Försvunnen 3 veckor i Jämtlandsfjällen

Klager vad begär du, en stor poliskår måste ju fylla i tjänstgöringslistor, gå på möten, kurser samt hålla isär idrottsutövare och publik. Klart att de inte kan lösa allt utanför asfalten.
Har deras uppklarningsprocent redovisats i andra medier tror jag att det är fullt naturligt att skicka en tårta den gången de löser ett fall, det lär ju inte bli dyrt.

Att vistas i naturen utan karta och kompass verkar vara allt vanligare, häromdagen mötte jag en familj på stranden som helt seriöst frågade var de var. Det var frestande att svara Här, men vänlig som jag blivit, gav jag en ganska klar beskrivning av var vi var. Men frågan är ju om den sortens människor har ens de elementäraste geografikunnskaper. I såfall var det ju pärlor för sv-nen.
(Jo för att komma till Västra Kustvägen måste många vägskyltar passeras, uppenbart läser inte alla dem. )

Skönt att läsa att en till klarat av sitt haveri. Även om detta oxså var självförvållat.
 
Polisen söker efter en mall som bygger på erfarenheter från tidigare eftersök. I detta fallet avvek den försvunna från mallen. Hur han i sin tur klarar av att vara vilse i två veckor utan att själv hitta bebyggelse är en gåta. Handlingskraft att ordna mat, dryck och skydd men inte att hitta därifrån är märkligt. Han var tydligen 15 km från Duved. Med en någorlunda rak förflyttning borde han passerat många vägar på 14 dagar.
 
Varit viljse en gång,i ett landskap med mängder av tjärnar och små åsar.Hade sprungit en stig ca 3km bort från utgångspunkten ,skulle vända -och var helt vilse.Inga referenspunkter.
Såg från en höjd sen en kraftledningsgata som jag följde i riktning norrut tills jag kom ut på en länsväg och liftade därifrån tillbaka.En solig extra varm kväll i maj.Minimalt klädd för löptur,ingen telefon,än mindre kompass eller karta.
Mycket märklig känsla att absolut inte veta var man befinner sej,samtidigt veta,att rätt väg tillbaka var precis i närheten.
Rätt nyttigt att komma bort litegrann.Ger att tänka på.
 
Det är i upprepat landskap lätt att virra bort sig, den som inte gjort det har inte varit ute tillräckligt.
Men känslan av att stå på en myr och leta referenser som inte finns på tilldelad karta är intressant.
Att hitta ledstängerna, såsmåningom vägen och att ta sig ut är en erfarenhet som de flesta borde ha i bagaget. Alltfärre får möjligheten, eller hinner inte ge sig den.
Tid att fundera och vara i ro ger inga häftighetspoäng även om det blir ett bestående äventyr.
 
Efter att ha spanat lite på en karta över området måste jag ju säga att jag framförallt är imponerad över att snubben lyckats missa allt vad vägar och bebyggelse heter i 2 veckor... *Så* orört är det knappast.
 
Inte lätt...

15 km från utgångspunkten, det skulle ge 700 kvadratkilometer att leta igenom;-)
Att lycka hitta helt övergivna fäbodar utan stigar och vägar samt att förflytta sig15 km (han lär ju ha gått mycket längre) utan att hitta en väg, kraftledning eller bebyggelse är ju nästan ofattbart.

Det är nog som att leta efter en nål i en höstack om man letar efter en person som mest verkar irra omkring. Men det är ju intressant att så länge man får vatten så klarar man sig rätt bra!
 
Tråkigt för er som är lite raljanta så sa Polisen nyss på TV att det var en man som var väldigt erfaren att röra sig i sådan miljö och de verkade inte lasta honom för detta. Inga insinuationer om att han klantat sig osv. som man brukar höra eller läsa mellan raderna när klanteri är fallet. Han hade klarat sig på vatten och granskott sa de men inslaget var väldigt kort med en polis som lämnade sin kommentar.

De sa också att han befann sig utanför sökområdet och därför inte hittats.
 
http://op.se/lanet/are/1.4902994-sa-gick-68-aringen-vilse

http://op.se/lanet/are/1.4902452-fo...vid-liv-overlevde-pa-det-han-hittade-i-skogen

Jag har hittills inte hamnat vilse ordentligt men nog har jag väl gått på och plötsligt undrat exakt var jag är och fått kolla karta och kompass för att veta var man befinner sig. Inte så bra, måste erkänna att jag är slarvigare med vetskap om att jag har GPS:en i ryggsäcken som backup.

Det kan ju vara sjukdom som ligger bakom också. Allt kan hända.
 
Mycket märklig känsla att absolut inte veta var man befinner sej,samtidigt veta,att rätt väg tillbaka var precis i närheten.Rätt nyttigt att komma bort litegrann.Ger att tänka på.

Håller med att det är nyttigt. Anser mig vara duktig på karta och kompass, tycker att jag har lokalsinne och så men lyckades ändå hamna vilse under en löptur. Sprang längsmed Upplandsleden (mycket dåligt markerad och delvis övervuxen men ändå) och skulle "bara" springa rakt söderut genom skogen. Drygt en timme senare ha jag förvirrat mig så pass att det enda jag hade att gå på var myrstackarna - som inte var det minsta samarbetsvilliga eftersom de fanns på alla sidor om träden. Duggregnet övergick i strilande septemberregn och det var inte roligt längre. Skogen var väl bara 5x4km stor men tillräckligt stor att irra omkring i kan jag lova. Hittade inga utmärkande landmärken alls, det var bara små höjder, kärr ocholika tjock skog. Till slut hittade jag en markering på träden som visade att jag kommit tillbaka till Upplandsleden. Lättad började jag gå i den riktning jag trodde var rätt men blodsockret måste ha varit ganska så lågt för jag gick 180grader fel. När jag kom fram till ett landmärke som fanns med på min memorerade karta (nej jag hade ingen med mig, jag skulle ju bara ut och springa lite...) så var jag ordentligt fel. Blöt och kall kom jag iaf tillbaka till bilen efter 6h, strax efter midnatt.

Efter det så är jag inte lika toksäker och "idiotförklarar" inte folk som hamnar vilse. Det är lätt även om man tycker sig både veta och kunna...
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.