en marknadsmässig ersättning i form av lön. Det finns något fundamentalt tillfredsställande att göra något för andra. Men som tidigare engagerad i föreningslivet vet jag också att det blir allt svårare att få till dessa osjälviska krafter.

 

[GustavOh]

Friluftsfrämjandet är ju en ideell organisation men ska givetvis få in så mycket att verksamheten går runt och även kan utvecklas. Jag lever kanske lite i folkhemsandan och ser en poäng i att allt inte behöver handla om pengar. Att ledare ska få ersättning för utlägg är självklart. Dock inte en marknadsmässig ersättning i form av lön. Det finns något fundamentalt tillfredsställande att göra något för andra. Men som tidigare engagerad i föreningslivet vet jag också att det blir allt svårare att få till dessa osjälviska krafter.

Ja alldeles bortsett från egenvärdet i ideellt arbete så är det ju inte lön något man bara kan dela ut lite hipp som happ i Sverige. Lön är ett väldigt ineffektivt sätt att belöna fritidsengagerade.

Säg att jag lägger ned hundra timmar per år som ledare. Antag att organisationen skulle vilja ersätta mig med hundra kronor i timman för det. Det skulle sluta med kanske femtusen i fickan för mig. Det kan ju vara mycket eller lite beroende på vars och ens ekonomiska ställning, men för de flesta med jobb är det inte direkt pengar som förändrar livet. (Jag skulle exempelvis aldrig acceptera hundra timmars övertid på mitt ordinarie jobb för en sådan ersättning.)

Nåväl. För organisationen som betalar ut denna lön tillkommer ju också allt det som brukar sammanfattas "arbetsgivaravgifter", så det blir klart dyrare redan där. Dessutom ska det rapporteras korrekt till skatteverket. Så det blir rätt mycket merarbete för föreningens kassör. (Som väl också ska ha betalt för sin tid...) Plus merarbete för en revisor inför årsstämman...
Dessutom börjar kanske regler om arbetsgivaransvar klicka in, och öka föreningens administration ytterligare.

Allt sammantaget blir det väldigt dyrt att ge annat än rent symboliska summor i ersättning.

Så det är kort sagt en himla tur att ledarna inte gör sitt jobb för pengar.