Både JEN och sträng försöker göra dessa "äventyr" för att marknadsföra/hävda sig själva. De bryr sig i te om äkthet, bara det blir publicerat på ab och de får mingla med Willis-brudar på Stureplan. Det är så patetiskt så jag skäms faktiskt en smula åt dessa pubertala pojkar som i post-30 fortfarande måste hävda sin existens. Patetiskt är ledord och självkänslan lågt stående.
Fredrik Sträng på höga hästar...
- Trådstartare bjen
- Start datum
Håller med magnus h. Och jag hävdar att det spelar roll. Om allmänheten tror att man är bäst alpinist om man tagit sig upp på flest toppar så ger det en helt missvisande bild av vad en modern alpinism handlar om. Det betyder att sponsorpengar hamnar där de inte för sporten framåt, bland annat.
Hur man klättrar rent privat struntar jag i, man får göra som man vill om man inte skitar ner och förstör. Men som offentlig person har man ansvar att fara med sanning.
Hur man klättrar rent privat struntar jag i, man får göra som man vill om man inte skitar ner och förstör. Men som offentlig person har man ansvar att fara med sanning.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
@ Admin FLYTTA TRÅD
Varför ligger denna tråd under Klättring Alpin / Bigwall?
Flytta till expeditioner eller vandring.
Varför ligger denna tråd under Klättring Alpin / Bigwall?
Flytta till expeditioner eller vandring.
...eller fritt forum.
Självfallet är Fredrik en av våra kändaste högalpina klättrare, MEN:
Det som Göran Kropp gjorde, 2 ggr på Everest, första svensk på K2 och Muztaga Tower. Det känns för mig ändå som en större bedrift.
Eller Lars Cronlund, som var pionjär i svensk högalpin klättring. Han var första svensk att klättra på Everest 1987 även om han inte nådde toppen och besteg sedan Mount Everest ensam 1991 via en av dom svåraste lederna på berget. Det är inte så som vi klättrar Everest idag och dessutom var förutsättningarna hårdare då.
Så hur beskriver man framgång när det inte finns en domare som väger in olika faktorer och förutsättningar?
Det som Göran Kropp gjorde, 2 ggr på Everest, första svensk på K2 och Muztaga Tower. Det känns för mig ändå som en större bedrift.
Eller Lars Cronlund, som var pionjär i svensk högalpin klättring. Han var första svensk att klättra på Everest 1987 även om han inte nådde toppen och besteg sedan Mount Everest ensam 1991 via en av dom svåraste lederna på berget. Det är inte så som vi klättrar Everest idag och dessutom var förutsättningarna hårdare då.
Så hur beskriver man framgång när det inte finns en domare som väger in olika faktorer och förutsättningar?
det fina med kråksången är att det beslutet inte ligger hos dig, tjing!
Väntar fortfarande på en svensk äventyrare/klättrare med lite ödmjukhet och som låter prestationerna tala istället. Tyckte Wester va på god väg men sedan spårade hon ur med världsredkord hit och världsrekord dit. Kanske blir det du Gurra...
Sträng har ju nyligen fått avbryta expiditionen till K2 och Broad Peak på grund av dåligt väder. Enligt hans facebook snackas det i Pakistan om att ingen kommer klättra någon av 8000-meterna i år. Tveksamt va? Samtidigt kan man inte annat än beundra Sträng lite för att han inte verkar drabbas av någon toppfeber utan alltid blåser av projekten i tid när riskerna blir för stora.
Överlevnad
Lägg till det att Cronlund dessutom överlevde en natt utan vare sig tält, sovsäck eller syrgas ovanför 8000m på vägen ner... Klättring på den här nivån skulle jag påstå är minst lika mycket en överlevnadsbedrift som en teknisk dito.
Lägg till det att Cronlund dessutom överlevde en natt utan vare sig tält, sovsäck eller syrgas ovanför 8000m på vägen ner... Klättring på den här nivån skulle jag påstå är minst lika mycket en överlevnadsbedrift som en teknisk dito.
De finns, i högsta grad. Men de är per definition inte så synliga. Baffin babes, killarna som övervintrade i Sarek, Olov Isaksson, Andreas Klarström, och en massa andra. Men skall man vara ödmjuk OCH kändis så får man prestera i absolut världsklass, på ett sätt att folk fattar utan att man basunerar. Och det är svårt om man tänker utföra sina stordåd i vildmarken...
Cronlund hade jag f.ö äran att träffa på en sportklippa i Frankrike i sommar, och hans tår (eller avsaknad av dem) berättar verkligen en otäck historia...
Det intryck jag har av Göran kropp var just att han var ödmjuk. Dessutom socialt kompetent vilket är ganska ovanligt i dessa kretsar. Verkar vara en svår kombo. Han var dessutom en väldigt duktig klättrare. Många försökte få honom att börja tävla.
