Från Sarvesvagge till Alggavagge via Tielma och runt Jågåsjgaskajiegna

[bo.liss]

Jag ska gå från Vaisaluokta längs Padjelantaleden och sedan vika av förbi Lulep Rissajaure och in i Sarvesvagge. Min plan är att sedan gå via Niejdariehpvagge till Alggavagge och sedan mot Skarja. Förhoppningsvis också upp på Svarta Spetsen för att sedan gå Ruohtesvagge, Boajsajavrasj, tillbaka ner till Ruohtesvagge, genom Niakvagge och bort till Akka för eventuell toppbestigning för att sedan avsluta i Änonjalmme
En variant som jag funderar på är att fortsätta in i Sarvesvagge fram till Rijddanjunjesjågåsj. Därifrån upp till Tielma och sedan runda Jågåsjgaskajiegna motsols och gå mellan Kanalberget och Axel Hambergs topp och ner mot Alggavagge.
Är det någon som har gått den vägen mellan Sarvesvagge och Alggavagge? Det ser brant ut upp till Tielma men sedan ganska beskedliga backar. Stämmer glaciärens utbredning hyfsat med kartan? Ligger det snö norr om glaciären så att det är svårt att se glaciärkanten? Jag vill undvika att komma ut på glaciären.
Finns det några lämpliga tältplatser kring Tielma? Gärna med utsikt över Rapadalen.
Ett alternativ är att gå över Kanalberget men det ser väldigt brant ut.

 

[janstj]

Jag har gått vägen via Tielmajaure, Jågåsjgaskajiegna och sjö 1410, flera gånger de senaste åren.
Efter vadet av Jågåsjgaskajiegna är det bara att sikta på gräsbranten till Tielma. Det är VÄLDIGT brant men gräs hela vägen till sjön. Det finns fina tältplatser ö om Tielmajaure. Om du fortsätter öster ut längs 1200 meters nivån får du utmärkta tältplatser på gräsmarker med vidunderlig utsikt mot Rapadalen.

Jag har aldrig rundat Jågåsjgaskajiegna. Det är mycket svårt att avgöra var isen slutar och fast mark börjar. Stora risker att hamna i hål och/eller sprickor som är täckta av lös moränmark.
Jag har alltid gått direkt över Jågåsjgaskajiegna. Insteget görs lämpligast via den minst branta delen av sluttningen efter passagen av jokken Dielmánjunjeågåsj, passhöjden är ca 1420 meter.
I början av Augusti är det vanligtvis barsmält på isen över det bredaste stället. Man ser sprickor och jökelbrunnar utan problem och kan undvika dessa med stor säkerhet.

Man kan gå av Jågåsjgaskajiegna några hundra meter öster om sjö 1410 och följa norra stranden ner mot Ahkájiegna. Det finns några röjda tältplatser vid norra stranden, men inget gräs bara stora och små stenar om vartannat.

Här är plats för en varning, nerfarten från sjön är MYCKET brant med gräs som vid fukt/regn känns mycket osäkert, försiktighet är nödvändigt. Jag brukar gå tvärs över Ahkájiegna. för att komma på rätt sida om jökelbäcken från glaciären.

Att gå med full fjällpackning via Kanalberget är jag mycket tveksam till då norra kammen ner från toppen är mycket brant och LÖS. Eftersom Ahkájiegnas anslutning mot Kanalberget består av en meterbred spricka mellan berg och is är det bara norra kammen väster om sjö 1410 som det är möjligt att ta sig via Kanalberget.

Att gå via glaciären kräver god erfarenhet av glaciärvandring, bra väder och därtill lämplig utrustning. Detta är ingen vandring för de oerfarna!!

 

[bo.liss]

Jag har gått vägen via Tielmajaure, Jågåsjgaskajiegna och sjö 1410, flera gånger de senaste åren.
Efter vadet av Jågåsjgaskajiegna är det bara att sikta på gräsbranten till Tielma. Det är VÄLDIGT brant men gräs hela vägen till sjön. Det finns fina tältplatser ö om Tielmajaure. Om du fortsätter öster ut längs 1200 meters nivån får du utmärkta tältplatser på gräsmarker med vidunderlig utsikt mot Rapadalen.

Jag har aldrig rundat Jågåsjgaskajiegna. Det är mycket svårt att avgöra var isen slutar och fast mark börjar. Stora risker att hamna i hål och/eller sprickor som är täckta av lös moränmark.
Jag har alltid gått direkt över Jågåsjgaskajiegna. Insteget görs lämpligast via den minst branta delen av sluttningen efter passagen av jokken Dielmánjunjeågåsj, passhöjden är ca 1420 meter.
I början av Augusti är det vanligtvis barsmält på isen över det bredaste stället. Man ser sprickor och jökelbrunnar utan problem och kan undvika dessa med stor säkerhet.

Man kan gå av Jågåsjgaskajiegna några hundra meter öster om sjö 1410 och följa norra stranden ner mot Ahkájiegna. Det finns några röjda tältplatser vid norra stranden, men inget gräs bara stora och små stenar om vartannat.

Här är plats för en varning, nerfarten från sjön är MYCKET brant med gräs som vid fukt/regn känns mycket osäkert, försiktighet är nödvändigt. Jag brukar gå tvärs över Ahkájiegna. för att komma på rätt sida om jökelbäcken från glaciären.

Att gå med full fjällpackning via Kanalberget är jag mycket tveksam till då norra kammen ner från toppen är mycket brant och LÖS. Eftersom Ahkájiegnas anslutning mot Kanalberget består av en meterbred spricka mellan berg och is är det bara norra kammen väster om sjö 1410 som det är möjligt att ta sig via Kanalberget.

Att gå via glaciären kräver god erfarenhet av glaciärvandring, bra väder och därtill lämplig utrustning. Detta är ingen vandring för de oerfarna!!

Tack för den utförliga infon. Det låter lockande att gå över glaciären men eftersom jag går ensam får jag nog hoppa över detta även om man ser sprickor och brunnar bra. Jag tänker inte ta några risker utan får i så fall välja säkrare (men kanske mindre spektakulära) vägar. Men det hade varit roligt att komma upp till Tielma bara för att se på utsikten men då får man väl i så fall runda Ålkatjmassivets östra sida upp till Skarja. Då missar jag Alggavagge. Jag får nog hålla mig till min ursprungliga ide och gå genom Niejdariehpvagge. Jag har vandrat i Sarek flera gånger tidigare men då hållit mig i dalgångarna. Nu skulle jag vilja ta mig lite högre upp emellanåt utan att för den skull ta onödiga risker. Jag skulle ju kunna tälta nere i Alggavagge och ta en dagstur upp mot Axel Hambergs topp och sjön 1410. Vädret får väl styra en hel del här men det kan vara bra med lite olika alternativ..

 

[nilssa]

Jag har gått upp från Sarvesvagge via Tielmajaure och norrut. Som janstj skriver så är uppstigningen mot Tielmajaure brant men görbar, man får använda händerna en del. Min plan var sedan att passera Jågåsjgaskajågåsj (?) högt upp, ev över glaciärtungan, men nedstigningen till jåkkravinen (vid ca 12-1300 m höjd) var brant och lös så det slutade med att jag gick ner hela vägen till Rapätno och vadade Jågåsjgaskajågåsj där istället. Det är kanske möjligt att passera högre upp över östryggen från Thelma och sedan följa glaciärkanten ner mot jåkken, men oklart hur vadet ser ut där. Kort sagt: om du inte vill korsa glaciären, och jag hade själv inte gjort det utan sällskap och utrustning, så var beredd på att gå ner mot Rapaätno och vada jåkken där.

 

[bo.liss]

Jag läste en blogg från Pär Lindh (https://www.parlindh.se/fjallvandring/?a=1008&b=100827) som 2010 hade gått mellan Jågåsjgaskajiegna och Oarjep Oalgasjjiegna, samma sträcka som jag funderade på.. Då sträckte sig Oarjep Oalgasjjiegna längre söderut än vad kartan visade. Glaciären var där täckt med sten och grus så det såg ut som en landbrygga och det fanns tydligen ett flertal glaciärbrunnar i området. Det hade varit intressant att veta hur det ser ut nu. Glaciärerna har ju smält en hel del på 11 år. Jågåsjgaskajiegna har t. ex. krympt 365m på något ställe mellan 2008 och 2018.

Jag läste också om någon som hade letat vadställe över Jågåsjgaskajågåsj långt ner. Det slutade med att de gick längst upp och tog sig över glaciärtungan.

 

[nilssa]

Jag läste också om någon som hade letat vadställe över Jågåsjgaskajågåsj långt ner. Det slutade med att de gick längst upp och tog sig över glaciärtungan.

Även den gången jag passerade hade jag läst om hur svårvadad Jågåsjgaskajågåsj kan vara, och det upptog mina tankar både innan och under vandringen fram tills jag stod där: då visade det sig att det bara var att knalla över.

Det är troligtvis mycket väderberoende. Jågåsjgaskajegna är ju en av Sareks största glaciärer, och vid långvarigt varmt väder föreställer jag mig att flödet som avvattnar kan bli stort. Å andra sidan grenar jåkken upp sig nere i dalen vilket underlättar.

Med risk för att låta snusförnuftig vill jag nog framhålla att det är bra att vara påläst, men ännu viktigare med erfarenhet, riskmedvetenhet, flexibilitet och lugn när man väl är där ute. Speciellt om man är ensam har man ju bara sig själv att resonera med.

 

[bo.liss]

Även den gången jag passerade hade jag läst om hur svårvadad Jågåsjgaskajågåsj kan vara, och det upptog mina tankar både innan och under vandringen fram tills jag stod där: då visade det sig att det bara var att knalla över.

Det är troligtvis mycket väderberoende. Jågåsjgaskajegna är ju en av Sareks största glaciärer, och vid långvarigt varmt väder föreställer jag mig att flödet som avvattnar kan bli stort. Å andra sidan grenar jåkken upp sig nere i dalen vilket underlättar.

Med risk för att låta snusförnuftig vill jag nog framhålla att det är bra att vara påläst, men ännu viktigare med erfarenhet, riskmedvetenhet, flexibilitet och lugn när man väl är där ute. Speciellt om man är ensam har man ju bara sig själv att resonera med.

Vattenflödena kan skifta väldigt från gång till gång varför det är bra med både en plan B och en plan C. Några onödiga risker tar jag aldrig när jag är ute ensam även om jag är relativt erfaren fjällvandrare. Jag får ta mig upp norrifrån till Axel Hambergs topp och försöka att se hur det ser ut därifrån. Kan vara användbart en annan gång.

 

[janstj]

Erfarenhet är grunden för en säker och bra fjälltur. Jag går oftast själv, Jågåsjgaskajegna har jag tvärat själv flera gånger. Även andra barsmälta vägar över glaciärer i Sarek. Min egen erfarenhet är att in och utsteget till glaciärerna är de största riskerna. Du ser aldrig var isen slutar och fast mark börjar. Det är oftast osäker moränmark med förrädiska hål, sprickor och löst underlag. Erfarenheten får styra, om risken överväger glädjen att fortsätta, avstå!

Axel Hambergs topp är en utmärkt utsiktstopp med fantastisk vy över områdets ismassor. Det kan kännas som om man är på Grönland. Issjön NO om toppen är väl värt ett besök, men försiktighet för bitvis löst underlag.

Uppstigningen från Ahkavagge kan göras på båda sidor om jokken från 1410. Jokken kan passeras vid utloppet från sjön där flödet delvis är underjordisk. Det brukar finnas en stor snölega i tills tidigt i augusti över Áhkájåhkå mittemot toppen Skårvatjåhkkå. Du slipper passera Áhkájiegna, den är fö. sprickfri i de nedre delarna.

 

[paerl]

Jag läste en blogg från Pär Lindh (https://www.parlindh.se/fjallvandring/?a=1008&b=100827) som 2010 hade gått mellan Jågåsjgaskajiegna och Oarjep Oalgasjjiegna, samma sträcka som jag funderade på.. Då sträckte sig Oarjep Oalgasjjiegna längre söderut än vad kartan visade. Glaciären var där täckt med sten och grus så det såg ut som en landbrygga och det fanns tydligen ett flertal glaciärbrunnar i området. Det hade varit intressant att veta hur det ser ut nu. Glaciärerna har ju smält en hel del på 11 år. Jågåsjgaskajiegna har t. ex. krympt 365m på något ställe mellan 2008 och 2018.

Jag läste också om någon som hade letat vadställe över Jågåsjgaskajågåsj långt ner. Det slutade med att de gick längst upp och tog sig över glaciärtungan.

Jag var uppe i området en sväng förra sommaren också, och har skrivit lite om det i det här inlägget från i höstas:

Någon som testat södra sidans "höga vägen" i Rapadalen? (Eller bara vill uttala sig oavsett.)

Jag gick här i slutet av 1970-talet. Vi kom ner Lullihavágge, vadade Sarvesjokken i gummistövlar och fortsatte sen norrut. Vi vadade jokken från Jågåsjgaskajiegna utan problem med vid Oalgásjjågåsj var det stopp. Jokken var smal och vattnet forsade hårt ända ner till Rapaälven. Vi gick uppströms...

www.utsidan.se

Gjorde ett kortare besök på Tielmaplatån 2014 också (där jag dessutom lyckades vricka knät på vägen upp...):

Fjällvandring 2014 Sarek

Glaciärerna ser ungefär likadana ut nu som för tio år sedan, även om de backat uppåt i sluttningen en bit...

 

[bo.liss]

Jag var uppe i området en sväng förra sommaren också, och har skrivit lite om det i det här inlägget från i höstas:

Någon som testat södra sidans "höga vägen" i Rapadalen? (Eller bara vill uttala sig oavsett.)

Jag gick här i slutet av 1970-talet. Vi kom ner Lullihavágge, vadade Sarvesjokken i gummistövlar och fortsatte sen norrut. Vi vadade jokken från Jågåsjgaskajiegna utan problem med vid Oalgásjjågåsj var det stopp. Jokken var smal och vattnet forsade hårt ända ner till Rapaälven. Vi gick uppströms...

www.utsidan.se

Gjorde ett kortare besök på Tielmaplatån 2014 också (där jag dessutom lyckades vricka knät på vägen upp...):

Fjällvandring 2014 Sarek

Glaciärerna ser ungefär likadana ut nu som för tio år sedan, även om de backat uppåt i sluttningen en bit...

När du gick där 2010, gick det att se kanterna på Jågåsjgaskajiegna och Oarjep Oalgasjjiegna så att man kunde gå på fast mark mellan dem utan att riskera att komma ut bland glaciärbrunnarna som du skriver om?

 

[paerl]

När du gick där 2010, gick det att se kanterna på Jågåsjgaskajiegna och Oarjep Oalgasjjiegna så att man kunde gå på fast mark mellan dem utan att riskera att komma ut bland glaciärbrunnarna som du skriver om?

Jågåsjgaskajiegna har rätt väldefinierade kanter på de ställen där jag följt den (i norr och i sydost), så om man inte går ut på något vitt så är man nog rätt säker. Enda undantaget i den delen av glaciären är väl den lilla mittmoränen som finns i nordöstra hörnet precis där glaciären rinner ner i dalen - men där finns det ju knappast någon direkt anledning att gå. Där finns också en liten moränrygg uppe vid sjön där jag inte vet hur det ser ut mot glaciären - den var jag heller aldrig ute på.

Oarjep Oalgasjjiegna har ett stort område i sydost som i mina ögon ser väldigt riskfyllt ut. Vid en första anblick ser det ut som bara en massa grus, men tittar man lite mer så ser man is som sticker upp här och där, och ur vissa vinklar kan man se grottor och hål lite varstans. Området sträcker sig nog uppemot en halv kilometer söderut från själva glaciären, så det är värt att hålla ut lite extra om man ska åt det hållet.

Att gå mellan glaciärerna är inga problem då det finns ett brett område med fast mark som inte är snötäckt under sensommaren. Så länge man aktar sig för att ge sig ut på någon form av morängrus så bör man vara någorlunda säker. Det som är jobbigt är att ta sig up och ner till området eftersom alla vägar jag provat har varit rätt eländiga ur vandringssynpunkt.

När jag var uppe i somras hade jag egentligen tänkt gå rakt över Jågåsjgaskajiegna som Jan beskriver, men då det fortfarande låg kvar stora områden med fjolårssnö och dessutom kommit en knapp cm nysnö så vågade jag inte gå ut på glaciären utan valde att runda den på östsidan istället.

 

[bo.liss]

Jågåsjgaskajiegna har rätt väldefinierade kanter på de ställen där jag följt den (i norr och i sydost), så om man inte går ut på något vitt så är man nog rätt säker. Enda undantaget i den delen av glaciären är väl den lilla mittmoränen som finns i nordöstra hörnet precis där glaciären rinner ner i dalen - men där finns det ju knappast någon direkt anledning att gå. Där finns också en liten moränrygg uppe vid sjön där jag inte vet hur det ser ut mot glaciären - den var jag heller aldrig ute på.

Oarjep Oalgasjjiegna har ett stort område i sydost som i mina ögon ser väldigt riskfyllt ut. Vid en första anblick ser det ut som bara en massa grus, men tittar man lite mer så ser man is som sticker upp här och där, och ur vissa vinklar kan man se grottor och hål lite varstans. Området sträcker sig nog uppemot en halv kilometer söderut från själva glaciären, så det är värt att hålla ut lite extra om man ska åt det hållet.

Att gå mellan glaciärerna är inga problem då det finns ett brett område med fast mark som inte är snötäckt under sensommaren. Så länge man aktar sig för att ge sig ut på någon form av morängrus så bör man vara någorlunda säker. Det som är jobbigt är att ta sig up och ner till området eftersom alla vägar jag provat har varit rätt eländiga ur vandringssynpunkt.

När jag var uppe i somras hade jag egentligen tänkt gå rakt över Jågåsjgaskajiegna som Jan beskriver, men då det fortfarande låg kvar stora områden med fjolårssnö och dessutom kommit en knapp cm nysnö så vågade jag inte gå ut på glaciären utan valde att runda den på östsidan istället.

Det låter som det är en möjlig väg men jobbig både uppför och sedan nedför. Det hänger nog mycket på vädret också. Är det mycket vatten i jocken från glaciärtungan kanske det blir stopp redan där. Jag får se när jag kommer dit hur jag gör men det är lockande.